Bygge av switchat nätagg

[Spisblinkaren]

Skön poäng

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Det finns bara en enda ynklig poäng med att tracka min KSU med min KTD istället för att använda justerbar KTD endast (sorry, Electricguy).

Detta stavas överströmsskydd.

Det är mycket enkelt att lägga in ett överströmsskydd i min linjära KSU, det är svårare (men går naturligtvis) i min switchade KTD.

Jag har faktiskt en OP kvar i min KTD, kanske jag skulle nyttja den som mätförstärkare av säg ett 100mOhm-motstånd för strömmätning/kontroll (istället för glasrörssäkring...).

Då har vi ett problem kvar, CM Range.

Jag kan alltså antingen dela ner mätspänningarna så att dom hamnar inom CM range, eller också får jag flytta mätmotståndet till jord-return men då är CM-värdet för lågt (enda OP jag vet som klarar det är LM324 men speciellt snabb är den inte ).

Men om jag delar ner spänningarna så kan det gå.

Hmm, undrar om jag ska prova det (så får Icecap ännu mer att skratta åt )

MVH/Roger

[HUGGBÄVERN]

Oj

[SM6XUN]

Det är fortfarande som så att en (ideal) kondensator inte leder ström.

Mycket intressant, tycker i alla fall jag

MVH/Roger

Vad säger du om en kvartskristall då, leder den ström eller inte?

[lillahuset]

[Spisblinkaren]

Det är fortfarande som så att en (ideal) kondensator inte leder ström.

Mycket intressant, tycker i alla fall jag

MVH/Roger

Vad säger du om en kvartskristall då, leder den ström eller inte?

Nej, den leder inte ström.

Allt som är (idealt) kapacitivt leder inte ström.

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Nu har jag implementerat överströmsskydd i min KTD.

Blev faktiskt en rätt enkel lösning.

Jag gillar den.

MVH/Roger
PS
Det ser ut som om det inte blir nån linjär KSU, all steglös matning inklusive överströmsskydd kommer skötas av min switchade KTD, häftigt tycker jag ty då slipper jag gigantiska kylflänsar (men inte gigantiska kondingar ty sekundärswitchat).

[E Kafeman]

Om villkoret för om något leder ström är att en specifik elektron överförts så går det inte överföra ström via en trådlindad transformator med separata primär och sekundär-lindningar. Inte via kristallresonator eller andra resonatorer heller.
Om villkoret för att något ska anses leda ström är att en laddning på mätbart sätt via t.ex. Ampere-mätare överförts mellan två punkter så leder både trafon och kondenstorn, om än på ett frekvensberoende sätt.
Att både trafon och kondensatorn kopplas in på avsett sätt under mätningen förutsätts.
Det är egenskapen att överföra laddning som är mått på ledningsegenskaper (konduktivitet). Laddningen kan ha många skepnader typ elektrisk, mekanisk, termisk eller akustisk.

För alla frekvenser kan man få både kondensatorer och transformatorer är överföra laddning mellan källa och last. Det gäller bara att dimensionera rätt. Likspänning är undantaget i teorin för dessa bägge komponenter, men likspänning finns i praktiken inte.
Likspänning är bara vårt sätt att uttrycka ögonblicks-egenskapen hos en växelspänning med låg frekvens. Ingen likspänningskälla är i praktiken för evigt statisk, då det vore en evighetsmaskin eller drivkällan till en sådan, men frekvensen kan vara rätt låg på t.ex. ett ficklamps-batteri om inte den urladdade kondensatorn som ansluts mellan batteri och last är så kapacitivt stor och lastens resistans så låg att större delen av batteriets laddning förbrukas omgående.
Eftersom absolut likspänning bara är ett hypotetiskt antagande leder i praktiken alltid kondensatorn ström mer eller mindre bra, dvs överför laddningar i proportion till frekvensen och kondensatorns kapacitans om det finns strömkälla och resistiv last.

[Spisblinkaren]

Om villkoret för om något leder ström är att en specifik elektron överförts så går det inte överföra ström via en trådlindad transformator med separata primär och sekundär-lindningar. Inte via kristallresonator eller andra resonatorer heller.

Helt riktigt, men det är så jag i grund och botten faktiskt ser det.

Om villkoret för att något ska anses leda ström är att en laddning på mätbart sätt via t.ex. Ampere-mätare överförts mellan två punkter så leder både trafon och kondenstorn, om än på ett frekvensberoende sätt.

Helt riktigt på ett mer praktiskt sätt.

Det är egenskapen att överföra laddning som är mått på ledningsegenskaper (konduktivitet).

Också riktigt fast jag skulle hellre använda uttrycket transportera.

Laddningen kan ha många skepnader typ elektrisk, mekanisk, termisk eller akustisk.

Här förstår jag inte vad du säger, laddning är väl en i högsta grad elektrisk egenskap typ elektroner och/eller joner?

För alla frekvenser kan man få både kondensatorer och transformatorer är överföra laddning mellan källa och last.

Det här är en bra definition på vad jag menar för elektronerna i sig går som sagt inte igenom t.ex en kondensator men laddning kan ändå överföras pga den elektromotoriska kraften samt den elektromagnetiska kraften, hävdar jag.

Likspänning är undantaget i teorin för dessa bägge komponenter, men likspänning finns i praktiken inte.

Intressant iaktagelse.

Likspänning är bara vårt sätt att uttrycka ögonblicks-egenskapen hos en växelspänning med låg frekvens.
Ingen likspänningskälla är i praktiken för evigt statisk.

Håller med om den definitionen.

Eftersom absolut likspänning bara är ett hypotetiskt antagande leder i praktiken alltid kondensatorn ström mer eller mindre bra, dvs överför laddningar i proportion till frekvensen och kondensatorns kapacitans om det finns strömkälla och resistiv last.

Det här är delvis fel, kondensatorn leder som sagt inte ström utan emk sätter bara fart på elektroner som redan finns på andra sidan kondensatorn, vill jag envist hävda

En kortsluten kondensator blir ju liksom inte tom på elektroner bara för att den har kortslutits, potentialskillnaden är däremot noll men det säger bara att mängden elektroner på dom båda plattorna är lika stora, inget mer.

Och det räcker med en enda elektron för att få till en ström (även om hastigheten lär bli rätt stor).

MVH/Roger
PS
Nu har jag motiverat hur jag tänker men alla kanske ändå inte förstår, jag skulle då rekommendera folk att titta på vad det är för material mellan metallfolierna på många kondensatorer. Materialet är plast! Hur bra konduktivitet har plast? Och spelar det då nån roll om det då är AC eller DC vi försöker leda GENOM plasten?

[RDX*]

Men frågan är vad som är den "rätta" definitionen av ström.

Som ett exempel så finns det Elektron-ström och hål-ström. För elektron-ström så tillförs en elektron som bildar en kedjereaktion genom ledaren. För hål-ström så tas en elektron bort detta skapar ett hålrum som i sin tur skapar en kedjereaktion genom ledaren.

Som ett exempel så rör sig en elektron med en hastighet av ett par mm per sekund. Det är alltså inte elektronen i sig själv som definierar strömmen, utan det är kedjereaktionen. Denna kedjereaktion är liknande det som sker i en kondensator. Om man tillför en elektron på ena plattan skapar detta en kedjereaktion på andra plattan, där en elektron repelleras. Så jag vill påstå att med denna definition så går det en ström genom en kondensator.

[Spisblinkaren]

Teoretiskt går det naturligtvis ström igenom en kondensator (det är ju så vi räknar på dom) men i verkligheten gör det inte det, dvs en och och samma elektron som kommer till ena plattan går inte igenom dielektrikat för att komma ut på andra plattan, den knuffar istället, pga sin lika laddning, en annan elektron på andra sidan och startar en kedjereaktion (jag köper det).

Du verkar dela den insikten.

Sen förvånas jag av den låga hastigheten hos en elektron men med tanke på vad du skriver om kedjereaktion spelar det ingen roll.

Jag kom idag på att man kan likna det vid biljard, säg att vit är en elektron och färgat är en annan elektron på den andra plattan.

När vit träffar färgat så får färgat samma fart samtidigt som vit stannar.

Detta är egentligen inget annat än konservation av rörelsemängd (vilket, så länge materialet inte deformeras, gäller allt från kulor till elektroner) dvs

\(p=m_1v_1=m_2v_2\)

där om m1=m2 så blir v1=v2.

Analogin är kanske inte den bästa men om man tänker sig dielektrikat som ytterligare en boll som ligger mellan vit och den andra färgade så går kraften, men inte elektronen, rätt igenom, likt dielektrikat.

Det är detta som händer när en kondensator "leder" ström, i det fallet utgörs dock själva stöten av den elektromagnetiska kraften samtidigt som emk'n är kön, tror jag

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Nu har jag ändrat lite till i mitt sekundärswitchade nätagg (fattar du hur jobbigt är att skriva ut det, Electricguy? ).

Det slog mig nämligen att jag inte kan mäta spänningen över strömmätmotståndet på det förra sättet, anledningen stavas CM Range dvs om jag vill hålla kontroll på utspänning nära noll så funkar helt enkelt inte det.

Så jag har tänkt om.

Plötsligt slog det mig nämligen att min enkla standardavsniffning av ett strömmätmotstånd mha en BJT även kan förstärka!

Jag slipper alltså ha en brytare som ska tåla att bryta 5A, jag kan bara mäta spänningen över strömmätmotståndet genom att ta tillvara på dess bias och nyttja att kollekttorströmmen är lika stor (i praktiken) som emitterströmmen.

Och då gäller det bara att välja motstånd i kollektorkretsen vs emitterkretsen för att styra förstärkningen.

Finns egentligen bara ett aber som jag tror mig se det, det gäller att biasera trissan rätt så att du får ut vad du vill ha för du kan liksom inte för stort "glapp" där, trissan börjar ju inte fungera förrän Vbe är över 0,7V.

Men jag struntar i glappet (väl medveten om att effektdioder har lägre framspänningsfall än Vbe) och resonerar som så att jag ändå får ett skydd, jag kanske inte träffar 0,1A/5A men jag kommer hamna relativt nära och det är "Good Enough".

Nu har jag också lågspänt strömområdesval vilket jag gillar.

Sen är jag dock tveksam till själva regleringen för vad som händer när strömgränsen går in är att T4 leder vilket får T3 att leda och när T3 leder så stryps T1 och därmed T2 men då kommer det ju inte ut mer ström varför T4 inte leder som får T2 att leda igen, så när ström stängs av så sätts den på strax därefter, jag är tveksam till om detta funkar.

Kanske man mha en RC-länk kunde hålla ledningen av T3 en stund men samtidigt, det enda som då händer är att reglerloopen oscillerar med en lägre frekvens.

Jag nyttjar den här typen av strömkontroll i min färdigcaddade KSU också, eventuellt suger den också

MVH/Roger

[E Kafeman]

jag skulle då rekommendera folk att titta på vad det är för material mellan metallfolierna på många kondensatorer. Materialet är plast!

Det klassiska exemplet när man studerar hur en laddning överförs i en kondensator är en simpel plattkondensator med luft som dielektrika.
Luft är dålig strömledare men leder spänningsfält utmärkt, dvs elektriska fältet bromsas eller absorberas obetydligt från att nå motstående platt-elektrod.
Kondensatorns anti-komponent är en spole. Samma formler som gäller för hur en laddning tar sej igenom en spole gäller även för kondensatorn om vi stuvar om lite med avseende på E och H-fält.

Laddningens proportioner mellan E och H-fält kan tämligen förlustfritt variera för en och samma laddning utefter en sluten slinga, beroende på hur den enklast ska övervinna olika hinder den möter på vägen.
Kondensatorn passeras bäst som ett E-fält medans spolens utformning destruerar E-fältets vektorer till förmån för H-fältet.
För ideala kondensatorn och spolen passerar en AC-laddning antingen helt förlustfritt eller reflekteras till en stående våg.
Detta är exempel på hur E och H-fälten breder ut sej (leder ström) i en slinga med kondensator under uppladdning (AC) och statiska spännings-fälten vid DC, dvs det flyter ingen ström i slingan längre.

Kondensatorn har liksom spolen en frekvensberoende konduktivitet, vilket är ett mått på hur svårt det är för en laddning att flyta genom komponenten (invers resistans med en faskomponent för E/H).
Kondensatorns konduktivitet definieras av gapets area, längd och typ av dielektra.
Det är dessa parametrar man normalt använder för att beräkna konduktiviteten. Metallens egenskaper i kondensator-elektroderna kan man bortse ifrån då de normalt har marginell inverkan på total impedans och kapacitans.

Elektroner kan repellera andra elektroner, och påverka elektroner tvärs över kondensatorns gap, men gapet i en sådan kondensator bör vara mindre än 1 nm för att det ska bli någon kraft alls.
Som jämförelse kan en präktig vridkondensator ha ett gap på fler mm så det blir svårt att få elektroner påverka varandra över det gapet i någon slags knuff.

Grovt rör sej en elektron med ca 1% av ljusets hastighet när den snurrar kring sin atom.
Det är laddningen som sätter fart på elektronen och i en bättre ledare kan man då uppnå en våg-utbredningshastighet på 80-90% av ljusets hastighet. För vanlig koax når man ca 66% av ljusets hastighet.
Elektronen dras med i vågens riktning, och då uppnår elektronen utbredningshastighet i storleksordningen 0,02 mm/s. Kallas elektronens drifthastighet
I vakuum-kammare med höga spänningsfält kan elektronen accelereras till att nå nära ljushastighet.


Koppla en induktor i serie med kondensatorn och vid resonansfrekvensen kommer laddningar strömma som om det inte ens fanns någon kondensator i slingan, dvs E/H-proportionerna på fältet för laddningen är opåverkade.
Det innebär att kondensatorns förmodade ström-avbrott kan göras ogjort med en efterföljande spole.

En vanlig missuppfattning är att det är elektronerna som knuffar fram laddningen men det är laddningens strävan till potential-utjämning som på sin resa i slingan drar med sej elektroner på samma sätt som när man kammar en katt, där kammens mekaniska rörelse ger anhopning av elektroner på kammen, elektroner som man lånar från katten päls.
Elektronerna är förhållandevis trög-flyttade pga sin massa så de rör sej med eftersläpning, och för snabbare frekvenser är det bara på ytan av ledaren laddningen förmår påverka elektronerna.

kondensatorn leder som sagt inte ström

Nej, en kondensator leder/överför laddningar bestående av E/H-fält i rörelse.
Förtydligande och mer formellt av vad jag skrev: Kondensatorns konduktiviteten är ett mått på förmåga till överföring av laddning (C) i kondensatorns dielektrium, typ luft, där C har enheten Ampere•sekund.
Att skriva "ström" när laddning (energimängd) avsågs var mindre bra gjort av mej.

Det är bara vid frekvensen DC som en spänningssatt slinga så småningom stabiliseras så att kondensatorn inte längre leder laddningar, då villkoret som brukar stå först i nybörjarböcker om elektronik faller bort, att laddningen ska vara en pågående rörelse för att räknas som en ström och för att kondensatorn ska leda. Istället har man då byggt upp ett spänningsfält i dielektrat på den uppladdade kondensatorn, som kan frigöras som en laddning som rör sej i motsatt riktningen om kondensatorn kopplas till att bli batteri i en lastande slinga. Typexempel är större kondensatorer som kan användas som stabilisering i nätaggregat.
Spänningsfältet är skapat som katt&kam av att laddningen kammade med sej elektroner till ena elektroden (överskott) och drog med sej elektroner bort från den andra polen (underskott) då den passerade kondensatorn.
Egentligen är det samma mekanism som vid snabbt flöde av AC-laddningar. DC är inte annat än en lite mer lågfrekvent AC.

Här förstår jag inte vad du säger, laddning är väl en i högsta grad elektrisk egenskap typ elektroner och/eller joner?

En laddning kan mycket väl anta olika energiformer i en slinga. I kristall-resonator passerar laddningen som mekanisk energi om frekvensen är den rätta, via radio-antenn som foton. Termiskt är det vanligaste att laddningar förloras som värme-förluster i resistiva komponenter. Avgiven värme kan med lite bök återvinnas till att åter bli nyttig el-laddning. Piezo-element är exempel på element som omvandla akustiskt-elektrisk energi i bägge riktningar. Allt rör sej om laddningar i rörelse, i olika format. För partikelrörelser är elektroner/positroner och anjoner/katjoner det som är vanligast förekommande som på olika sätt kan exiteras av en laddning till att bli energi-lager och transportörer av elektrisk laddning.

Text med denna färg har lagts till

[Icecap]

rogerk8: "(så får Icecap ännu mer att skratta åt )"

Tyvärr inte. När jag ser dina inlägg känner jag mest för att gråta. Så många idéer, så stor bygglädje - och så lite koll på verkligheten.

Jag kan bara se det som tragiskt.

Du kunde ha varit en stor inspirationskälla men har numera hamnat i samma position som min pappa: ett exempel på hur man INTE ska göra.

Visst, det är bra att ha en noll-referens att utgå ifrån men det ger ju inget som sådan, jag skulle hellre ha en 100% referens att utgå ifrån.

[Electricguy]

Nu har jag ändrat lite till i mitt sekundärswitchade nätagg (fattar du hur jobbigt är att skriva ut det, Electricguy? ).

Tråden handlar ju automatiskt om nätagget... Det räcker ju att skriva att du har ändrat lite. Folk förstår ändå vad det handlar om.