Mätförstärkare, en halv Watt

[MiaM]

Mitt förslag var för att öka tillgängligt sving på utgången inte för att påverka miller effekten i VAS steget.
Har steget för låg övre gränsfrekvens?

Svinget blir väl detsamma oavsett om man likriktar boosterspänningen eller inte?
Med likriktare så klarar man sig kanske på mindre konding men får samtidigt en något olinjärare last på utgångssteget
Utan likriktare så får man som bonus mindre verkan av millereffekt.

Smaksak kanske?

[RoPa]

Stämmer att likriktning ger en icke fördelaktig belastning av utgången.
Den boot-strap jag reffererar till är den som används med FET där Vgs behöver vara flera volt och används i matning av slutstegets drivare snarare än som matning av VAS.
Jag har inte läst materiallet du hänvisar till men utan diod kommer bias strömmen i strömgeneratorn (den genom dioderna) att variera med signalen och återkopplas till ingången. Det kanske inte är dåligt och uppvägs av minskad miller effekt (om det i sig är ett mål), har inte analyserat det. Alltid intressant med olika kopplingar i audio steg så när jag får en stund över ska jag ta mig en titt.

[MiaM]

Förutsatt att C70 och C7 tillsammans med omgivande komponenter ger "tillräckligt låg" brytfrekvens så kommer ju hela strömgeneratorn att flyttas upp/ned i takt med utsignalen, och bortsett från fördröjningen i slutsteget så innebär det att strömgeneratorns matning kommer ligga på i stort sett konstant spänningsavstånd från dess utgång. Därmed skulle den i princip nära på kunna ersättas med ett helt vanligt motstånd, så snällt driftförhållande får den.

Eller tänker jag fel?

[RoPa]

Lite resonemang...
C70 och C7 utgör en AC spänningsdelare där C70 kommer att överlagra en spänning över C7.
Då Rb är stor kommer huvuddelen av spänningen hamna över C7.
Om C7 = 10u och C70 = 1000u (enligt Knoppsons kalkyl) så kommer huvuddelen av utsignalen (AC) att hamna över C7.
Denna spänning ligger därmed över D2-D3-R7a och då max utsving = ca 1/2 Vbat och Vc7 i vila är ca 1/2 Vbat så kommer den att variera med faktor 2.
Id2 kommer därför variera med faktor 2 och spänningen på T5's bas variera med 2x23mV = 46mV mot ca 1,2V vilket är faktor 1:30 och frågan är om det kommer att påverka linjäriteten i steget. FB är bara 1:4 så det är inte så hårt återkopplat.

Du tänker rätt!
Det stämmer att den effektiva strömgenertorn D2-D3-R7a och T5-R8 kommer att "åka i samma hiss" så att säga.
R7b kommer dock att påverka samt kvoten C7/C70.
Att ta bort T5 och enbart ha R8 som strömsättande motstånd skulle därmed kunna fungera.
Detta förutsatt att steget ges ett HP filter någon stans på en bit över gränsfrekvensen för R70*C70...

Dock med T5 på plats finns det risk för självsvängning på grund av den positiva återkopplinen med en faktor på 0,99 (C7 vs C70) och 1,03 i D2-D3 som tillsammans ger 0,99*1,03 = 1,02 i positiv lokal loop gain och med en global negativ loop gain på under 1 så torde det svänga rejält... men det är teorier... att mäta är att veta...

Eller tänker jag fel?

[Spisblinkaren]

Jag måste bara få säga att jag avundas eder skicklighet MiaM och RoPa!

Jag befinner mig på en helt annan planet

MVH/Roger
PS
Men märk väl att det är sånt här jag tycker är intressant och äkta elektronikkunnande som jag skulle vilja lära mig. Bokförslag?

En sak tror jag mig dock förstå, strömgeneratorn (T5) satte jag dit för att ge högre positivt sving än vad ett ensamt motstånd (typ R8) kan ge, men när ni nu trixar till det med konstgjord matningshöjning (bootstrap, kallas det tydligen) då behövs ju inte T5, eller hur?

En fråga då är, gör T5 med dito komponenter nån "skada" i bootstrapfallet?

[RoPa]

Om T5 gör skada i kombination med bootstrap?
Mitt resonemang om självsvängning är teoretiskt men en bootstrap är en positiv återkoppling, går upp när utsignalen går upp, så om man får en återkoppling till insignalen så är det risk att man gjort det klassiska, byggt en oscillator...
Man brukar skämta om att det är omöjligt att bygga en oscillator som vill svänga men att man kan lura kretsen genom att låtsas att man bygger en förstärkare för de svänger alltid...

Allt lika kommer T4 dra en ström som INTE ökar med ökad utsignal men T5 kommer generera en ström som ÖKAR med ökad utsignal. Däremot så ökar Ice i T4 något med ökad Vce vilket motverkar.
Vill man minska risken så ska återkopplingen hållas nere, i detta fall enklast genom att sänka C7/C70 förhållandet för att komma längre under 1. Däremot med bara R8 vill man komma så när 1 som möjligt.
I en SPICE simulering kan man testa fram hur nära gränsen man ligger men verkligheten kommer att vara den som bestämmer i slutändan...

Det vore kul att prova Mias idé med bootstrap konding och endast ett R8. Jag är alltid attraherad av att lösa saker med minimalt med aktiva komponenter. Och oavsett om den ena eller den andra versionen påverkar distortionen mer eller mindre så kör du ändå "bara" i klass B.

[Spisblinkaren]

Allt lika kommer T4 dra en ström som INTE ökar med ökad utsignal men T5 kommer generera en ström som ÖKAR med ökad utsignal. Däremot så ökar Ice i T4 något med ökad Vce vilket motverkar.
Vill man minska risken så ska återkopplingen hållas nere, i detta fall enklast genom att sänka C7/C70 förhållandet för att komma längre under 1. Däremot med bara R8 vill man komma så när 1 som möjligt.

Två underbart kufiska kommentarer. Möjligtvis kan första kommentaren komma från Early Voltage? Men varför strömmen hos strömgeneratorn T5 ökar med ökad utsignal, det förstår jag inte, allt handlar ju om potentialen på basen (och därmed över R8). Den andra kommentaren får mig emellertid att skratta över min egen okunnighet

Det vore kul att prova Mias idé med bootstrap konding och endast ett R8. Jag är alltid attraherad av att lösa saker med minimalt med aktiva komponenter. Och oavsett om den ena eller den andra versionen påverkar distortionen mer eller mindre så kör du ändå "bara" i klass B.

Jag är också mycket intresserad av att lösa saker och ting med så få komponenter (speciellt aktiva) som möjligt (men jag är också svag för symmetrier).

Jag ska nog rita om mitt schema så jag kan anamma det Ni säger, utan att jag måste det, för i nuläget måste man nästan skrapa ledningsbanor för att i efterhand kunna testa era ide'er.

Jag gillar mao min lösning men är väldigt intresserad av det ni säger!

MVH/Roger

[RoPa]

En transistor är inte den ideala komponent som man ibland väljer att låtsas. Ice är inte bara ett resultat av Vbe utan även Vce påverkar. Och det kallas för Early Effect (Early Voltage heter parametern), helt rätt! (förstår dock inte varför de valt det namnet)

Förhållandet C7/C70 tror jag du förstår, det är en kapacitiv spänningsdelare.
Med T5 på plats kan man få återkoppling över 1 men det kan man inte med enbart passiva R8.
I det första fallet vill man ligga under 1 på totalen (effekten av D2-D3) och i den senare vill man ligga så nära 1 som möjligt för att ett enskilt motstånd ska bli så idealt som möjligt som konstantströmkälla (konstant spänning över det).

Överraskad att det finns det minsta spår av ledningsbanor kvar så många mutationer som denna förstärkare genomgått.

[Spisblinkaren]

En transistor är inte den ideala komponent som man ibland väljer att låtsas. Ice är inte bara ett resultat av Vbe utan även Vce påverkar. Och det kallas för Early Effect (Early Voltage heter parametern), helt rätt! (förstår dock inte varför de valt det namnet)

Det tror jag dock jag förstår, ju lägre "flackhet" (rp) transistorn har i I/V-diagrammet desto närmare (Early) origo på I/V diagrammet kommer en förlängd linje (av rp) att skära x-axeln, kan det stämma? Tror jag är aningen bättre på teori än praktik samtidigt som jag suger på båda

Förhållandet C7/C70 tror jag du förstår, det är en kapacitiv spänningsdelare.

Check

Med T5 på plats kan man få återkoppling över 1 men det kan man inte med enbart passiva R8.
I det första fallet vill man ligga under 1 på totalen (effekten av D2-D3) och i den senare vill man ligga så nära 1 som möjligt för att ett enskilt motstånd ska bli så idealt som möjligt som konstantströmkälla (konstant spänning över det).

Vad sjuttsingen menar du med detta? Fattar absolut ingenting. Vänligen förklara så att en idiot som jag förstår

Överraskad att det finns det minsta spår av ledningsbanor kvar så många mutationer som denna förstärkare genomgått.

En sak tror jag jag förstår, om enbart R8 skall användas så tar man bort allt kring T5 utom R70/C70, eller hur? Då känns det nämligen som om C70 alltid har en potential runt V/2=(Vcc-Vss)/2 och när man sedan krämar på så kommer laddningen/spänningen i C70 så att säga lyfta "Vcc" för R8 varvid spänningsfallet över R8 "försvinner" och man kan driva T6 hårdare upp mot rail. Om detta är rätt är det dock inte mycket man tjänar samtidigt som R8 blir ett stort motstånd ty V/2 måste leda 10mA. Fast det är ju det här som grejen med strömgeneratorn, T5. Nej, jag är nog helt ute och cyklar

Kan dock hända att om V(C70)=V/2 och V(R8; max; Stat)=[(V/2-0,7)/10mA]~V(R8; "min"; Dyn))!

Nu tror jag att jag fattar

Ett litet problem dock, arrangemanget blir beroende av matningsspänning (gäller inte strikt mha T5 för då kan jag bestämma ungefär den biaS-ström jag vill ska gå oavsett matningsspänning). Fast jag har faktiskt redan gafflar planerade för R8/R9 (min tanke var mest att trimma in lägsta möjliga ström för okej Klass B-ljud).

Men jag gillar enkelhet mer, så jag tar nog bort T5

För om man sätter rejäl bias (R8) vid låg spänning, då är det egentligen bara effektförlusten hos densamma som begränsar övre matningsspänning. Om man nu inte vill optimera mha gafflarna förstås

MVH/Roger
PS
Inget PCB är ännu designat som du säkert förstår

[Spisblinkaren]

Så, nu har jag ritat ett schema på den förenklade varianten.

Vad tycks?

Jag ogillar dock starkt asymmetrier så detta blir nog mest en kladd, men jag gillar enkla lösningar också så vi får se.

En fråga, vart tar R8-strömmen vägen om man får för sig att kräma på i Vcc?

Strömmen genom T4 fixeras av diffstegets utspänning kontrollerad av dess strömgenerator, så vart tar strömmen vägen?

Jag antar den går in i T6 och ner via T9 till Vss?

MVH/Roger
PS
Det är lite roligt när jag äntligen fattade lite av det här (tror jag) dvs att R8 i praktiken blir till ett "konstantströms-motstånd"

[YD1150]

Nu kommer jag och stör diskussionen med två stycken scheman på gamla förstärkare med Germaniumtransistorer ( från 1965 )
Drivspänning 9V, uteffekt 1W. De har en låg tomgångsström 2-3mA bara.

9V 1W 1965_.jpg

9V 1W 1965.jpg

Nostalgi med AC151 Var den första transistorn man labbade med sent 70-tal.
Fast man kunde inte så mycket då...

[Spisblinkaren]

Vilka härliga scheman!

Tack YD1150!

4 ynka Germanium-transistorer fö 1W i 8(!) Ohm och 9V, hur fasen är det möjligt förresten?

P(max)=4,5^2/2/8=1,3W, så påståendet stämmer (dvs att det är möjligt).

P(KTA, max)=(4,5-0,7)^2/2/8=0,9W.

Hmm, intressant.

Preliminärt nyttjar jag dessutom hela 9 transistorer medans dina kopplingar bara nyttjar 4.

Gillar förresten första schemat bäst, minst komplicerad och fattar den bäst.

Det schemat har dessutom en rätt snygg hantering av "Klass B-strömmen" med termistor och motstånd i parallell, hur kommer man på sånt?

Det är också snyggt hur AC152 snor bias-ström via högtalaren även om jag inte fattar varför 470 inte kan gå direkt till rail

Mycket roligt bidrag!

MVH/Roger
PS
Fan vet, det kanske blir Germanium ändå, går ju att få tag i om man letar fast serieproduktion kan man ju glömma

[lillahuset]

Mina första transistorer var OC någonting (72?). Kapslade i svartmålat glas och fungerade utmärkt som fotodetektorer om man avlägsnade färgen.

[Spisblinkaren]

Jag har nog både sett och haft såna också. På jobbet hade vi det definitivt. Personligen tycker jag Germanium är underskattat. Visst det läcker hit och dit men i grunden fungerar dom riktigt bra. Jag har faktiskt en prototyp till min KHA-serie som jag än idag använder och är bestyckad med ett par ASY77 (som förstärkande trissa, BC516 som emitterföljare och därmed hörlursdrivare). Låter kanon!

MVH/Roger

[lillahuset]

Jag kollade lite på nätet och det var nog OC44. OC72 verkar ha varit metallkapslade.