Det som är viktigt är att det är tillförlitligt och flexibelt. Det gör inget om det är en massa avancerad elektronik som funkar i 97% av fallen, bara man kan koppla förbi den när den inte funkar. Krav nummer två är att man alltid ska kunna ha laddning nog att starta motorerna. Ett annat krav är att man ska ladda i och ur batteribanken så effektivt som möjligt, för att hushålla med den ström som finnes. Sen är ju förståss säkerheten för ombordvarande också viktig. Jag menar om man sover på 230Kg batterier så vill man inte ha en oavsäkrad kortslutning
Båten har två motorer, med en generator vardera. Den ena motorns generator laddar två startbatterier (120Ah styck). Från dessa startas båda motorerna. Den andra motorns generator (95A) laddar en batteribank i fören. Allt är 12V. Batteribanken består av 10st 6V AGM-batterier som är fådda vid lite olika tillfällen och alltså har olika kvalité. De vill dessutom ha lägre laddningspänning än vad generatorn ger (2,27V/cell dvs 13,62V vid seriekoppling av två, vilket är lägre än de 14,2-14,4V generatorn gärna ger).
Det samma gäller solcellsregulatorn, som dessutom har batteriavkänningskablar och annat lull-lull. Men, ingen inställning som matchar 13,6V.
Mha en brytare kan man parallellkoppla förbrukningsbanken med startbatterierna ifall man behöver lite extra kräm för att starta, eller tvärtom vill köra kylskåpet några timmar extra.
Det var grovelen det... Det jag funderat på där är hur man ska göra med parallellkopplingen av de 10 batterierna, så att de inte drar ur varandra? Anti-parallellkopplade dioder kanske? Då får man ju ner spänningen plus att det krävs lite mer spänningskillnad mellan batterierna för att strömmen ska börja flyta. Men då förlorar man ju ~0,7V vid laddning/urladdning...
Helst ska det inte kosta nått heller
. Kan tyckas snålt, men allt på båten har jag gjort, fått eller fyndat.fin-elen kanske jag ska spara till en annan tråd...
