Tjena.
Har använt mig av kopplingstypen nedan för att få 3.3v från 1fas 230vac men nu så har jag 2-fas 380vac som styr element där jag vill sätta en mikroprocessor som behöver 3.3v.
Finns det nått fiffigt sätt i "miniformat" som nån smart har använt?
Och ja, jag vet att det är en farlig koppling som inte är avskild osv.
Behöver inte mer än typ 50-100 mA.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
50 - 100mA??? Låter som fasligt mycket ström för en 3,3V koppling. Jag håller 2 st 32-bitars 50MHz µC körande på 5V med var sin MAX323 och MAX485 körande på totalt 156mA. Självklart är RS232-delarna belastat max och RS485'orna pratar konstant med varandra.
Så antingen tar du i av okundskap eller också har du en dold agenda.
Men att strömbegränsa över en kondensator fungerar fortfarande, man måste dock räkna på det för att få rätt reaktans. Samtidig kräver 400V en del av komponentvalet.
Sedan är 3,3V logik mindre störtålig varför jag hade begränsat till ett värde över 3,3V och sedan "finreglerat" till 3,3V.
lägg impedansen på kondingen så att det blir bättre.
Sätt ett par 470 ohms 0,6 W metallfilmsresistorer i serie så skyddar de kondingen mot spänningstransienter. Tre eller fyra 220 ohm om du bor på landet.
Du behöver några st för att tåla spänningen.
Använd 630VAC konding, plastfilm. Däremot kan du ju sätta 2 eller 3 100 k motstånd parallellt över denna (seriekopplade) se ovan för att tömma denna vid spänningsfrånslag.
Du behöver dessutom större konding. 100 mA , säg 1000uF ger ca 1 V rippel. Lägg zenern på 8v och minska kondingen.
Sedan skall det inte vara metallfilmsmotstånd utan massamotstånd eller trådlindat av tillräckligt hög klass - det handlar om att strömmen går igenom ledare med tillräckligt stor massa/tvärsnitt och därmed stor termisk massa och inte i ett mycket tunt lager som i metallfilm, som vid impulser förångas av värmen i kanske flera Ws-klass skapad på några µs inte hinner ledas iväg någonstans innan det hela är över..
Metallfilm blir strippade och bränns av helt vid kraftigare transienter som tex. från åsknedslag någonstans i elsystemet närhet (vi pratar nu inte om direktträffar)
Att ha metallfilm i serie i slingan på tex. telefondelar (linjedelen) var bara att glömma - dessa slogs sönder direkt av dåvarande impulstester och då var det ändå en filtrerad impuls (dvs mycket av de högfrekventa delarna bortfiltrerade)
"Vad som är lämpligt med sekundärerna" = någon form av parallellkoppling, åtminstone av någon lindning mellan trafona. Det säkerställer att spänningen inte kantrar mellan trafona så att säga.
Men vad gäller att mata in 400V AC (380V slutade vi ha för länge sen) istället för 230V så är det väl "bara" att öka värdet på motståndet med 400/230=1,74 gånger, minska kondensatorns värde 1,74 gånger och givetvis se till att kondensatorn är specad för typ 500V eller så?
Vad gäller motstånd så har trådlindade fördelen att de är induktiva vilket hejdar övertoner/störningar och liknande.
