RS232 har måhända varit väldigt vanligt och riktig arbetshäst men är inte designad för långa sträckor per default. Förr i tiden var RS232 avsedd för upp till ca 25 meter vid 9600 Baud för tex. mellan en dator och en VT100-terminal - längre än så så rekommenderades current loop även om väldigt få kommer ihåg detta idag. Visserligen fungerar RS232 empiriskt sett ofta för betydligt längre sträckor, men det är ingen man skall designa på.
Kör man på RS232 så kommer man förr eller senare till gränsen när kabelsträckorna blir längre och systemet större och blandas med annan störande kablage i kabelkanalerna etc. - att man kör huvudet i väggen på olika sätt och BER (Bit Error Rate) blir så hög att det blir besvärande i tex. antal omrop innan meddelandet överförts och kanske funktions-problem - då är det dags att tänka på fortsättningen - vilket här stavas RS485

Gör man dessutom protokollet smartare, utan beroende av fasta DC-nivåer och DC-neutralt räknat över ett visst antal perioder ( tex. använder manchesterkodning (som också är självklockande) - men nästan vilken annan DC-neutral kanalkodning kan användas om man vill överföra högre datamängd vid samma klockhastighet än vad manchestekodning erbjuder) så skapar man också möjlighet att skicka signalen över en liten ferrittrafo när man behöver göra galvaniskt skilda system (som dessutom är transparent dubbelriktad) - och det behöver man förr eller senare och alltid när man inte har tid att lösa det....