Jag ska försöka förklara det med min något begränsade kunskap, jag hoppas jag har rätt, annars påpekar någon säkert felen.
Förklaring av oscillatorn:
Det är den nedre lindningen på vänster sida som får oscillatorn att svänga, detta genom så kallad positiv återkoppling.
När till kretsen slås på börjar transistorn Q1 leda på grund av basspänningen ökar till följd av att R7 sitter där den sitter.
När Q1 leder börjar strömmen flöda genom övre lindningen på vänster sida. Strömmen genom denna lindning ger upphov till ett växande manetfält i transformatorn. Detta magnetfält inducerar en spänning över den undre lindningen, som är 180 grader fasförskjuten i förhållande till spänningen över den övre lindningen, med andra ord en negativ spänning på övre sidan av den undre lindningen. Eftersom denna ände är ansluten till Q1s bas så slutar Q1 leda. Efter ett tag har magnetfältet i transformatorn växlat, då blir spänningen vid övre änden av undre lindningen istället positiv. Q1 börjar leda igen och allt återupprepas gång efter gång.
Förklaring av återkopplingen:
D5 är vänd åt fel håll, om jag inte tänker helt fel dvs...
R12 och R11 bildar en spänningsdelare. När spänningen över utgången(den likriktade signalen från högra lindningen) är så hög att spänningen mellan R12 och R11 är 2,5V eller mer så leder U2. Lysdioden i optokopplaren börjar då lysa, vilket i sin tur får fotodioden att leda.
Nu kommer den delen som jag inte är helt säker på.
När fotodioden leder kan positiva strömpulser (positiva pga D3, och strömpulser pga C2(blockerar likström))att ledas från Q1s bas till Q2s bas. Q2 börjar då leda, då sänks de positiva strömpulserna på Q1s bas, då minskar maxströmmen genom den övre spolen. Magnetfältets styrka minskar därför och spänningen över utgången minskar, detta är alltså istället negativ återkoppling.
Hoppas förklaringen stämmer, annars kan jag ju skylla på klockslaget...
