Parkeringsensor? (ej för fordon)

[stoffe]

Hej

Jag håller på att bygga en takavrullningsstyrning för ett observatorium och jag behöver ha en sensor som känner av när teleskopet är parkerat i sitt läge. Den måste vara konstruerad så att motorn inte ska gå att köra om teleskopet är i någon annan position än i parkerat läge, dvs nedfällt. Jag vill inte ha en mekanisk brytare då den kan ta i när teleskopet är i andra lägen utan jag vill ha en optisk brytare på något vis. Gärna på så sätt att man bara monterar på en reflex på teleskopet och som enbart känns av när den är i rätt position. Jag har följt detta elschema, det är en byggbeskrivning.
http://www.dppobservatory.net/ROR/ED-ROR-basic-V01.pdf
Dock med viss modifiering då jag har en enfaskonverterad trefasmotor med kondensator istället för en DC-motor. Jag har heller inte kommit underfund med hur jag ska bygga gränslägesbrytarna. Nåväl nu till mina frågor.

1. Var hittar jag en lämplig parkeringssensor? Gärna en IR-laser eller liknande som inte sprider ljuset runt i observatoriet där det ska vara mörkt.

2. Hur kopplar jag lämpligast in mina två gränslägesbrytare? Jag vill bara kunna starta åt ena hållet.

Projektet har kommit så långt nu att jag kan starta och stoppa motorn från datorn och även byta rotationsriktning. Jag har även all mjukvara som behövs för att kunna styra takavrullningen från samma program som jag kan köra teleskopet ifrån. Det fanns att köpa till detta projekt.

[PTC]

Jag skulle ta en vanlig lasergivare som tittar mot teleskopet och känner av en reflex. Laserstrålen är ju mindre än 1 mm i diameter och inte farlig.

[Purre]

De lasergivare och avståndsmätare vi har på jobbet har alla varning för laser på sig.
Själv tycker jag inte laser låter helt genomtänkt.
Går det att ha gyro som känner av positionen kanske?

[Kjelle]

Skulle inte vanliga induktiva givare funka ?

Du får dock koppla dom till relän för att just få en förregling.

Kjelle

[Gimbal]

All form av onödiga ljuskällor borde man väl undvika in i det längsta i ett observatorium, särskilt om man fotar med långa slutartider. Förstår inte riktigt varför inte en eller flera mikrobrytare i serie skulle kunna fungera, men så vet jag ju inte hur det ser ut där heller förstås.

[Lennart Aspenryd]

varför inte testa med de Omron givare som Pixi här på forumet har!
Enklare kommer du inte undan!

[stoffe]

Inte gärna ett gyro på teleskopet, det får bara inte bli fel så att taket hyvlar av hela utrustningen från piren. Dyrt...!

Jag har förstås redan sett andra parkeringsensorlösningar och de flesta verkar ha någon form av reflex monterad på teleskoptuben. Jag är inte helt förtjust i att ha en ljuskälla, inte ens ir-ljus är egentligen helt okej. Såg dock en lösning med vad jag tror är ir-laser på clas ohlson.

http://www.clasohlson.com/se/Fotocell/36-1731

Den har utgång som kan styra ett relä oxå vilket är mycket bra. Bäst vore egentligen en ultraljudsgivare så slipper man ljusföroreningsproblematiken helt. Dock vet jag inte hur en sådan sensor skulle se ut som kan känna av en specifik punkt på teleskoptuben. Laser har den fördelen att den går att rikta in väldigt noggrant.

[Purre]

Kan bli fel på en laser, induktiv, kapacitiv givare också. Ska du minska felkällan får flera givare användas i serie

[stoffe]

Ja precis, man ska nog ha en serie med minst två givare.

All form av onödiga ljuskällor borde man väl undvika in i det längsta i ett observatorium, särskilt om man fotar med långa slutartider. Förstår inte riktigt varför inte en eller flera mikrobrytare i serie skulle kunna fungera, men så vet jag ju inte hur det ser ut där heller förstås.

En mekanisk givare skulle ta i vid ett teleskop-byte eller i andra lägen där teleskopet kan röra sig. En liknande utrustning.


Jag har skickat PM till Pixi, det är ju en bra början den typ av givare. Tuben är sluten och det bör inte komma in så mycket ljus i den trots allt.

[Icecap]

Jag är säker på att det går att hitta en position där en närhetsdetektor fungerar. Det kan vara en kapacitiv eller induktiv efter vad man får tag på.

Och säkerhet betyder fler givare i "serie" och gärna lite olika placeringar.

Resten med styrning av riktning osv. tar man när man har säkra sensorsignaler, det viktiga är att få sensorer på plats.

[Nerre]

När teleskopet är i parkerat läge så är väl alla rotationsaxlar i en bestämd position? Alltså borde ju en (eller två i serie) induktiva givare per rotationsaxel vara en bra lösning?

Det skulle kanske rentav gå att använda magnetkontakter (om man kan limma magneter på de roterande delarna).

[Meduza]

Jag tror induktiva givare är "the way to go" i detta fall.

[grym]

när det gäller säkerhetsdetaljer, maskin eller människa, så är det enda vettiga att ha mekaniska brytare som helst växlar signal när den kommer i läge, så jag säger, mackla dit microgapsbrytare med rätt funktion, om möjligt med växlande funktion
med lite kreaivt tänkande kan man nog få dit dom på rätt sätt

eller får man börja ha säkrare modeller av det

fundera på kostnaderna om något går fel, så jag hadde tagit en extra fundering på hur man gör

[Micke_s]

Håller med Meduza, induktiv givare är nog det mest stabil väg att gå. Smuts och annat kommer ej att påverka sensorn.
Kör en industrivariant så är det nästan omöjligt att det går fel...

[stoffe]

Tack för de svar som jag fått, jag beställde faktiskt två optiska givare med IR-ljus. Jag sätter de i serie och skärmar av dem med ett rör. Min teleskoptub är sluten så det bör inte bli problem där tycker jag. Det är den lösningen som jag sett på andra som haft exakt samma problem som mig och det har fungerat för dem utan att fått problem med ljusförorenade bilder. Om man fotar med smalbandsfilter så är risken helt utesluten då det är andra våglängder än IR som gäller. Det ska bli kul att experimentera lite!