Rörförstärkarbygge Dynaco Mark III

[4kTRB]

Jag har låten American Woman med Lenny Kravitz och
första gången jag hörde den tänkte jag att nu måste
det blivit något fel på CD-spelaren.

Men det skulle vara så, distad gitarr och sång, och efter att
ha lyssnat några gånger så låter det riktigt häftigt.

Sånt kanske skulle låta bra i en rörförstärkare?

[psynoise]

Värstingprylarna är säkert uppbyggda med högpresterande op
blandat med en del diskreta prylar. Jag tänker på riktiga studio-
anläggningar. All musik som spelats måste ju också ha färgats av
utrustningen. Och sedan färgar hemmaprylarna om ljudet efter
din egen smak, alltså du har valt en anläggning med ljud som
passar dig bäst.

Även billiga studiomonitrar har under många år nu använt signalbehandling för att motverka förstärkarens och högtalarens distorsion. Dock verkar inte hifi-världen tagit detta till sig alls utan kör fortfarande med klass-A kopplingar och annan gammal teknik.

Själv tycker jag det hade varit bäst med ett neutralt grundsystem för att sedan kunna välja via extern signalbehandling hur ljudet ska färgas. Har faktiskt slängt ut min hifi-förstärkare mot ett enklare studioslutsteg, vill jag har rör-sound kopplar jag bara in min rör-kompressor.

[4kTRB]

Jag köpte för ett tag sedan AC/DC senaste platta Black Ice och den ska vara digitalt inspelad
om jag har förstått det hela rätt (Angus beklagar sig över det digitala har jag läst).
Det går inte klaga på ljudet så där direkt men slänger jag på
AC/DC:s Thunder så låter den en del mer fylligare och går jag tillbaka till High Voltage så låter den
också urbra, -70-tal. Black Ice känns distinktare och klarare men inte lika behaglig att lyssna på som de andra
två.

[4kTRB]

Hittade den här intressanta sidan om Dynaco och David Hafler...

http://www.svalander.se/anders/dynaco.htm

[SeniorLemuren]

Utgångstransformatorn är den viktigaste delen i en rörförstärkare, det kommer inte bli en mark III utan orginaltrafon. Men ingen säger att du inte kan bygga en kopia, det har gjorts tusentals gånger innan. Men man kan inte kalla det för en Dynaco mark III, det vore en lögn.

Sitter och kollar gamla inlägg om förstärkare och hamnade här. Jag har hört mycket om Dynacos perfekta utgångstransformatorer.

Vad är skillnaden på en bra och en dålig utgångstransformator rent konstruktionsmässigt. Det vill säga vari ligger hemligheten, i plåten, sättet som den lindas eller vad? Hur svårt kan det vara att kopiera t.ex en Dynaco-transformator.

[HUGGBÄVERN]

Du har svarat på den frågan själv. Kvaliteten på järnet och hur tunna lamellerna är. Hur man lindat trafon för bästa koppling mellan primär och sekundär samt optimerat för att minska kapacitiv koppling.

Idag säger man hellre klon (clone) när man bygger en kopia av en förebild. Alltså man bygger en Dynaco-klon eller Marantz-klon. Man utgår från ett originalschema, använder, om man kan få tag i, originaltrafar och originalrör. Dock får man ju fundera på vad man skulle gjort om komponenter ur ett äkta original pajat. Skulle ett rörbyte eller annat göra originalförstärkaren till ett icke-original ...


Jag bygger (långsamt) en Luxman-klon.

[SeniorLemuren]

Eftersom jag är gammal elektrolindare så har jag lindat ett stort antal transformatorer i min karriär. Dock ej audiotransformatorer. Vad jag mer specifikt skulle vilja veta är hur lindningssättet skiljer sig åt jämfört med en "vanlig" spänningstransformator.

[HUGGBÄVERN]

Läsa får du göra själv:
http://www.geofex.com/article_folders/x ... former.htm
http://www.deerloverssite.org/transformers.html
http://www.jensen-transformers.com/an/A ... hapter.pdf
http://www.dissident-audio.com/Transfos ... Manual.pdf

[SeniorLemuren]

Japp. Hade redan hittat länken till jensen_transformers och läst om layered windings eller interleaved windings. Det är ju inga märkvärdigheter rent praktiskt att linda en sådan transformator. Gäller alltså att få tag på rätt kärnmaterial. Delade C-kärnor verkar ju vara praktiska, frågan är hur bra dom är jämfört med E-kärnor.

Edit: Får plöja lite mer om den saken. Det står säkert att läsa i någon av länkarna.

[HUGGBÄVERN]

DubbelC-kärna anses av många var bland det bästa. En sak att tänka på är att om du lindar en PP-trafo ska det vara samma resistans på båda lindninagrna.

[MiaM]

Gammalt inlägg, men...

Njae, det var inga värstinggrejjer precis. Bättre stärkare kom ju från MacIntosh, Marantz, Audio Research, Luxman och andra.

De gamla transistorbaserade Marantz-recievrarna från början av 70-talet hyllas ju av många, men det var nog mest för att konkurrenterna inte var så värst bra. När jag bytte ut min Marantz 2230 mot en Luxman L-430 så var det i mitt tycke ett enormt lyft. Då hade jag visserligen inte så värst bra högtalare, så det var kanske mer en fråga om att orka driva en jobbigt låg dynamisk impedans hos halvdåliga högtalare, men ändå... (De högtalarna var väl hifi enligt den gamla DIN-normen, men knappast High End).

För ett par år sen så var det några som gjorde blindtester mellan ett gäng 70-80-tals-stärkare och skrev om det i vintagedelen på faktiskt.se, det var rätt intressant. Det var ett par apparater som fick rätt oväntade placeringar. I åtminstone nåt av testerna ingick det flera (!) Marantz. Jag minns inte riktigt hur den Marantz av "hyllad" årgång klarade sig, men tror den inte var så fantastiskt överlägsen som det gärna framhävdes...

Mycket av dagens musik är väldigt komprimerad, och även om den inte är det, håller man sig inom snäva dynamiska ramar, vilket innebär få krav på förstärkare och högtalare, jämfört med mer dynamisk musik (klassisk).

Här ska man väl också skilja på dagens och bara "gårdagens" musik. Det räcker att backa till dansgolvsmusik från 80-talet eller kanske en bit in på 90-talet för att det inte alls ska vara så hårt komprimerat som mycket är idag.

Om man endast mäter på diskantområdet så undrar jag om klassisk musik ens har mer dynamik än dagens komprimerade musik?

Ett "problem" förr, främst inom bandinspelning för hemmabruk, var att både facktidningar och en del tillverkare var helt insnöade på klassisk musik och band/bandspelare optimerade för klassisk musik kan vara direkt olämpliga för pop/dansgolvsmusik. Klassisk musik vill ha lågt brus medan pop/dansgolvsmusik behöver hög utstyrbarhet i diskanten. Vad jag minns så var väl till och med en del av chrome-banden från 70-talet sämre för pop/dansgolvsmusik än de vanliga järnoxidbanden (och speciellt de mer lyxiga såsom klassikern Maxell UD och alla de liknande som andra tillverkare tog fram framåt 80-talet). Med HX PRO så försvinner ju en hel del av det här problemet, men det var ju inte uppfunnet och fanns än mindre i var och varannan bandspelare då det begav sig.

Oj vad det går att sidospåra på det här med ljudåtergivning