Elektroingenjörer - lättaste/svåraste på utbildningen?

[adent]

För mig handlade det om att lyssna på föreläsaren och förstå. Jag är usel på att anteckna. Ska man hinna anteckna allt som sägs så hinner min hjärna inte förstå
och då får man sitta hemma och försöka förstå utifrån sina anteckningar.

Hellre då försöka förstå på föreläsningen då man även kan ställa frågor dels om man inte förstår
något och dels för att verifiera att man förstått.

Men det är jag det, och det förklarar nog också varför det var viktigt med en bra föreläsare/lärare för mig.

MVH: Mikael

[Nerre]

Det problem jag märkte när jag pluggade, och märker på mina egna barn, är att många är dåliga på att läsa på i förväg. Har man läst avsnittet i boken INNAN föresläsningen så förstår man lättare. OCH kan fråga föreläsaren. Många fattar ingenting på föreläsningen, försöker skriva ner vartenda ord och hoppas kunna förstå efteråt. Det är ingen bra studieteknik:)

Det gör inte så mycket om man knappt fattar nånting när man läser det första gången, har man i alla fall läst igenom det så känner man igen grejer, man har sammanhang, man kan se lite framåt (sånt som föreläsaren inte hunnit till ännu men som man plötsligt minns från boken) osv.

[Castello]

Klas-kenny: Jag studerar själv elektroteknik, och det händer ibland att folk tar ett "uppsamlingsår" nånstans i mitten. Det gäller främst de som varit föreningsaktiva, och kanske blivit det innan de har fått en känsla för hur mycket tid som krävs på respektive kurs.

Nerre: Bra studieteknik är bra förstås. Det sägs ju att man ska vara aktiv både före, under och efter föreläsningen för att verkligen kunna dra nytta av den. Men om man är med på många andra håll så finns helt enkelt inte den tiden och det blir då en fråga om "damage control", vilket är synd på ett sätt.

För att återgå till Jennies fråga, så tycker jag själv att kurserna i elektronik och digital-och datorteknik var lättast. Det jag hade överlägset svårast för var kurserna inom applicerad signalbehandling, de med olika typer av transformer, reglerteknik och även olika typer av digitala filter och samplingstekniker.

[qx5]

De kurserna du nämner som svåra är väl också de som är matematik med La Place mm?

[Nerre]

Och de kurserna blir ju per automatik svåra om man haft svårt för mattekurserna.

Och framförallt om man tror att man kan glömma matten efter att ha klarat tentan... (som många i min kurs gjorde).

Glömmer aldrig den föreläsningen där över halva salen sa att de inte fattade var föreläsaren gjorde och hon utbrast "Det här ska ni kunna! Ni ska ha klarat Matte x för att få läsa den här kursen." Det blev att de fick sätta in extra repetitionsföreläsningar för de som hunnit glömma det de tentade en månad tidigare.

[qx5]

OMG ..

Alltså resterande kurser är ju egentligen bara förtäckta mattekurser med skillnaden att man slipper lära sig ny matte iaf ..

[Nerre]

Ja, precis, väldigt mycket av de kurserna är ju mer "tillämpning av mattekunskaperna".

[Henry]

Själv tycker jag matte är tråkigt och på ett sätt frustrerande för det "händer" liksom ingentinget och inget blir "gjort" och direkt tillverkat här och nu så att säga, inte för att jag inte kan matte. Detta är orsaken till att jag inte på ett sätt "vågat" ta någon ingenjörs kurs under alla år för jag utgår ifrån att alla innehåller mer eller mindre avancerad matte vilket jag i det närmaste också får bevisat i denna tråd. Är rätt irriterad på detta men jag överlever väl.

[Tekno]

För min del anser jag att ju mer konkret tillämpning, desto roligare. Alltid roligare när man kan "se" vad som sker, antingen direkt fysiskt, eller i alla fall visualisera det, så som elektronik t.ex. Ju mer teoretiskt, abstrakt och otillämpat, desto tråkigare, vilket oftast stämmer in på mattekurserna.

Vad är då lättast och svårast? Ja det som är roligt är lätt och det som är tråkigt är svårt. De hänger i princip alltid ihop.

[qx5]

Problemet är väl att inom signalbehandling och styrning så krävs avancerad matte för att få saker att fungera. Gärna så att man kan bevisa att de kommer att fungera tillförlitligt också (poler?). En autopilot som får fnatt är mindre kul så att säga.

Korkens Optical Flow sensor är väl ett bra exempel (tror jag). Men det finns mer som FFT, DFT, datakompression i olika former, felkorrigering med CRC/ECC/Reed-solomon, impuls respons filter (IIR/FIR), mätteknik, OFDM, basbands-I/Q osv..

Matematiken är väl i mycket att åskådliggöra sammanhang. Men den känns rätt "död". Dock så "you can't beat them, then join them" så får man väl försöka ha målet med alla möjligheter framför sig och inbilla sig att det är roligt.

[Castello]

qx5: Ja, precis, men det gäller ju nästan alla kurser, alla elektronikkurser t.ex. är en tillämpning av algebra och analys, så länge det inte handlar om ren komponentkännedom, men det har det varit väldigt lite av på min utbildning.

Alla civilingenjörsutbildningar innehåller minst 30hp rena matematikkurser, och det fyller två anledningar. För det första så tränar man upp sin logik och sin problemlösningsförmåga i allmänhet. För det andra så krävs mycket av matematiken för att kunna ta sig vidare i utbildningen. För att hårddra det; man kan inte lära sig Fourieranalys om man inte först har lärt sig de fyra räknesätten, exponentialfunktioner, trigonometri, integrering och komplexa tal. Man måste tillägna sig en viss mängd kunskap för att kunna lösa vissa typer av problem, och om man inte tillägnar sig den kunskapen så kommer det att straffa sig i senare kurser.

[Nerre]

Jag har alltid sett matte lite grann som att man "löser gåtor", och det tycker jag är kul:)