Högskoleingenjör Elektroteknik

[Tumblebeer]

Finns de?

Jag pluggar till Högskoleingenjör Elektroteknik på UU, har läst snart två år. Saken är den att jag har fortfarande inte träffat en enda högskoleingenjör i elektroteknik, vilket känns lite underligt och oroande. Det jag undrar är om ni faktiskt finns i verkligheten, och vad jobbar ni med?

Jag tycker att min utbildning är, för att vara helt ärlig, riktigt rutten och känner lite motivationsproblem. Det jag hade hoppats på vore att höra lite om vad som faktiskt väntar när jag kommer ut, få något att jobba mot. Jag älskar elektronik, datorer, programmering, teknik och allt som har med el och göra, har sen jag började byggt om hela lägenheten till ett elektroniklabb. Men just min utbildning känns inte som om den skulle vara värd något, allt jag kan har jag lärt mig själv.

Så, finns det några elektroingenjörer där ute? Vad jobbar ni med? Hur orolig bör jag vara över att min skola är kass? Har ni några tips för att få det hela att kännas lite mer hoppfullt?

[Mattias Hellore]

Jag pluggar nu till Ingenjör, första året av tre, jag kan allt redan, vissa moment är så grundläggande så man börjar undra litegrann om dagens gymnasieelever inte kan nåt förutom matten?

[psynoise]

Varför inte satsa på att läsa till civilingenjör istället. Om nu allt känns enkelt har ni ju en bra grund till att göra akademisk karriär istället.

Där jag jobbar ser jag ingen direkt koppling mellan arbetsuppgifter och examen. Det finns de utan examen upp till de med doktorsexamen. Alla gör vad de är bra på och det syns inte efter utbildning.

[BER]

Jo vi finns... (data- & elektroingenjör)... Arbetar som systemingenjör.

>> Hur orolig bör jag vara över att min skola är kass?
Om du har ett brinnande intresse inom området och även har området som hobby och kan visa det för eventuell arbetsgivare, så skulle jag vilja påstå att det kan trumfa mycket.

Namnet på skolan och namnet på utbildningen är inte allt.

Se till att ta ut din examen, har många kollegor som skippat den delen och fått lida för de när de bytt jobb och när de skall löneförhandla.

[Krille Krokodil]

Har ni inga arbetsmarknadsdagar, alumninätverk eller dyl. så att du kan komma
i kontakt med företag och se vad de pysslar med? Finns hur mycket intressant som
helst att inrikta sig på, inte minst på mjukvarusidan vad det gäller program för att
konstruera, simulera och optimera.

Jag är rätt nöjd med min utbildning som är med inriktning mot automation, man får
nosa på rätt mycket, inom data är det tex Java på PC och Android, C på AVR och PIC,
FPGA, PLC, C++, SQL, Matlab/Simulink, en massa om datorkommunikation...

Jobbar som robotprogrammerare 25% vid sidan av, det är ett spännande område nu
när kraftfull processorkraft börjar bli nära gratis för vision-systemen och man kommer
att kunna göra mindre dumma system som anpassar sig till omvärlden.

[adent]

Jag är högskoleingenjör. Förvisso dataingenjör, men med elektronik som biämne. Minns inte jättemycket
från elektronikkurserna, men tack vare det ettåriga gymnasieingenjörsprogrammet jag gick innan så hade jag ganska mycket gratis.

Men när det gäller programmering och mjukvara så kanske själva kurserna inte var det som var mest givande. Visst, mycket bra grundläggande fick man nog in den vägen helt klart. Men det
som man verkligen lärde sig av var ju hemmapillande och att umgås med andra likasinnade på högskolan (datorföreningen). Just att befinna sig i miljön och prata med andra intresserade, hobbyprojekt o.s.v. Försök ta ut examen, även om utbildningen, i dina ögon, inte är så mycket att ha så är examen på papperet något att ha. Sen tror jag ett bra sätt att urskilja sig vid en framtida anställningsintervju är att kunna visa upp saker som man faktiskt har gjort och åstakommit på hobbybasis. Det är lite det som skiljer den som är genuint intresserad från den som glidit genom utbildningen.

MVH: Mikael

[Farbror Bertil]

Jag pluggar nu till Ingenjör, första året av tre, jag kan allt redan, vissa moment är så grundläggande så man börjar undra litegrann om dagens gymnasieelever inte kan nåt förutom matten?

Skulle du kunna specificera lite mer vad det är som du tycker tillhör det riktigt grundläggande?

Ja, läser även jag till högskoleingenjör i elektroteknik och är inne på första terminen. Kan väl säga som så att det verkar som att ca 15% i min klass tycker att lektionerna i elektroteknik och programmeringen är rätt så enkla just nu. När vi hade ett andra grupparbete i labbet så var det en snubbe som skruvade in och kunde exakt hur man skulle få in xy-grafer på oscilloskopet och snabbt kunde avläsa spänning på input och visste exakt hur man skulle ta diverse värden och göra några uträkningar osv. medan vi andra åkte på rena räkmackan som aldrig lekt med ett oscilloskop förut, haha.
Det var lite "aha" för mig åtminstone, att jag har en del att ligga i för att kunna hävda mig med de bästa. I övrigt så verkar det dock som att de flesta bara tycker att en ingenjörsutbildning i elektro är en bra karriärväg och har egentligen inget större intresse för elektronik utan ser examenspappret som en väg till en hyfsad lön.

Men om ni nu har väldigt enkelt för det, varför läser ni inte in extra kurser för att fortare bli klar med utbildningen?

[Anders Olsson]

Jag pluggade elektronteknik, fast inte på UU utan på en mindre högskola.
Utbildningen var väl okej, men inte så praktisk som jag hade önskat kanske.
Värst vara annars att ingen mer än mig i klassen verkade ha något direkt elektronikintresse.
När jag berättade hur jag moddade styrsystem till bilar och annat tyckte dom mest jag var knäpp och att jag slösade bort min tid

I vilket fall så hamnade jag i Uppsala och jobbar på Universitetet där nu som ingenjör i en forskningsgrupp.
Inte en typisk karriär kanske, men jag har lärt mig oerhört mycket och haft mycket kul genom åren.

Det roliga är att om det inte varit för att jag höll på med elektronik på fritiden så hade jag aldrig fått det där jobbet på Universitetet.

Utbildningarna är i min mening ganska kassa på att förbereda en för arbetslivet och lära ut sådant man faktiskt behöver kunna.
Det mesta av den kunskap jag använder i jobbet har jag lärt mig på andra håll än när jag pluggade, även när det gäller elektronik (!).

Så mitt råd är att låta ditt eget intresse för elektronik flöda och suga upp så mycket kunskap du kan den vägen.
Intresset för att lära sig saker är oftast det viktigaste för att ta sig fram i livet.
Duktiga elektroingenjörer är jag helt övertygad om att det finns plats för på arbetsmarknaden!

Jag kanske kan ordna ett studiebesök om du är intresserad av vad jag grejar med på UU. PM:a vid intresse.

[blueint]

Mattekunskaperna brukar vara ett sätt att kunna skilja utbildningarna åt. Liksom kurser i elektrofält eller reglerteknik osv. Även om innehållet är lätt så får man ett examenspapper.

Dock om du tycker det är lätt och klasskamraterna saknar engagemang för ämnet kanske det är en signal att växla upp sig till civilingenjör.

[Nerre]

I övrigt så verkar det dock som att de flesta bara tycker att en ingenjörsutbildning i elektro är en bra karriärväg och har egentligen inget större intresse för elektronik utan ser examenspappret som en väg till en hyfsad lön.

Ja, det är tyvärr väldigt vanligt. När jag gick 4-årig teknisk på gymnasiet var det flera i klassen som skulle läsa vidare på Handels efter gymnasiet, deras poäng var att "ekonomer med teknisk bakgrund får bra jobb".

Men poängen är ju att bara för att man har tagit sig igenom en utbildning betyder inte att man "kan" grejerna efteråt. Väldigt många tror att det räcker med att klara tentan och sen kan kan glömma grejerna.

Jag är högskoleingenjör, jag minns när vi började läsa signalöverföring eller nåt sånt och läraren löste en diffekvation på tavlan. Halva salen hajade till och tyckte "hallå, hur kom du fram till det där??". Läraren stirrade på dem och sa "Det ska ni kunna, för att få läsa den här kursen ska ni ha klarat Matte x där man lär sig det här."

De flesta av mina kollegor har varit civilingenjörer, men det är inte ofta de haft några direkta fördelar av det.

Fast jag har nog haft mer nytta av min militärtjänstgöring, jag låg som PB-SYTE i flottan och vi läste ju en massa mätteknik och grejer där när vi läste typ 9 månader på telestridsskolan innan vi hamnade på båt.


Precis som Anders är inne på så är examen mest nåt för att ta sig förbi den första gallringen.

Jag vet att en av de chefer jag haft berättade att han brukade ha med sig en näve komponenter på anställningsintervjuerna och fråga de sökande om de visste vad det var. Det var inga konstiga saker, några motstånd, nån transistor, en lysdiod, ellyt och nån IC. Vi hade utvecklingssamtal och han hade påsen med sig, jag undrade varför och han berättade. Jag såg ju t.o.m. vad det var för typ av transistor (det var nån av de "klassiska" NPN småsignaltransistorerna), men han sa att över hälften av de sökande kunde typ bara identifiera motstånden...

[psynoise]

Intressant det där med militärtjänstgöring. Även jag fick lära mig mycket nyttigt i lumpen som helt glöms bort under andra utbildningar. Olika stilar för schemaritning och vad man bör undvika påpeka officerarna noga. Felsökning var också viktigt under min militära utbildning. Sedan stöter jag på ibland kopplingsscheman ritade av ingenjörer med signaler från höger till vänster, kors med fyra anslutningar med eller utan punkt vilket ska undvikas helt.

Vidare börjar jag få en uppfattning att väldigt många glömmer bort kunskaper från gymnasiet och även senare från kurser på högskolan. Till exempel oscilloskop bör alla fått lära sig använda i fysik B. Kapacitans och induktans gicks även igenom. Dock förstår sig studenter inte alltid på induktans även på högskolan. Likaså har jag haft studiekamrater som klarar kurser galant på högskola men när nästa kurs börjar verkar de inte se sammanbanden.

[Nerre]

Ja herregud, hur man ritar scheman verkar idag ofta vara en helt bortglömd kunskap... Idag ritas scheman inte för att man ska se hur grejerna fungerar, de ritas enbart som produktionsunderlag för kretskortstillverkningen... Signaler som går från höger till vänster eller hoppar mellan olika sidor i schemahögen är inte ovanligt.

Eller att man klämmer in så mycket som möjligt på en sida, så att det liksom blir en "radbrytning". Schemat börjar uppe till vänster, går till höger, sen går det ett dussin ledare från övre högra hörnet till nedre vänstra och där fortsätter schemat. Jag brukar ofta vara tvungen att ta färgpennor i olika färger och följa ledarna för att se vad som är vad där nere till vänster.

Eller att en del av kretsen inte riktigt får plats på en sida, så man petar in den på ledig plats på en annan sida...

[blueint]

Gymnasiet skall iaf inte beskyllas för att lära elever hur oscilloskop fungerar

[Mattias Hellore]

Rent generellt så attraherar ju ingenjörsprogrammen människor som är tekniskt lagda och har bättre koll än genomsnittet om hur saker o ting funkar?
Sen så är dom helt nollställda om hur enkla handverktyg funkar är inte bra någonstans.

Som exempel lite elementär kunskap som Fysik B är väl inte mycket begärt?

[ElectricNooB]

Jag pluggar till civ-ing i elektro och jag kan ju säga att el-intresset är så gott som obefintligt även i min klass. Det måste vara extremt segt att plugga EE om man inte är intresserad..