Det var många länkar.
Du får leta själv.
Var mopederna förr otroligt driftssäkra, eller hade vi bara tur?
Re: Var mopederna förr otroligt driftssäkra, eller hade vi bara tur?
Inte lätt när ja aldrig hört om en liknande med samma ilo-motor som har 3 växlar. Var växelreglaget i handtaget?
Re: Var mopederna förr otroligt driftssäkra, eller hade vi bara tur?
Gjorde en AI på ILO-motor, 3-växlad och handkoppling:
"Ja, det fanns flera mopeder med ILO-motor och den typ av handväxel du beskriver. Det var ganska vanligt under 1950-talet och början av 1960-talet att koppling och växling satt i vänster handtag. Man drog in kopplingsspaken och vred samtidigt handtaget till nästa växel. Det kallades ofta "handväxel" eller "vridväxel".
När jag tittar på reservdelslistor för ILO-mopeder dyker det upp både "3-gear handgear" och ILO-motorer av typerna G50 och G50 Piano, vilket bekräftar att treväxlade handväxlade versioner fanns.
Några svenska modeller som är kända för att ha ILO-motorer är:
Monark Monarped 31, 34, 308, 348, 349 – ILO G50 Piano.
Monark Monarped 36 och 38 – ILO G50.
Monarscoot 33, 338 och 339 – ILO G50 Piano.
Monark 62, 628, 629 – ILO V50.
Monark 1731 och 1741 – ILO V50.
Det intressanta är att ILO själva hade flera motorversioner. I reservdelsunderlaget nämns bland annat motorerna 261/262 (3-växlad), 267 (3-växlad) och 278 (3-växlad).
Om jag ska gissa vilken moped de flesta svenskar tänker på när man säger "Monark med ILO och handväxel", så är det ofta någon av Monarped-modellerna från sent 1950-tal, framför allt:
Monarped 348
Monarped 349
Monarped 36
Monarped 38
De hade den klassiska ramformen med stor tankattrapp och vridhandtagsväxel på styret.
En detalj som kan hjälpa att identifiera rätt modell är hur många växlar den hade:
2 växlar → mycket vanligt på enklare ILO-modeller.
3 växlar → ofta ILO G50 Piano eller vissa G50-varianter.
Växling i vänster handtag → typiskt för slutet av 1950-talet.
Fotväxel → blev vanligare senare under 1960-talet.
Kommer du ihåg ungefär vilket år det rörde sig om, eller hur mopeden såg ut? Var det en "riktig" Monarped med tank mellan benen, eller en lågramad modell? Då kan jag nog ringa in exakt modell och årsserie ganska bra."
"Ja, det fanns flera mopeder med ILO-motor och den typ av handväxel du beskriver. Det var ganska vanligt under 1950-talet och början av 1960-talet att koppling och växling satt i vänster handtag. Man drog in kopplingsspaken och vred samtidigt handtaget till nästa växel. Det kallades ofta "handväxel" eller "vridväxel".
När jag tittar på reservdelslistor för ILO-mopeder dyker det upp både "3-gear handgear" och ILO-motorer av typerna G50 och G50 Piano, vilket bekräftar att treväxlade handväxlade versioner fanns.
Några svenska modeller som är kända för att ha ILO-motorer är:
Monark Monarped 31, 34, 308, 348, 349 – ILO G50 Piano.
Monark Monarped 36 och 38 – ILO G50.
Monarscoot 33, 338 och 339 – ILO G50 Piano.
Monark 62, 628, 629 – ILO V50.
Monark 1731 och 1741 – ILO V50.
Det intressanta är att ILO själva hade flera motorversioner. I reservdelsunderlaget nämns bland annat motorerna 261/262 (3-växlad), 267 (3-växlad) och 278 (3-växlad).
Om jag ska gissa vilken moped de flesta svenskar tänker på när man säger "Monark med ILO och handväxel", så är det ofta någon av Monarped-modellerna från sent 1950-tal, framför allt:
Monarped 348
Monarped 349
Monarped 36
Monarped 38
De hade den klassiska ramformen med stor tankattrapp och vridhandtagsväxel på styret.
En detalj som kan hjälpa att identifiera rätt modell är hur många växlar den hade:
2 växlar → mycket vanligt på enklare ILO-modeller.
3 växlar → ofta ILO G50 Piano eller vissa G50-varianter.
Växling i vänster handtag → typiskt för slutet av 1950-talet.
Fotväxel → blev vanligare senare under 1960-talet.
Kommer du ihåg ungefär vilket år det rörde sig om, eller hur mopeden såg ut? Var det en "riktig" Monarped med tank mellan benen, eller en lågramad modell? Då kan jag nog ringa in exakt modell och årsserie ganska bra."
