Ja det är rätt att sannolikheten för problem inte är så stor även utan Rx, men den fyller definitivt en funktion.
Det är en mycket gammal design vars nytta har ytterligare några dimensioner för en logik-familj som i dag är bortglömd,
trots att den i många fall gör jobbet bättre och energisnålare när hastighetskraven är måttliga.
Rx, förutom att skydda ingång från överström (via interna dioderna) gör den nytta som rippel-dämpare på längre signal-ledningar.
Rippel kan ske av två skäl, dels kan somliga CMOS 4xxx ge rippel på utgången vid långsamma förändringar på ingången, vilket är ett problem som kan uppstå även på 4093 i samband med dåligt avkopplad Vcc,
dels skapas alltid rippel då ändtermineringen inte är matchad vid datalinor mellan dessa kretsar. Bägge dessa rippel dämpas med resistorn.
Det slumpar sej så att i många kretslösningar, där Rx som mest behövs, gör den det oftas av två eller tre av skälen samtidigt. Långa buss-linor är typexempel.
I komplexa miljöer där det finns många logik-kretsar och som kanske till och med har mer än en Vcc, typ batteribackup för kritiska register, kan det bli direkta problem om man kör in strömmar via ingångarna.
Dioden på ingången tål max 20mA innan den brinner och vanligen kortsluter och den kan till och med spänningssätta efterföljande kretsar.
I detta fallet kan man se det som att kondensatorerna är potetiellt möjlig sekundär Vcc.
Motståndet Rx beskrivs i denna bild från TI:
back-feed.png
Bilden kommer från sidan 10 i
detta dokument
Kort men nyttigt dokument om man vill designa med logikkretsar typ CMOS och TTL.
Det är en fullständigt okänd komponent bland amatör-konstruktörer dvs de som inte är så gamla att de var med när sådana kretsar var i ropet och inte behövt designa för driftsäkerhet och livslängd.
Det är samma konstuktörer som skiter i ESD störmarginaler och avkoppling för Vcc, med samma följder.
När designen självsvänger eller pajar har de ingen aning om varför.
Designar man för brödfödan kan sådant slarv kosta brödfödan.
Det är pytteliten risk för funktionen i detta fallet, och det betyder inget om man tar risken för en krets som ska blinka en lysdiod, men för mej är det mer som med bilbältet.
Använder det även om jag bara ska byta bensinpump därför att det är vanan som gör att man använder det den oförutsedda gången det behövs.
Så jag envisas med Rx och du gör som du vill.
Nåväl, det om detta. En annan designgrej som du tar upp är många pinnar av samma sort, ett tips:
Förr när jag vill testa något på veroboard där många hål-monterad logik-kretsar var inblandade, så skulle de flesta ben antingen anslutas till jord eller Vcc.
För att förenkla, böjde jag upp alla sådana ben över kapseln, så de stod rätt upp innan resten av benen löddes på kretskortet, alla Vcc och jord-pinnar.
En lång ståltråd las ovanpå alla kretsarna. Därefter böjdes all ben som skulle bli jord över denna tråden och löddes.
En tunnare blanktråd slingrade i luften ovanför medan den löddes till alla pinnar som skulle ha Vcc.
Med jämna mellanrum löddes det en kondensator mellan trådarna.
Övrig kopplingslogik blev mycket renare och mer överskådlig.
Var det snabbare logik, då tog jag koppartejp, en lång remsa och tejpade tvärs över alla kretsana på dess ryggar, för att få ett någorlunda stabilt jordplan.
Alla jordpinnar anslöt till denna och vid varje pinne för matningspänningen ställdes en 0402-kondensator på högkant på benet och löddes mellan ben och tejp.
Det ger en bråkdel av arean för jordloopen än vad som normalt är möjligt med dessa logik-kretsar, främst 74F och 74S som på detta sätt kunde klockas långt över specen.
Angående timingen, ta t.ex. C3/R3 som du anger till 22k & 220n => 2,2*10^4 * 2,2*10^-7 = 5*10^-3 dvs några tusendels sekund på diod-rampningen.
Hysterestiden på återkopplad port är för 4093 ungefär 0,25*RC.
Delayen för externt triggade ingångar räknas oftast från Vcc eller jord till omslagsnivån som ligger på ca 0,6*Vcc, så här blir tiden längre för samma RC-värden.
Vill man absolut, kan hysteresen ökas med externa seriella dioder men man får då en timing som är mer beroende av Vcc.
Elyt-kondensatorns läckströmmar kan definitivt påverka tids-beräkningarna när de laddas via 1MOhm, så det bör man ta hänsyn till.
Se det inte detta som missar som kan störa själv-förtroendet, det är inte den nivån på dessa att man ska bry sej, och Rx låter jag dej hantera som din åsikt, så har jag min.
Gör själv lite större missar som ibland kostar produktionspengar i massor, tar i bästa fall åt mej och räknar lite noggrannare ända till jag inte hittar miniräknaren igen, vilket händer rätt ofta.
Då litar jag på huvudräkningen igen, har oerhört stort förtroende för min egen huvudräkning, men huvudet har några allvarliga buggar, obrutet självförtroende är en.
Sådana buggar kan få bokstavligen stora konsekvenser.
En gång designade jag ett schema till en kund, som skulle ta hand om resten av designarbetet själv.
När jag fick se slutresultatet blev jag lite överraskad då det som skulle rymmas i en tändstiksask blivit flera gånger större.
I designen ingick flera zener-dioder, där jag beräknat effektförlusten till 5 mW. Av någon anledning försvann "m" på ritningen (rutat papperskladd som denna kretsen) så det stod att dioderna måste tåla 5 Watt.
Kunden och komponentinköparen fick ritningen, och inköparen lyckades få tag på zenerdioder som tålde 10 Watt.
Jo jag var lite knäckt, men inte så mycket, för det var ingen ide att säja något till kunden som var nöjd som det var.
Fast det såg ut som prinskorvar i sardinburk.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.