Kul tråd!
Måste säga att förslaget från Synesthesia är verkligen elegant, att använda EMK i drosseln för att få nummerskivans pulser att ge plingande ljud i den andra telefonens ringklocka. En korrekt nummerskiva bryter ljudkretsen helt och växlar mellan avbrott och kortslutning (bortsett från t.ex. resistans i ledarna osv, ganska försumbart här). Men det finns telefoner (som väl aldrig lär ha varit T-märkta osv) som har nummerskivan i serie med ljudkretsen och de lär väl inte funka riktigt lika bra, men ändå hyggligt.
Ett byggprojekt från Allt om Elektronik har redan nämnts. Jag passar på att nämna ett från andra halvan av åttiotalet där man kan ansluta åtta analoga telefoner och ett samtal kan pågå mellan två av dessa. Enbart pulsval men bygget använder diskret logik för att räkna pulserna från nummerskivan och därför behövs ingen mikrokontroller eller liknande. Misstänker att om man skulle bygga detta idag så är det väl mönsterkort, reläer och nättrafo som utgör nån nämnvärd kostnad.
Angående IP-telefoniadaptrar så är det tyvärr väldigt vanligt att de inte stöder pulsval. Fritt ur minnet så tror jag att de dyrare som t.ex. Cisco ATA-188/186 kanske stöder pulsval men de billiga saknar oftast det.
Angående pulsval så är det bra att veta att det finns tre standarder för hur antalet pulser motsvarar vilken siffra som rings. Sverige har en egen standard, med siffrorna i ordningen 0-9. Nya Zeeland och Oslo har tillsammans ytterligare en egen standard med siffrorna i ordningen 9-0 (eller kanske 0,9-1?). Resten av världen använder ordningen 1-9,0.
Kontorsväxlar hade nog ofta några analoga anslutningar för att ansluta olika former av specialutrustning, t.ex. porttelefoner, larmpuppringare, befintliga telefoner för utomhusbruk, för växlar med tillräckligt bra ljud även fax osv.
Idag är det sällan något problem för en "telefonhobbyist" men på den tiden man ofta hade antingen fast telefon eller anslutning för analog telefon via IP-telefoni på ens bredbandsanslutning så var det ett gäng företagsväxlar som inte gick att använda för att de enbart hade anslutning mot omgivningen med någon digital standard. T.ex. sålde Panasonic växlar som vad jag fattat körde ISDN BRI (två samtal samtidigt) mot telenätet. För större företag kunde man ha E1/T1/ISDN PRI (30 samtal samtidigt). Dessa är såklart svåra för en privatperson att ordna utrustning att ansluta till omvärlden. För vissa växlar så var det fråga om att stoppa i olika kort för att få olika typer av anslutningar. För anknytningarna så var det ofta proprietära telefoner som det för användaren bättre alternativet, och analoga anknytningar för övrig användning. Vet inte hur dessa var prissatta när de var nya, men misstänker att man kunde spara en del pengar på att ha analoga anknytningar om man bytte ut något befintligt och redan ägde analoga telefoner som var tillräckligt bra.
Om man allmänt vill använda två telefoner för att prata emellan så kan man också titta på "chef/sekreterartelefoner". Det fanns sådana både av den gamla svarta bakelittypen, känns igen på att huvudapparaten både har vev och nummerskiva samt två eller tre knappar ovanpå, vit-röd-svart eller vit-svart. De fanns även sådana telefoner i "Diavox"-serien (de första knapptelefonerna som var halvvanliga överallt i landet). I den vanligtvis stora tomma ytan där enbart R-knappen brukar sitta så har dessa fyra knappar och om jag minns rätt någon/några lysdioder. Knapparna används för att ansluta sig till / koppla bort sig från yttre linjen och lokal anslutning till motsvarande likadan apparat. De lär väl vara tänkta för att anslutas så att yttre linjen fungerar som två telefoner kopplade i serie, men tekniskt är det inget som hindrar att t.ex. ansluta dem till två separata anknytningar eller vad man nu vill göra. Osäker men misstänker att det kanske fungerar att ansluta fler än två lokala telefoner parallellt men det är nog risk för strul och inte tänkt att göra så.
Jag har en Ericsson ASB 150/02 uppsatt hemma, även känd som Telia Fenix. Denna växel sitter i halvrackbreda skåp, men fanns även i utförande som är både mindre och större. Min har kort för externa analoga linjer som också går att använda för musikkällor (väntmusik och också spela musik genom anslutna systemtelefoner, med så katastrofalt dåligt ljud som man kan vänta sig...), analoga anknytningar samt anknytningar för passande digitala systemtelefoner. Givetvis också ett CPU-kort. Det fanns även kort till dessa för digital linje (E1 med 30 anknytningar), ISDN och hyrd analog trunk för att ansluta två kontor till varandra. För anknytningar fanns även kort för att ansluta telefoner passande föregångarväxeln ASB 150/01 (sämre ljud, sexbitars sampling istället för åttabitars osv om jag minns rätt) och jag tror att det gick att ansluta ISDN-telefoner på något vis. I övrigt fanns kort för röstbrevlåda och de senare versionerna av CPU-kortet hade även nätverksanslutning för IP-telefoni både för anknytningar och yttre linjer. Likaså hade de senaste versionerna av växeln stöd för att direkt i växeln stoppa in kort för att ansluta basstationer enligt Ericssons DCT1800-system, föregångare till DECT. Min är för gammal för att kunna göra detta, så jag har ett separat lika stort halvrackskåp med passande CPU-kort, linjekort, talprocessningskort och basstationsanslutningskort för att köra DCT1800. Detta ansluts med analoga linjer till växeln och ser ut som vilka analoga telefoner som helst. Det fanns även kort till DCT1800-systemet för digitala linjer men då var man tvungen att ha en MD110-växel. Konfigureringen av både växel och DCT1800 görs med DOS-program och serieanslutning på mitt system. Med modernare versioner av CPU-kortet i växeln så fanns det Windowsprogram. Inte helt säker men tror också att det fanns nåt sätt att krångla in allmänna Windowsapplikationer, minns inte om det gick via nätverk och växeln eller om det var nån slags lokal anslutningsmojäng för de digitala systemtelefonerna. För typ 20 år sen så trodde gubbar i kostym på vad Microsoft sa när de påstod att TAPI (telephony API) i Windows skulle vara en framtidsgrej, med applikationer från olika tillverkare som kunde prata med olika telefonihårdvaror. I praktiken så var det cirka ingen som använde detta - i teorin bra att kunna ha t.ex. företagets telefonbok eller för den delen internetdatabaser över telefonnummer med applikationer så att numren kunde ringas automatiskt via datorn. I praktiken så struntade användarna i detta. Inom ett företag där detta sannolikt var tänkt att användas så var interna numren så korta att det tog ingen tid alls att slå dem själv efter att ha läst från en telefonlista, och dessutom var det bra att kunna vanligt förekommande nummer i huvudet för att slippa använda datorn, speciellt när trådlösa telefoner blev vanligare på företagen. En klassisk dead-end framtagen av gubbar i kostym som inte riktigt kunde förutspå vad användarna faktiskt var intresserade av.
Allmänt så skulle jag nog säga att det praktiska användningsområdet att slippa skrika eller gå runt i ett hus / på en tomt så är nog klassiska snabbtelefoner mer användbara än en kontorsväxel, eftersom snabbtelefoner ofta är gjorda så att man kan tillåta att valfri annan apparat ansluter och den anslutande apparaten växlar riktning för talet och båda kör högtalarfunktion, så att den som svarar på ett anrop inte behöver röra apparaten. Perfekt för den som håller på att göra något praktiskt, t.ex. lagar mat eller mekar med en bil eller vad det kan vara. Givetvis bör ett sånt system vara gjort så att anropande apparat sänder ut en ton när den anropar, så att det inte går att tjuvlyssna på folk, ens om det är familjemedlemmar. Dock så är det väl ytterst ovanligt att ha trådlösa snabbtelefoner som fungerar på det sättet, om det ens fanns trådlösa snabbtelefoner över huvud taget, så för sysslor utomhus på nån lite större gård eller liknande så är kontorsväxel med trådlösa telefoner nog bättre.
Men framförallt så är en kontorsväxel nog en klart roligare nördgrej att ha
Har sett beskrivningar online på hur man kan använda en IP-telefonilåda samt dator av något slag som har blåtand, och få valfri mobiltelefon med stöd för blåtandsheadset att agera en publik linje. (Går också att köra SIP direkt utan ip-telefonilåda). Blåtand-handsfree har stöd för att slå nummer för utgående samtal, och givetvis finns också stöd för ringsignal och att lyfta av / lägga på luren. Om man orkar konfigurera upp hårdvara och mjukvara för detta så kan man alltså ansluta sin kontorsväxel eller för den delen vanliga analoga telefoner direkt till abonnemanget i ens mobiltelefon. Vet inte om det finns men det vore nice med typ "blåtand över TCP/IP över wifi", så slipper man använda blåtand och för burk som översätter mellan analoga telefoner / kontorsväxel och mobilabbonemang så slipper man en blåtanddongle per abbonemang (om jag fattat rätt så funkar det inte bra att låta vad som agerar blåtandshandsfree vara parad med fler än en telefon). För övrigt så finns det också SIP-applikationer för mobiltelefoner så man kan ansluta till sin egen ip-telefoniväxel i sin hemmadator via ens hemma-wifi om man vill ringa på det viset.