Rör-hörlursförstärkare (enklare version)

[Spisblinkaren]

Idag har jag kommit på att jag missat lite mätningar:

A) Bandbredd (L, 10k):
B) Bandbredd (R, 10k):
C) Utgångsimpedans (L, 15 Ohm):
D) Utgångsimpedans (R, 15 Ohm):
E) Max utgångssving (L, 15 Ohm):
F) Max utgångssving (R, 15 Ohm):

Till labbet

MVH/Roger

[HUGGBÄVERN]

Jag vet var jag får tag i det men var man köper det är en annan fråga. Jag har några bitar ståpende som du kan få om jag får lite mått.

[Spisblinkaren]

Flera mätningar:

A) Bandbredd (L, 10k): 3Hz-300kHz
B) Bandbredd (R, 10k): 3Hz-300kHz
C) Max utgångssving (L, 15 Ohm): 0,1Vpp innan klipp nertill, Uo(100k)=0,2Vpp
D) Max utgångssving (R, 15 Ohm): 0,1Vpp innan klipp nertill, Uo(100k)=0,2Vpp
E) Utgångsimpedans (L, 15 Ohm): Eftersom tappet är hälften av Uo så är utgångsimpedansen 15 Ohm, inte så bra
F) Utgångsimpedans (R, 15 Ohm): Eftersom tappet är hälften av Uo så är utgångsimpedansen 15 Ohm, inte så bra

Zo=15 Ohm, teoretiskt gm=Ic[mA]/25 S dvs (5/25)^{-1} Ohm= 5 Ohm (sägs dock gälla mest för småsignaltransistorer).

Iom att jag har 15 Ohm som utgångsimpedans får jag bara -3 som netto förstärkning (till lurar, obs).

0,1Vpp innebär sen (50mVp)^2/2/15=83uW

Detta allså samtidigt som allt drar på gränsen av vad min väggvårta klarar dvs 12VA, mycket pga att 6X4 drar 0,6A istället för EB91 som bara drar 0,3A och 0,3A extra gånger 12V=3,6VA...

Några bilder:

MVH/Roger
PS
Jag märker att vid riktigt höga frekvenswer sjunker insignalen något så jag har avrundat övre gränsfrekvens neråt. Att det sjunker tror jag har att göra med att jag numera använder en hemmabyggd dämpsats efter tongeneratorn som är relativt högohmig dvs 10k+1k i 1:11-koppling och när kabelimpedans skall drivas...

[Spisblinkaren]

Såhär ser alltså schemat ut med mätdata inritat.

Förutom 1A som strömförbrukning så är alla spänningar och strömmar udda vad beträffar numeriskt mätresultat (missade sätta dom inom klammer och orkar inte göra om det).

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

När det gäller kablar är jag sen lite i-landsmässigt irriterat över en sak.

Min gråa epa-kabel har problemet.

Min svarta Monacor-kabel har problemet (fast faktiskt inte till så stor grad)

Supra-kabeln har problemet.

Varför kan innerledare inte vara gjorda i typ gummi som isolering?

Nu är det nån billig seg jävla plast som är jättesvår att avskala med en sidavbitare.

Jag skulle vilja ha en bra kabel (partvinnad med skärm) som har innerledare med gummiliknande plast som isolering, finns det?

Dom här typ "ABS"-plasterna är ju helt värdelösa när det kommer till avisoleringsunderlättande.

MVH/Roger
PS
Mitt gamla jobb hade en suverän blå avskalare i form av en tång, kan det fortfarande gå att få tag i?

[MadModder]

Det beror alldeles på hur den tången såg ut!
Gummikabel är ännu jobbigare att skala än plastkabel. Där är man tvungen att använda rakblad eller en väldigt vass kniv om man inte har en riktigt bra kabelskalare. Med vanlig avbitare drar isolering ut sig bara som en gummisnodd och åker sen tillbaks och ser ut som ett permanentat hårstrå.
Jag brukar använda brytbladskniv för det mesta när jag skalar kablar. Bara snurra kabeln ett varv över eggen och sen dra av isoleringen. Man får vara försiktig så man inte skär av några tunna koppartrådar på små kablar, samt undvika skärsår i tummen...

[Spisblinkaren]

Men det måste ju finnas nån bättre plast än denna skitplast

Jag skalar alltid med min Lindström sidavbitare, tycker det funkar bäst men i ungdomens glada dagar skalade jag alltid med kniv (Mora, typ).

Tror förresten jag köpt fel Lindström-tång, min är avgradad, ville ha en "platt" men min "proffsiga" polare avrådde

MVH/Roger

[HUGGBÄVERN]

Jag har sällan problem med kablar. Somliga har en benägenhet att smälta lite för mycket när man löder andra är svårskalde. Med en bra kniv, jag kör med skalpell, kan man ju skala PTFE-sladd utan problem.

Däremot har jag aldrig upplevt att mina billiga sladdar plockar upp störningar alls.


En fundering på schemat till din apparat; med risk för att bli utskälld och avsnoppad:
En enklare design än den du har presenterat är att använda en FET-trissa med en LM317 som "katodlast" eller för att vara mer exakt, strömgenerator.

[MadModder]

Det var dumt av proffset.
Pysslar man med elektronik är flat sidavbitare bäst!
Den tål dock inte särskilt mycket. Nästan så det blir märken av feta diodben.
Tur jag har tre flata, i olika skick.
De med fasning på flatsidan är bättre till tjockare saker som när man ska klippa AV en kabel.

Förresten, innerisolering på audiokablar, särskilt den röda och gröna plasten i vanliga svarta "RCA-kablar", är faktiskt hemsk. Man tror att man får av den, men den dras ut som ett korvskinn på kopparen... Ska det vara snyggt måste jag använda brytbladskniv.

[Spisblinkaren]

Tror du verkligen jag skulle skälla ut dig, soundbrigade?

Intressant faktiskt att mina epa-kablar (kanske 3:-/meter) är lika bra som Supran (29:-/meter).

Nog om det, FET-trissa är faktiskt en mycket bättre ide' än den jag kör, jag är bara sån att jag vill inte köpa på mig en massa skit jag inte nödvändigtvis behöver så jag tar det jag har (numera hela 73st BF471 )

Det sista du nämner tycker jag dock är överkurs, för vad är det för fel på ett motstånd som katod/emitter-last? Jag har fortfarande inte fattat det, speciellt och menlöst blir det ju om lasten är mycket mindre än katod/emitter-motståndet, eller har jag fattat fel?

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Jag kom precis på att jag ju faktiskt snodde med mig en plattång och en sidavbitare av märket Sandvik när jag slutade på Ericsson för många år sedan.

Den sidavbitaren är inte avfasad så den passar min värld av avskalningsverktyg bättre.

Dessa verktyg hade jag emellertid inte haft hemma om det inte vore för att min far är på väg att sälja sommarstället och jag åkte till Käringön för att hämta hem det viktigaste (speciellt verktyg).

Bifogar bild på skillnaden i egg, hoppas det syns

MVH/Roger
PS
Jag hade både en plattång och en sidavbitare på Käringön men båda rostade ganska kraftigt i den karga havsluften, känslan hos sidavbitaren tycks dock finnas kvar (plattången har spruckit något längst fram men är annars okej och tom bättre än Lindström då den har olika storlekar på käftarna av nån konstig anledning).

[Spisblinkaren]

Det var dumt av proffset.
Pysslar man med elektronik är flat sidavbitare bäst!
Den tål dock inte särskilt mycket. Nästan så det blir märken av feta diodben.
Tur jag har tre flata, i olika skick.
De med fasning på flatsidan är bättre till tjockare saker som när man ska klippa AV en kabel.

Förresten, innerisolering på audiokablar, särskilt den röda och gröna plasten i vanliga svarta "RCA-kablar", är faktiskt hemsk. Man tror att man får av den, men den dras ut som ett korvskinn på kopparen... Ska det vara snyggt måste jag använda brytbladskniv.

Ja, jag blev faktiskt lite sur på proffset!

Jag visste precis vad jag ville ha ändå lät jag mig övertalas och jag har ångrat det sen dess.

En gång i tiden när jag var typ 10 år så byggde jag en Transfunk RC-radio, jag nyttjade då en tång jag förmodligen köpt därifrån också och klippte novisaktigt ner precis alla lödningar så dom blev helt platta

När jag sen skulle sätta på radion så funkade den inte, men detta var inte pga mina kraftiga nerklippningar av lödningarna, detta var för att sluttrissan hade gått sönder (förmodligen pga för mycket värme för på den tiden kunde jag nästan lika lite om elektronik som idag )

Jag minns dock att man just kunde klippa ner lödningarna tills dom var nästan plana och lika höga som kortet, gillade det.

Idag vill jag mest känna att om man vänder sidavbitaren åt rätt håll så ska man enkelt kunna avisolera vad som helst.

From idag kanske jag kan det

MVH/Roger
PS
En annan anektdot map "proffset" är att han rekommenderade mig att nyttja kontaktsprej utan olja när jag fick uppenbarliga mekaniska kontaktproblem i dämpsatserna hos mitt förra oscilloskop. En vacker dag skruvade vi båda isär skåpet och kontaktsprejade, funkade i typ en vecka sedan började det glappa igen. Kontaktsprej med olja ska det ju vara säger jag som inte vet nåt. Ger inte ett skit för nåt annat (även om 5-56 kanske inte är bäst, Teslanol med olja tror jag dock på)

[Spisblinkaren]

Jag kan ju inte ha <0,1mW som uteffekt...

Sen har jag tydligen bara runt 8V som emitterspänning (detta samtidigt som innan Zener är spänningen knappt 80V).

Dessutom har jag 12VA som effektbehov (preliminärt max min väggvårta kan leverera även om mina nya klarar 20VA).

Jag har 2X5mA som Klass A-ström för min hörlur.

Om jag byter zener från 68V till 42V så ökas spänningen över emittermotstånden 68-42+8V=34V och jämfört med 8V blir det 34/8*5mA=21mA vilket effektmässigt ger (21mA)^2/2*16=3,5mW vilket är okej.

Problemet är bara service-ovänligheten med detta steg så jag misstänker att denna korrektion aldrig kommer att ske.

Dessutom är inte uträkningen helt korrekt, då RC-filtret på matningen surplar spänning när strömförbrukningen ökar.

Men det är trots det ganska intressant

MVH/Roger
PS
Effektförbrukningen kommer öka med närmare 120V*(2*(21-5)mA)=3,8VA dvs väggvårtan behöver vara på minst 16VA.

[HUGGBÄVERN]

Har du en CCS får du väl oändlig impedans och det är väl inte helt fel?!
Knappt överkurs och kan ju vara ett enkelt sätt att ställa bias t ex. Ett exempel av alldeles för ånga.

[Spisblinkaren]

Jag fattar inte det här soundbrigade, orkar du förklara?

Låt mig få ponera det jag tror mig förstå:

Strömgeneratorn gör så att DC-strömmen sätts som arbetspunkt.

När strömmen ökar så går strömmen direkt till lasten (eftersom strömmen genom strömgeneratorn är konstant).

När sedan strömmen minskar, vad fasen händer då?

För mig är en strömgenerator i princip en trissa och ser man på I/V-diagrammet är dom linjerna (Ic(Ib)) horisontella.

Så det enda sättet att minska strömmen är att gå väldigt lågt i spänning där transistorn i princip slutat fungera som transistor och verkligen är mer en styrbar resistans.

Annars går det ju inte att sänka strömmen, eller?

MVH/Roger