Al: ni måste kommunicera med varandra, inte bara koppla en ledning mellan!
Man "ska" designa sådan kommunikation efter att den kan brytas och kopplas ihop på ett slumpmässigt sätt och ändå komma i synk snabbt.
Jag gör det vid att använda block och nästan alltid "challenge - responce", alltså "Hörru, jag vill ha ett värde!" - "jupp, här får du".
Jag använder nästan alltid ASCII-kommunikation, alltså text. detta för att isolera de ramar jag använder: STX & ETX (se ASCII tabell).
Jag bygger upp ett block så att det ser ut ung. såhär:
STX <adress> <avskiljare> <vilken typ data> <avskiljare> <Data> <avskiljare> <Checksum> ETX
Mellanslag är bara för tydlighetens skull och skickas inte med.
STX är 0x02, ETX är 0x03.
<adress> har jag gärna hexadecimalt - när det behövs, behöver jag inte det är det inte med.
<avskiljare> är ett tecken som inte är numerisk och som skiljer de olika fält från varandra, t.ex. ','.
<vilken typ data> kan vara bra om det kan finnas enheter som skickar utan att tillfrågas, det kan också vara enklare att behandla inkommande data. Kan såklart undvaras om man inte behöver det.
<Data> är just de data som behövs.
<Checksum> är oftast en ihopräkning av alla bytes från första byte efter STX till sista byte omedelbart innan checksumman trunkerat till en byte. Den skriver jag ut i hexadecimal, 2 siffror med leading-zero.
Min mottagning av kommunikationen är då enkel:
Kommer det en STX nollställer jag ingångspekaren. Detta betyder i grunden att buffern töms.
Kommer det en ETX ger jag en flagga ett värde. Den flaggas värde räknas ner av en timer-interrupt till noll, detta betyder att om inte meddelandet är behandlad inom en viss tid "försvinner" det. Därmed kommer skiten inte att låsa sig och man kan köra igen efter timeout. När den flagga är aktiv kommer alla mottagna bytes att kastas!
Om det INTE är varken STX eller ETX läggs de inkomna bytes i en input-buffer och den kollas såklart så att den inte kan bli överfylld.
Detta är vad som händer i mottagningsinterrupten.
I main-loop finns det en rutin som kollar om flaggan är icke-noll. Är den det brukar jag att kopiera inputbuffern till en arbetsbuffer bara för att jag har minne nog. Sedan nollar jag flaggan och mottagningen kan alltså ske medan jag behandlar de inkomna data.
Första steg är såklart att kolla checksumman mot verkligheten, är de lika är saken biff.
Sedan kommer tolkningen av de data som överförs, där har jag ofta använd atoi() och jobbat vidare med det.
Om data är halva paket som råkar "samlas ihop" kommer checksumman sannolikt att gnälla, försvinner det ett halvt paket ligger det bara i buffern men när nästa hela kommer nollas buffern igen och den synkar direkt.
Man kan nog göra det smartare men jag har använd detta sätt i många år och det fungerar skitbra för mig.
