blueint skrev:Komplicerat att preparera t.ex virus för identifikation? eller "chip die" ?
Det man får skilja på är att SEM och TEM använder två helt olika principer för att skapa bilder och därför skiljer sig sättet att preparera prover markant.
TEM utnyttjar elektroner som elektromagnetiska vågor, elektroner är bara fotoner med laddning och väldigt kort våglängd. Man använder magnetfält för att skapa linser för att fokusera elektronerna på en liten punkt på provet och sen expandera upp strålen och belysa en fosforplatta för att skapa en bild. Först och främst måste provet vara tunnt nog att elektronerna tar sig genom, 100 nm eller tunnare, och sen bildas bilden från densitetsskillnader i provets struktur. När det gäller biologiska prover så är densitetsskillnaden på fett och proteiner så liten att det i princip är omöjligt att se utan hjälp. Så man fixerar provet med osmiumtetroxid (flyktigt ämne som gör dig blind) som reagerar med fetter och deponerat osmium som blockerar elektronstrålen och skapar svarta fält i bilden.
För att se en transistor eller annan struktur på ett chipp i tvärsnitt (vanligaste användningen i TEM för elektronikbranschen) så måste man slipa ner det tills det är 100 nm tunnt.
Ett SEM å andra sidan utnyttjar ett par andra tekniker. En elektronstråle sveper över provet och signalen från detektorer kopplas till ett bildrör och svepet bildar en bild.
Först och främst utnyttjas backscatter (BS), du kan se det som små pingisbollar som skjuts mot provet. Ju större densitet desto bättre studsar dom tillbaka och du får en bild baserad på densitetsvariationer. Typiska prov är polerade mineral eller metallprover där man ser olika kristallfaser med olika sammansättning.
Den andra egenskapen som utnyttjas är secondary electrons (SE), när en elektron brakar ner i provet slås det ut en massa sekundära elektroner från atomerna på ytan. Dom här elektronerna har väldigt låg energi så dom flesta absorberas igen men i närheten av en kant så har dom mycket lättare att ta sig ut. Skarpa hörn ger starkare signaler än svagt böjda ytor. Det är den här effekten som ger fina bilder på insekter och tredimensionella föremål.
Oftast blandar man olika mycket signal från olika detektorer för att få en fin bild.
Viktigt för SEM är dock att provet är elektriskt ledande så att man inte får en uppladdning, det skulle få elektronerna att vika av. Ofta metalliserar man ytan om provet inte är ledande i sig.
Sen finns det en uppsjö med andra tekniker och metoder för både SEM och TEM men det får vi ta nån annan gång.... EBSD, EDS, EELS, CL, STEM, SAED, CBED, ....
/Göran