Spolen kan utföras på många sätt och det är populärt att göra del-uttag för att täcka stora frekvensområden.
Hur många varv man ska linda kan man få en uppfattning om här: https://coil32.net/online-calculators/f ... lator.html
Mottagen frekvens bestäms av spolen och kondenstorns resulterande resonans-frekvens. Kan kalkyleras här: https://www.trance-cat.com/electrical-c ... ulator.php
Om man använder vridkondensator från en gammal radio så är de sällan större än 500pF vilket kan användas för att beräkna spolens nödvändiga induktiva värde.
Man kan göra sin egna justerbara kondensator inbyggd i toarulls-spolen eller som en separat rull-kondensator:
För mer kompakt bygge så använder man en fast kondensator och istället justerar antalet varv på spolen tills man hittar rätt frekvens.
Man kan även ha både fasta kondensatorer och vridkondensator parallellt.
Om man har en befintlig ferrit med lindningar på plats, ofta flera stycken, seriekoppla dessa så får man en första start på en spole som man kan bygga som en första test. Troligen vill du minst dubbla antalet varv. Man lindar vanligen, som du kan se på befintliga spolarna i ett antal sektioner så att man senare kan koppla in eller ur delar av spolen om det t.ex. blivit för många varv.
Har man tur med bilreläet ligger det redan upprullat på plastrulle med passande diameter som då kan flyttas över på ferritstången utan omlindning.
Enklast testar man praktiska detekterade räckvidden och provar sedan att lägga till ytterligare 50 varv i omgångar, tills man hittat max. Det är inget större precisions-behov.
Hur många varv och vilken tjocklek beror mycket på vad man har i skrotbingen. I värsta fall får man offra en liten trafo eller linda av tråden från ett gammalt bilrelä.
Allt för grov tråd är meningslöst och det blir svårt att linda snyggt.
Med switch eller krokodilklämma kan man välja att koppla in olika delar av spolen för att täcka fler frekvensområden och kondensatorn står för finjusterandet.
Ett annat knep att kunna justera frekvensen steglöst är att linda tråden på en papp-spole som kan förskjutas på ferriten så att en del av spolen kommer utanför ferriten.
När spolen kommer utanför ferrit-kärnan sjunker resonansfrekvensen.
Detta är mycket ett sådant bygge som designas efterhand, beroende på vad man hittar i skrotlådan och ur radio-synpunkt är det nästan svårt att misslyckas med funktionen.
Att koppla in annan förstärkare och kanske bättre batteri går utmärkt. Det man kan tänka på är att nuvarande trissa medvetet arbetar i sitt olinjära DC-område för att det ska bli AM-detektering.
Trissans last på resonans-kretsen påverkar hur bredbandig och hur känslig radion blir. Här kan man i efterhand, när man fått funktion, experimentera med olika DC-bias eller annan typ av trissa om man vill få vassare radio.
En ofta avsevärd förbättring av mottagning av konventionella radio-stationer är att ersätta trissan med TA7642 då ZN414 och ZN415 inte längre tillverkas. Den är användbar till mycket så rekommenderar att den läggs till "bra att ha-listan".
Detta är så enkel krets så radion blir mycket bredbandig i sin mottagning. Bredbandigheten är för en vanlig radio mindre bra egenskap om man vill lyssna på smalbandiga sändare som man kan hitta på dessa frekvensband, då man i så fall riskerar lyssna på flera sändare samtidigt samt en hel del av det skräp och brus som finns runt om sändar-frekvenserna.
Att radion är bred i sin mottagning är i detta fallet en önskad egenskap eftersom även begränsningslinan ofta är bredbandig i sin utsändning, så blir det närmast ideal radio för ändamålet, där man inte heller behöver ratta in exakt frekvens och det fungerar ändå bra.
