Nu har jag inte hängt med i senaste inläggen, men en sak jag gärna
skulle få förklarat för mig är dethär med flödet i en transformator.
Flödet beror enbart av spänningen, (idealt sett).
Något som jag då tycker är svårt att visa är hur effekten överförs i transformatorn. Då den rimligen borde överföras av det magnetiska fältet.
Har inte satt mig och försökt trolla med formler för att bevisa det.
men det är alltid ont om tid, och svårt att lyckas på egen hand.
kimmens hypotes att två flöden tar ut varanndra låter tilltalande, rimlig vet jag inte..
Någon som kan visa hur effekten överförs,
eller andra hypoteser?
effekt från transformator med likriktare?
Johan.o:
"Flödet beror enbart av spänningen, (idealt sett)."
Ja, det kan man nog säga. Pedagogik är inte mitt ämne, men jag vill uttrycka det så här:
Det bildas en motspänning (mot-emk) som beror på magnetflödets förändringshastighet (tidsderivata).
Magnetflödet i sin tur beror på totala strömmen som omsluter kärnan, primär och sekundär.
Strömmen i primären blir så stor den kan innan den hindras av 'mot-emk'. Sett ur kärnans perspektiv så tar primärström och sekundärström tar ut varandra, sånär som på det som går åt för att magnetisera kärnan.
Hur effekten överförs. Det är svårt att säga. Det finns ett begrepp som kallas Poyntings vektor. http://en.wikipedia.org/wiki/Poynting_vector
Man kanske kan säga att det är denna som transporteran energin, men den beskrivningen är måhända lite omdiskuterad.
xxargs:
Mina 'dumheter' får stå kvar. Jag bjuder på det denna gången!
Du har rätt när det gäller förluster. Min andra beräkning ovan visar att formfaktorn ändras nästan 50% men hänsyn till en rimlig lindningsresistans. Det är inte så fösumbart som jag först trodde!
Som du säger, i resonanskretsar kan även struntförluster växa sig stora. Ett annat exempel på detta är vad som kallas proximity-effekter. Om man jämför en spoles bästa Q-värde men dess likströmsresistans kan Q vara många gånger lägre, och det beror inte bara på direkt strömförträngning (skin-effekt).
Jag har läst om 'radioter' som placerar spolen mitt i rummet för att inte försämra dess Q-värde pga rummets väggar!
(Proximityeffekter handlar normalt om närliggande trådvarv i spolen).
"Flödet beror enbart av spänningen, (idealt sett)."
Ja, det kan man nog säga. Pedagogik är inte mitt ämne, men jag vill uttrycka det så här:
Det bildas en motspänning (mot-emk) som beror på magnetflödets förändringshastighet (tidsderivata).
Magnetflödet i sin tur beror på totala strömmen som omsluter kärnan, primär och sekundär.
Strömmen i primären blir så stor den kan innan den hindras av 'mot-emk'. Sett ur kärnans perspektiv så tar primärström och sekundärström tar ut varandra, sånär som på det som går åt för att magnetisera kärnan.
Hur effekten överförs. Det är svårt att säga. Det finns ett begrepp som kallas Poyntings vektor. http://en.wikipedia.org/wiki/Poynting_vector
Man kanske kan säga att det är denna som transporteran energin, men den beskrivningen är måhända lite omdiskuterad.
xxargs:
Mina 'dumheter' får stå kvar. Jag bjuder på det denna gången!
Du har rätt när det gäller förluster. Min andra beräkning ovan visar att formfaktorn ändras nästan 50% men hänsyn till en rimlig lindningsresistans. Det är inte så fösumbart som jag först trodde!
Som du säger, i resonanskretsar kan även struntförluster växa sig stora. Ett annat exempel på detta är vad som kallas proximity-effekter. Om man jämför en spoles bästa Q-värde men dess likströmsresistans kan Q vara många gånger lägre, och det beror inte bara på direkt strömförträngning (skin-effekt).
Jag har läst om 'radioter' som placerar spolen mitt i rummet för att inte försämra dess Q-värde pga rummets väggar!
(Proximityeffekter handlar normalt om närliggande trådvarv i spolen).
