Jag slog sönder regulatorn för att få tag i kontakten. Kanske var dumt, gjorde det innan jag startade tråden.
Tror inte det funkar att testa regulatorn med likström eftersom den använder tyristorer. Tyristorn slår antagligen till så fort spänningen överskrider gränsvärdet, och sedan leder den ända tills likspänningen kopplas bort. Med en transformator som ger lämplig spänning kanske det går att testa så.
Spänningsregulator för MC
Konstigt. Hur kan det bli så, när det enligt schemat i handboken sitter en tyristor som kortsluter lindningen vid en fast spänning?
Enda sättet jag kan tänka mig att det blir så är om det ligger en zener i serie med tyristorn. Men då kommer ju zenern bli väldigt varm.
EDIT: typo
Enda sättet jag kan tänka mig att det blir så är om det ligger en zener i serie med tyristorn. Men då kommer ju zenern bli väldigt varm.
EDIT: typo
Senast redigerad av bearing 8 april 2007, 14:57:45, redigerad totalt 1 gång.
Tack för länken, Flummo - det fick tankarna på rätt spår.
För det första så är det inte kärnmättning som bestämmer strömmen, som dessvärre brukar refereras på ett antal ställen både den här typen av växelströmsgeneratorer och bilgeneratorer.
Utan strömmen är direkt relaterat till magnetflödet på rotorn (i det här fallet permamentmagneten) och är en 'maskinkonstant' som inte kan justeras när det gäller permanentmagnetgeneratorer.
Och när det gäller magnetiskflöde 'fi' så är den direkt relaterat till varvtal (på en lindning) och strömstyrka enligt fi=NI. - gäller likström likväl som växelström.
Statorn som blir påtryckta den här magnetflödet (och motarbetar den med exakt samma flöde om kortsluten spole existerar i statorn pga induktionslagen) och får samma regler, dvs fi*k=NI - där k är en kopplingskonstant mindre än 1 då statorn inte ser riktigt all magnetfält som rotorn producerat..
Detta gör att 'fi'*k skall delas upp antalet lindningsvarv dvs. I =(fi*k)/N och man får verkan att ju fler varv man lindar på statorn, ju mindre kortslutningsström får man ut ur lindningen iom. 'fi' från rotorn är konstant.
med XR400 kortslutningström på 6 ampere oavsett varvtal så kan man räkna ut den här maskinkonstanten 'fi*k', med 300 varv i statorn och strömmen 6 ampere dvs. 6 * 300 = 1800 amperevarv
Det är vad man har och leka med på statorsidan och själv får välja om man vill ha 1 lindningsvarv runt statorn och får 1800 ampere eller 1800 varv och bara 1 ampere i kortslutningsström (ledare utan resistans) - och med omvänd verkan på spänningen vid öppen slinga!!!
Om man tar datat 60 volt vid 2400 varv så ger det 0.025 Volt per rpm
eller 0.025/300 lindningsvarv = 86.33 uV per lindningsvarv och RPM
vi har altså 'motordatat':
fi*k = 1800 amperevarv
86.33 uV per lindningsvarv och motorvarv per minut.
Detta är sas driftändlägena på generatorn (öppen och kortsluten) - har inte riktigt funnit ut vad som gör att det är olika inre resistanser vid olika varvtal ännu - men har troligtvis med induktansen i statorn att göra.
- så tillsvidare använd Flummos inlägg när man beräknar på detta.
Hur eller hur så konstaterar jag att kortslutningen är den bästa metoden att reglera en permamentmagnetgenerator - då strömmen är begränsad av rotorns magnetfält (som inte bryr sig vad statorn pysslar med ) och om kortslutningslindningens inre resistan är nära noll så får man verkan att statorlindningen bildar en motsatt magnetfält i statorn som precis tar ut rotorns magnetfält - dvs. magnetfältet från rotorn tränger inte in i statorn hur mycket den än försöker med resultatet att ingen energi transporteras till statorsidan (inte mer än resistansförlusterna i lindningen) - det är troligen också den här verkan tillsammans med induktansen som gör att man får olika resistanslinjer (hur mycket spänningen sjunker vid tex 1 ampere last gentemot öppen slinga) vid olika varvtal.
Är statorlindningen och tyristorerna lågresistiva när de har aktiverats så är strömmen konstant och begränsad och spänningsfallet i slingan låg vilket gör att alltihop bara har några få Watt förluster (mest i statorlindningen) när det regleras med kortslutning av lindningen.
I RF-termer så skulle man säga att man har ett läge med totalreflektion pga. total missanpassning mha. kortslutning och väldigt lite energi tar sig över 'transformatorn'.
Alla andra alternativ skulle ge väldigt höga spänningar och därmed höga värmeförluster om de regleras enligt prinsipen serieregulator ala 7805, eller konstatspänning ala stor zenerdiod (går iofs om effektnivåerna i generatorn inte är så stora och bestämd mängd förbrukare alltid är inkopplade) - skulle man bygga en switchad regulator så måste man göra en switcarprincip som kan hantera från några volt överspänning (typ 15 volt från generatorn) till över 100 Volt på ingången - och det är inte lätt om man inte vill växla mellan 4-5 olika uttag sin switchartransformatorn - du kan inte ha samma induktans i transformatorn vid 100 volt som vid 3 Volt på primärsidan sas. hur bra PWM man än gör.
---
- Dom som tänkte ut det här en gång i tiden var väldigt smarta - med några få komponeter får man tillräkligt bra reglering och med minimal effektförlust... - men hela konceptet innebär också att man måste få till rätt balans mellan rotorns magnetflöde, starorvarvtal och dess resistans, strömstyrka etc. annars kan kortslutningar ge mycket värme med förväntad snart rykande resultat...
med konseptet så är det också i stort sett omöjligt att bränna generatorn pga. kortslutning och ev. brända generatorer i samband med regulatorhaveri beror nog på att det är batteriströmmen som bakvägen via havererade dioder bränner upp generatorn.
Detta gör också att man måste stoppa dit någon form av strömbegränsning mellan regulatorn och testtransformatorn, ni som testar regulatorernas funktion den vägen - transformatorn till skillnad från permanentmagnetgeneratorerns strömberänsar _inte_ vid kortslutning och det är lätt att grilla både tyristorer och likriktardioder den vägen.
För det första så är det inte kärnmättning som bestämmer strömmen, som dessvärre brukar refereras på ett antal ställen både den här typen av växelströmsgeneratorer och bilgeneratorer.
Utan strömmen är direkt relaterat till magnetflödet på rotorn (i det här fallet permamentmagneten) och är en 'maskinkonstant' som inte kan justeras när det gäller permanentmagnetgeneratorer.
Och när det gäller magnetiskflöde 'fi' så är den direkt relaterat till varvtal (på en lindning) och strömstyrka enligt fi=NI. - gäller likström likväl som växelström.
Statorn som blir påtryckta den här magnetflödet (och motarbetar den med exakt samma flöde om kortsluten spole existerar i statorn pga induktionslagen) och får samma regler, dvs fi*k=NI - där k är en kopplingskonstant mindre än 1 då statorn inte ser riktigt all magnetfält som rotorn producerat..
Detta gör att 'fi'*k skall delas upp antalet lindningsvarv dvs. I =(fi*k)/N och man får verkan att ju fler varv man lindar på statorn, ju mindre kortslutningsström får man ut ur lindningen iom. 'fi' från rotorn är konstant.
med XR400 kortslutningström på 6 ampere oavsett varvtal så kan man räkna ut den här maskinkonstanten 'fi*k', med 300 varv i statorn och strömmen 6 ampere dvs. 6 * 300 = 1800 amperevarv
Det är vad man har och leka med på statorsidan och själv får välja om man vill ha 1 lindningsvarv runt statorn och får 1800 ampere eller 1800 varv och bara 1 ampere i kortslutningsström (ledare utan resistans) - och med omvänd verkan på spänningen vid öppen slinga!!!
Om man tar datat 60 volt vid 2400 varv så ger det 0.025 Volt per rpm
eller 0.025/300 lindningsvarv = 86.33 uV per lindningsvarv och RPM
vi har altså 'motordatat':
fi*k = 1800 amperevarv
86.33 uV per lindningsvarv och motorvarv per minut.
Detta är sas driftändlägena på generatorn (öppen och kortsluten) - har inte riktigt funnit ut vad som gör att det är olika inre resistanser vid olika varvtal ännu - men har troligtvis med induktansen i statorn att göra.
- så tillsvidare använd Flummos inlägg när man beräknar på detta.
Hur eller hur så konstaterar jag att kortslutningen är den bästa metoden att reglera en permamentmagnetgenerator - då strömmen är begränsad av rotorns magnetfält (som inte bryr sig vad statorn pysslar med ) och om kortslutningslindningens inre resistan är nära noll så får man verkan att statorlindningen bildar en motsatt magnetfält i statorn som precis tar ut rotorns magnetfält - dvs. magnetfältet från rotorn tränger inte in i statorn hur mycket den än försöker med resultatet att ingen energi transporteras till statorsidan (inte mer än resistansförlusterna i lindningen) - det är troligen också den här verkan tillsammans med induktansen som gör att man får olika resistanslinjer (hur mycket spänningen sjunker vid tex 1 ampere last gentemot öppen slinga) vid olika varvtal.
Är statorlindningen och tyristorerna lågresistiva när de har aktiverats så är strömmen konstant och begränsad och spänningsfallet i slingan låg vilket gör att alltihop bara har några få Watt förluster (mest i statorlindningen) när det regleras med kortslutning av lindningen.
I RF-termer så skulle man säga att man har ett läge med totalreflektion pga. total missanpassning mha. kortslutning och väldigt lite energi tar sig över 'transformatorn'.
Alla andra alternativ skulle ge väldigt höga spänningar och därmed höga värmeförluster om de regleras enligt prinsipen serieregulator ala 7805, eller konstatspänning ala stor zenerdiod (går iofs om effektnivåerna i generatorn inte är så stora och bestämd mängd förbrukare alltid är inkopplade) - skulle man bygga en switchad regulator så måste man göra en switcarprincip som kan hantera från några volt överspänning (typ 15 volt från generatorn) till över 100 Volt på ingången - och det är inte lätt om man inte vill växla mellan 4-5 olika uttag sin switchartransformatorn - du kan inte ha samma induktans i transformatorn vid 100 volt som vid 3 Volt på primärsidan sas. hur bra PWM man än gör.
---
- Dom som tänkte ut det här en gång i tiden var väldigt smarta - med några få komponeter får man tillräkligt bra reglering och med minimal effektförlust... - men hela konceptet innebär också att man måste få till rätt balans mellan rotorns magnetflöde, starorvarvtal och dess resistans, strömstyrka etc. annars kan kortslutningar ge mycket värme med förväntad snart rykande resultat...
med konseptet så är det också i stort sett omöjligt att bränna generatorn pga. kortslutning och ev. brända generatorer i samband med regulatorhaveri beror nog på att det är batteriströmmen som bakvägen via havererade dioder bränner upp generatorn.
Detta gör också att man måste stoppa dit någon form av strömbegränsning mellan regulatorn och testtransformatorn, ni som testar regulatorernas funktion den vägen - transformatorn till skillnad från permanentmagnetgeneratorerns strömberänsar _inte_ vid kortslutning och det är lätt att grilla både tyristorer och likriktardioder den vägen.
Senast redigerad av xxargs 8 april 2007, 16:00:39, redigerad totalt 1 gång.
Om jag tar och gissar på att en Suzuki GSX 750 ES/EF 84a med ljuset avstängt förbrukar 60-80 watt så skulle regulatorn få ta hand om 120-140 watt.danei skrev:Om det skulle vara som du säger så skulle regulatorn utvecka en herrans massa värme.
bearing:
Schemat är till en Suzuki 80-81 och är bara en principskiss på hur regulatorn fungerar och är troligtvis ifrån en annan modell/märke.
"Då kanske det inte går att använda typen med tyristor på min Suzuki. Vad tror ni?"
Jag kan så lite om hur det egentligen fungerar men om det är som jag säger att Suzukin belastar och som danie säger att t.ex Kawasaki kortsluter så har jag en teori om att det inte går att mätta Suzuki generatorn för att strömmen kommer att bli för hög innan den blir mättad och därför kommer tyristorerna att gå sönder när deras maxeffekt överskrids.
Detta skulle kanske kunna förklara varför den onämde fick sin Kawa regulator förstörd.
Jag kan så lite om hur det egentligen fungerar men om det är som jag säger att Suzukin belastar och som danie säger att t.ex Kawasaki kortsluter så har jag en teori om att det inte går att mätta Suzuki generatorn för att strömmen kommer att bli för hög innan den blir mättad och därför kommer tyristorerna att gå sönder när deras maxeffekt överskrids.
Detta skulle kanske kunna förklara varför den onämde fick sin Kawa regulator förstörd.
Senast redigerad av BEEP 8 april 2007, 18:36:09, redigerad totalt 1 gång.
Hmm, ja man blir osäker när det fungerar på olika sätt.
Jag får nog ta och mäta generatorn efter samma princip som den engelska tråden beskriver det, och räkna ut värdena.
Hur ska den belastas? är det mellan två kablar, eller ska man använda tre y-kopplade motstånd?
Jag får nog ta och mäta generatorn efter samma princip som den engelska tråden beskriver det, och räkna ut värdena.
Hur ska den belastas? är det mellan två kablar, eller ska man använda tre y-kopplade motstånd?
Senast redigerad av bearing 8 april 2007, 18:32:58, redigerad totalt 1 gång.
