Felsökning - Ledsen Ericsson EPPC släpbar
Re: Felsökning - Ledsen Ericsson EPPC släpbar
Ja, och PROM skrev jag om i de rader du klippte bort
Re: Felsökning - Ledsen Ericsson EPPC släpbar
Jag vet inte om vi pratar förbi varandra här.
I begynnelsen fanns ROM. I början var de "designade", d.v.s. det var i princip diod-matriser som man ritade upp och gjorde chip av. Sen kom maskprogrammering som underlättade lite, då hade man en grund-design där man sen helt enkelt gjorde "patchningar" av masken. Det krävde dock stora serier för att få ner priset per ROM och produktionstiden var flera veckor.
Sen kom de första PROM. Där brände man av tunna trådar. Det blev billigt i små serier, men eftersom det krävdes fysiska trådar som skulle brännas av så var densiteten rätt begränsad (trådarna kan inte göras hur tunna som helst). För små serier blev detta billigare än ROM, det användes då när man ville kunna uppdatera ofta.
Nästa steg i utvecklingen av PROM var att man istället brände bort oxid från gaten på MOS-transistorer. Det gick att göra mer kompakt än att använda fysiska trådar, högre densitet (men vad jag förstått var det förknippat med rätt mycket problem innan man uppfann CMOS).
Sen uppfanns EPROM. De blev väldigt populära, de var enklare att programmera än PROM, mindre risk för fel. Det gjorde att de gamla hederliga PROMen efter ett tag ersattes av EPROM utan fönster. Det blev billigare att bara tillverka en typ av chip och sen sätta dem i två olika kapslar. De med fönster kallade man EPROM och de utan fönster kallade man PROM (fast formellt sett heter de nog OTP EPROM). EPROM utan fönster kan antagligen raderas med röntgenstrålning.
I begynnelsen fanns ROM. I början var de "designade", d.v.s. det var i princip diod-matriser som man ritade upp och gjorde chip av. Sen kom maskprogrammering som underlättade lite, då hade man en grund-design där man sen helt enkelt gjorde "patchningar" av masken. Det krävde dock stora serier för att få ner priset per ROM och produktionstiden var flera veckor.
Sen kom de första PROM. Där brände man av tunna trådar. Det blev billigt i små serier, men eftersom det krävdes fysiska trådar som skulle brännas av så var densiteten rätt begränsad (trådarna kan inte göras hur tunna som helst). För små serier blev detta billigare än ROM, det användes då när man ville kunna uppdatera ofta.
Nästa steg i utvecklingen av PROM var att man istället brände bort oxid från gaten på MOS-transistorer. Det gick att göra mer kompakt än att använda fysiska trådar, högre densitet (men vad jag förstått var det förknippat med rätt mycket problem innan man uppfann CMOS).
Sen uppfanns EPROM. De blev väldigt populära, de var enklare att programmera än PROM, mindre risk för fel. Det gjorde att de gamla hederliga PROMen efter ett tag ersattes av EPROM utan fönster. Det blev billigare att bara tillverka en typ av chip och sen sätta dem i två olika kapslar. De med fönster kallade man EPROM och de utan fönster kallade man PROM (fast formellt sett heter de nog OTP EPROM). EPROM utan fönster kan antagligen raderas med röntgenstrålning.
Re: Felsökning - Ledsen Ericsson EPPC släpbar
Det talas ju ibland om BIT-rot, alltså minneskapslar som tappar informationen med tiden när det gått typ sådär 30år+. Vilken typ av ROM-kretsar gäller detta ?
Re: Felsökning - Ledsen Ericsson EPPC släpbar
Det är nog mest troligt att det gäller EPROM-baserade, de utsätts ju hela tiden för bakgrundsstrålningen så laddningen i bitarna kommer på sikt att påverkas.
Men även de varianter där man bränner av oxid så kan det väl hända att oxiden återskapas om kapseln inte är 100% syretät.
Men även de varianter där man bränner av oxid så kan det väl hända att oxiden återskapas om kapseln inte är 100% syretät.
