Seriekoppling av batterier

[svanberg]

Nej. En elektron passerar aldrig ett batteri, eller kondensator.

Vad menar du med passerar?

I en kondensator så förstår jag ju att de inte passerar eftersom att det finns ett mellanrum mellan plattorna utan laddningen lagras ju i ett elektriskt fält som i sin tur påverkar elektronerna i den andra plattan. Men i ett batteri så är det ju kontakt.

Potentialen är bara på cellnivå så att säga, vid seriekoppling får du en addition av den totala potential men om du inte kopplar något mellan den slutgiltiga + och - pol kommer det inte att gå någon ström.

Jag kan fortfarande inte förstå det fullständigt och tycker fortfarande att det är konstigt att potentialen kan adderas. Jag tänker mig ungefär att vi skulle ta flera olika bägare med gul och röd färg (representerande de olika polerna) och blanda dem för att få en uppdelning av gul och röd färg på olika sidor när de egentligen borde bli en orange blandning. Jag kanske måste försöka läsa mig till hur batterier fungerar mer i detalj. Tack så mycket för alla svar, det kanske lossnar förr eller senare.

[hcb]

>Men i ett batteri så är det ju kontakt.

Men inte elektrisk kontakt. Vid anoden ("minuspolen") oxideras en species, vid katoden ("pluspolen") reduceras en annan. Däremellan transporteras laddning via joner i elektrolyten.

Anod:
\(M\rightarrow M^+ + e^-\)
Katod:
\(M^+ + e^-\rightarrow M\)

[danei]

Den innre kemin i batteriet kan du bortse från. Se bara batteriet som en potential höjare, en vatrenpump som ger ett specifikt tryck. Hur pumpen funkar är utan intresse o det här fallet. Men du behöver inse att om du blockerar en anslutning på pumpen, eller försöker att dela på den, så ger den inget flöde.

[jesse]

Spänningen i batteriet ligger mellan de två polerna. Den bor liksom inuti batteriet, strömmen vill gå från sitt batteris pluspol till sitt batteris minus-pol. Ett annat batteris minuspol eller pluspol är helt ointressant för det första batteriet.

Det är precis det här jag inte kan förstå. Om vi seriekopplar flera batterier så driver alltså elektronerna från anoden förbi ett flertal andra batteriers katoder och anoder innan det tar sig igenom belastningen och slutligen hittar fram till katoden i samma batteri. Hur i h-vete kan elektronerna "veta" att de skall fortsätta istället för att reducera de positiva jonerna vid de katoder som de passerar? Jag förstår alltså över huvud taget inte hur seriekoppling av galvaniska celler kan fungera som det gör.

Feltänket är att det inte finns en massa positiva eller negativa joner i katoderna/anoderna. Det är en felaktig bild, som jag försökte påpeka tidigare. Oavsett om det är en anod eller katod så består de (oftast) av metall - denna metall beter sig exakt likadant oavsett var på ett batteri det sitter - pluspol eller minuspol - ingen skillnad. Den ena eller andra sidan är inte "fylld" av någonting alls. Därför finns det inte två färgburkar med olika färger. Och därför fungerar det att seriekoppla dem utan att det händer något konstigt.

Det som verkligen händer i batteriet är den kemiska processen, mellan anod och elektrolyt och katod och elektrolyt (om ström tillåts gå genom att kretsen sluts). Kemin skapar en potentialskillnad - ett "tryck" (dvs spänningen som uppstår i ett batteri) som vill skjuta på strömmen i en riktning. Om flera batterier seriekopplas så ökas trycket (potentialen/spänningen) för varje batteri som kopplas på. Vad batteriet skapar är alltså inte ett absolut värde (t.ex 12 volt) utan ett relativt värde (+12 volt i katoden i förhållade till anoden). Om anoden har en potential på +500 volt kommer katoden att lägga på 12 volt så du där får 512 volt.

Ditt tankefel är alltså att du får idén om att elektrisk spänning skulle motsvaras av en absolut mängd elektroner eller hål ("mycket" eller "lite" / "fullt" eller "tomt"). Glöm det , det är fel!

"Minussidan" på ett batteri kan ha en extremt hög potential (jämfört med en viss punkt i kretsen som är referens), eller extremt låg potential (jämfört med en viss punkt i kretsen som är referens)... Det enda batteriet gör är att det försöker skapa en potential på "pluspolen" som är högre än minuspolen.