barnläkare?

[ghost_rider]

Tråkigt att bli runtskickad.
Ett tips som jag har fått det är att skriv ner läkaren/sjuksysters namn, så fort du frågar om namnet blir de lite mjukare.
Det kan dessutom vara bra att ha senare.

[blueint]

Strukturera, dokumentera.

Kolla upp vilken bakterie det är (är väl ej virus). Vilket sannolikt sker genom odling.
Sedan kan man räkna ut rätt pencillin.

Dagis är ett annat ord för agarplatta
(undvik mao)

[ochkl0620]

Visade läkaren ditt inlägg idag och han bara ruska på huvudet o sa, detta är inte sant! Han ska kräva en ordentlig undersökning!

[ghost_rider]

[Icecap]

Detta problem är inte begränsat till barn. Det grundläggande problemet är att sjukvården är så fragmenterat att det inte finns en översikt - varför man måste skapa denna själv.

Alltså måste man skriva upp alla symptom, tider, lidelser, undersökningar och ha med detta varenda gång! När man sedan kommer in till en läkare lägger man upp luntan och tar det hela från början till slut, ser till att få tider med så att det tydligt syns att det är ett långvarigt kontinuerligt problem och att tiden för "det går över" har överskridits sedan ett tag.

Då läkarna inte har överblick pga. fragmentiseringen tror de som bäst (från journaler) att det rör sig om ett antal episoder över en tidsföljd och att patienten har varit OK däremellan, alltså måste man dokumentera allt och även hälsotillstånd mellan besöken.

Har man sedan turen att träffa en vettig läkare kan det utlösa en riktig undersökning...

[tecno]

Precis som Icecap säger, för en egen journal! Det är tyvärr så att läkarna inte gör en 100% journalföring heller och att problemet blir än större om man springer på olika ställen.

[opatagio]

Kan bara hålla med Icecap. Sitter tyvärr själv med bistra erfarenheten av dagens sjukvård när jag drabbades av en ganska allvarlig åkomma. Under flera veckors tid besökte jag närmaste vårdinrättning utan nämnvärd hjälp (ska inte ens yttra vad läkaren sade till mig då det är absurt, nedvärderande och förbannat tragiskt) och där det kom en punkt då jag var så dålig att jag inte kunde ta hand om mig själv, och först då flyttades "ärendet" till en specialist. Samtidigt med det så insåg jag också hur riktigt illa det är med dagens system.

Fått förklarat för mig nu av diverse sjuksköterskor, allmänläkare och kirurger att man tyvärr måste stå på sig och "hävda" sin rätt till vård. Gör väsen och var krävande annars händer inte ett skit, sorgligt men i många fall sant.

[Icecap]

Tyvärr är det så att man behöver att vara frisk och stark för att få vård när man är sjuk och svag. Man behöver helt enkelt en "sjuk-advokat" när man är sju, alltså en person som kan ledsaga, notera, ifrågasätta och allt som behövs för att få vård...

Och det är inte bara ett svensk fenomen! Mamma har varit distriktssköterska under många år i Danmark och där är tillståndet lika illa...

[PHermansson]

Och varenda gång man kommer till vårdcentralen så är det en ny läkare. De ägnar tio minuter åt att gå igenom journalen, och sedan ber de en förklara vad ens problem är. Efter en längre tids problem med många incidenter är det inte särskilt kul... Sen kommer man till specialistvården, och där upprepas samma procedur.
Men jag hade i alla fall tur och fick två bra läkare som jag fick gå hos konstant under den mest kritiska perioden när jag verkligen behövde hjälp. Känns oerhört mycket bättre när doktorn känner igen en och man kan fortsätta där man var sist utan att dra upp alltihop gång på gång.

[Fredrik79]

Bor i en liten håla utanför Örebro, när min äldsta son var runt 3 år så var han dålig bra länge, vi var uppe på akuten, vårdcentralen osv här i stan i omgångar och det blev aldrig bättre, han blev magrare eftersom han inte fick behålla maten heller. Till slut ledsnade vi och åkte in till Örebro, 2 timmar senare träffade vi en barnläkare som konstaterade att det var lunginflammation, han fick en starkare penicillinvariant, och 2 dagar efter var han som vanligt igen... Gissa var jag åker numera när barnen är sjuka?

[AndLi]

Svårt och tro att vi bor i samma land, men det är väll bara de dåliga upplevelserna som kommer fram?

Jag sökte för svullet knä, jag tyckte ge mig lite brufen el dyl så fixar det sig. Läkaren (på den lokala vårdmottagningen) tyckte att det var viktigt att ta reda på grundorsaken. Efter lite grundundersökning blev skickad till en specialist, som jag sedan 2007 besöker regelbundet, varje gång är det samma läkare..

Men visst, jag har varit hos en läkare som bommade att min överarm var av...

[rickardg]

Om barnet har haft orimligt många infektioner kanske det har någon immunbristsjukdom. Jag frågade min fru som är läkare (dock inte barnläkare) om det du skrivit, fick lite input:

Lungröntken ger inte så mycket på så små barn, går nästan inte att se skillnad på bakteriell lugninflammation och en orsakad av virus, och inom sjukvården brukar man undvika att utföra provtagningar som inte ger så mycket, så det är antagligen anledningen att de inte ville det.

Att små barn kräks vid kraftig hosta är vanligt.

Ett friskt barn han ha upp till 15 luftväginfektioner per år under de första levnadsåren.

Om barnet har haft 6 eller fler öroninflammationer per år, eller 2 eller fler lunginflamation bör utredning göras angående immunbristsjukdom. (Se hela listan med varningstecken på viss.nu).

Boka en tid hos husläkare när barnet inte är som mest sjukt för att diskutera att det har haft många infektioner. Söker du "akut" för hosta eller liknande så får du en 10-minuterstid och då fokuserar de på det aktuella tillståndet och har de inte tid att dikutera eventuell infektionskänslighet, med ett separat besök som är bokat icke-akut får man 20min att prata om bara eventuell infektionsöverkänslighet.

[sodjan]

> Ett friskt barn han ha upp till 15 luftväginfektioner per år under de första levnadsåren.

Och ett stort problem är att man ofta idag inte låter dessa "värka ut".
Dessa sjukdommar är normalt mer obekväma (speciellt för förräldrarna som
slits mellan jobbet och barn) än farliga och av p.g.a stress förbrukar vi mycket
mer antibiotika än vad som är vettigt. Följdproblemen av detta är väl kända
och diskuteras mer och mer idag.

En min-ålder på 3-4 år för dagis skulle vara ett steg i rätt riktning.
Det skulle ge barnen (och föräldrarna) lugn och ro under de viktiga
första åren. Finansieringen är inget problem, kostnaden för en dagisplats
är i snitt det dubbla mot en genomsnittlig kostnad för förräldraledigheten.

[blueint]

Hur är det med sjukvården i Norge?

[rickardg]

Sen finns det en hel del mer att önska av rutiner för hygien och hur man konstruerar ett dagis, skulle vara betydligt mindre problem med sjukdomar på dagis om man tänkte efter lite mer så då behöver man inte vänta riktigt så länge med att börja på dagis med avseende på sjukdomar.

Några mindre smarta lösningar som finns på mina barns (relativt nybyggda) dagis:

* Sångsamling i gympasalen med hela dagisen samtdigt som det går vinterkräksjuka.
* Två barn insjuknar plötsligt i kräksjuka, resten av barnen får gå till en annan avdening och sprida sjukdomen vidare (rätt lösning vore att resten av barnen får leka ute)
* Gemensamma toaletter för flera avdelningar (separata toaletter per avdelning vore rimligt)
* Barnen får gå fritt mellan avdelningar (och sprida smittor), antar att det är bra för den sociala utvecklingen men man kan träffas mer ute i så fall..

Grabbens avdelning började vara ute mycket mer för ett halvår sen, gissa om barnen helt plötsligt blev mer eller mindre sjuka