Och lite smolk i bägaren: att påstå att det kan fungera ett år på ett CR2032-batteri är skitsnack!
Det GÅR att göra en loggningssändare som kan detta men då sänder den sammanfattat information som mest en gång i timmen (och redan då är det ytterst tveksamt med ett år...) men sannolikt mer sällan. Och att tro att barnen snällt väntar vid gränsen i en timme är nog lite optimistiskt...
Systemet bör alltså vara passivt i den del som ska avkännas för även med ett års drift glömmer användarna att byta batteri! Därefter dömer de ut systemet då "det ju inte fungerar" och sedan sprider ordet sig. Sedan kan man påstå att det står i manualen att man ska byta batteri varje år - men är det så sällan glöms det bort och är det oftare blir det för dyrt i drift.
Frånvaro/närvaro-detektor
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Faktum är att det kan vara bra att ha konkurrenter av en anledning till: de lägger pengar på marknadsföring och gör produkttypen känd vilket ökar antalet potentiella kunder dramatiskt.4) Marknaden är så stor, i min uppfattning, att det finns plats för konkurrenter. Varför skulle vi vara sämre än våra konkurrenter? Vi kommer att frodas även i en djungel av konkurrens.
Sen är det bara att vara snäppet bättre än konkurrenterna utan att det kostar onödigt mycket mer så har man kommit långt!
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
RE:elf98
Tack för uppmuntringen! Det är sant att "konkurrens" inte är världens undergång. De är ju bara snubbar som försöker göra en liknande grej. Vi kommer att hitta en nisch där vi är bättre i alla fall. Vi löser verkliga problem. Det vi gör är värdeskapande och det förminskas inte av att andra försöker lösa liknande problem på sitt sätt.
Användarna kan lätt acceptera batteribyte/laddning en gång per termin (halvår). Med visst motstånd kan de acceptera det en gång i månaden, för då kan man göra det till en fast rutin. Men om systemet kräver mer underhåll än så, så riskerar det bli en dammsamlare i en låda. Deras jobb är att sköta barn, så allt som har att göra med "batteriladdning" uppfattas essentiellt som improduktivt för dem.
Eventuellt kunde man använda induktiv laddning, så att "varselvästerna" med den insydda utrustningen kunde laddas varje natt, när ungarna ändå tagit av dem. Men jag förmodar att induktiv laddning kräver dels större utrustning och dels ställer lite för höga praktiska krav på hur personalen hanterar varselvästerna. Men det kan ändå finnas potential här.
Tack för uppmuntringen! Det är sant att "konkurrens" inte är världens undergång. De är ju bara snubbar som försöker göra en liknande grej. Vi kommer att hitta en nisch där vi är bättre i alla fall. Vi löser verkliga problem. Det vi gör är värdeskapande och det förminskas inte av att andra försöker lösa liknande problem på sitt sätt.
Jag känner till ett system med radiosändare som sänder under typ en millisekund varannan sekund enligt något z i g b e e-liknande format. De har i sitt standardutförande två feta ficklampsbatterier och håller drygt ett år. Det får inte gå mer än ca två sekunder mellan sändningarna för att det här närvaro/frånvaro-konceptet ska funka.Icecap skrev:Och lite smolk i bägaren: att påstå att det kan fungera ett år på ett CR2032-batteri är skitsnack!
Användarna kan lätt acceptera batteribyte/laddning en gång per termin (halvår). Med visst motstånd kan de acceptera det en gång i månaden, för då kan man göra det till en fast rutin. Men om systemet kräver mer underhåll än så, så riskerar det bli en dammsamlare i en låda. Deras jobb är att sköta barn, så allt som har att göra med "batteriladdning" uppfattas essentiellt som improduktivt för dem.
Eventuellt kunde man använda induktiv laddning, så att "varselvästerna" med den insydda utrustningen kunde laddas varje natt, när ungarna ändå tagit av dem. Men jag förmodar att induktiv laddning kräver dels större utrustning och dels ställer lite för höga praktiska krav på hur personalen hanterar varselvästerna. Men det kan ändå finnas potential här.
-
thepirateboy
- EF Sponsor
- Inlägg: 2109
- Blev medlem: 27 augusti 2005, 20:57:58
- Ort: Borlänge
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Som Äppelpaj skriver så tar det för en 802.15.4 radio under 1 ms att skicka ett meddelande med ack. Ett modern radiosystem vaknar
upp från sleepläge på under 1 ms och är då redo att sända. Medelströmförbrukningen under aktivt läge (2 ms) är ungefär 10 mA.
Jag lovar att det blir betydligt längre batteritid än 1 år om man räknar på sändning varannan sekund...
Batterinivån får man förstås mäta och varna innan batteriet tar slut, inte helt lätt att göra då spänningen på Lithiumbatterier inte sjunker
nämnvärt under tid, men det går att göra.
För att få lite högre noggrannhet på systemet skulle man kunna införa antenndiversitet, för att undvika att antennen är i radioskugga.
upp från sleepläge på under 1 ms och är då redo att sända. Medelströmförbrukningen under aktivt läge (2 ms) är ungefär 10 mA.
Jag lovar att det blir betydligt längre batteritid än 1 år om man räknar på sändning varannan sekund...
Batterinivån får man förstås mäta och varna innan batteriet tar slut, inte helt lätt att göra då spänningen på Lithiumbatterier inte sjunker
nämnvärt under tid, men det går att göra.
För att få lite högre noggrannhet på systemet skulle man kunna införa antenndiversitet, för att undvika att antennen är i radioskugga.
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Okej, Äppelpaj det var några läsvärda rader från dig. Du har onekligen vissa poänger! Min skepsis bottnar nog just i det du skriver - jag är en av de där företagarna som kan utveckla konstiga prylar som hamnar i en låda som sedan ingen jävel köper, fast jag så klart tycker de har världens potential. 
Du hemlighåller prissättning? Hur då? Du vet inte själv hur den tekniska slutprodukten ser ut!? Hur mycket är en typisk kund villig att betala då? Säg en barnstuga med 20 gaphalsar? Eller säg maxkostnad per enhet? Sedan får du ju kalkylera in att det är frågan om kommunala verksamheter till största del. Dessa gör ju inköp på upphandling, så där förstår jag inte riktigt hur du ser att det finns plats för konkurenter, du kommer ju bjuda dem på hela utvecklingsarbetet...
Ja ja, jag ska dricka lite mer kaffe...
Du hemlighåller prissättning? Hur då? Du vet inte själv hur den tekniska slutprodukten ser ut!? Hur mycket är en typisk kund villig att betala då? Säg en barnstuga med 20 gaphalsar? Eller säg maxkostnad per enhet? Sedan får du ju kalkylera in att det är frågan om kommunala verksamheter till största del. Dessa gör ju inköp på upphandling, så där förstår jag inte riktigt hur du ser att det finns plats för konkurenter, du kommer ju bjuda dem på hela utvecklingsarbetet...
Ja ja, jag ska dricka lite mer kaffe...
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Priset beror på vad kunden är beredd att betala, inte på utvecklings/produktions-kostnaden. Med hård konkurrens så bör teoretiskt konkurrenternas prisbud sjunka ned till kostnadsnivån. Men eftersom det inte finns någon vidare konkurrens för att lösa detta behov, så gäller inte det (ännu). Och med egna ögon har jag sett hur en hel bransch kan tillämpa stora prispåslag mellan inköpspris och försäljningspris, bara därför att de installerar grejer på plats, och därför gör något som kunden inte kan göra själv eller inte lätt kan hitta nån annan som kan göra. Olika kunder kommer att vara beredda att betala olika belopp. Somliga dubbelt så mycket som andra. Det är en del av vad försäljningsarbetet handlar om.
Om en förskola vill ha ett barnlarm, vart ska de vända sig för att hitta det? Det är inte så svårt att tänka att "det går att göra". Det svåra, eller åtminstone sällsynta, är att faktiskt genomföra det!
Jag råkar ha lite erfarenhet av offentlig upphandling också. Den cirkusen behärskar jag någorlunda. Men som liten aktör så går man helst runt de där processerna och säljer i kvantiteter som formellt är undantagna från LOU, t.ex. per förskola snarare än per kommun. Offentlig upphandling är ett casinohjul som man kan betta på lite vilt, men aldrig räkna på att man får ut nåt av.
Vad de som ansvarar för "20 gaphalsar" är beredda att betala, det diskuterar jag gärna med någon som jag träffat och som verkar vara en förnuftig person. Om vi bolagas tillsammans så kommer vi att dela kostnad och vinst lika i vilket fall.
Om en förskola vill ha ett barnlarm, vart ska de vända sig för att hitta det? Det är inte så svårt att tänka att "det går att göra". Det svåra, eller åtminstone sällsynta, är att faktiskt genomföra det!
Jag råkar ha lite erfarenhet av offentlig upphandling också. Den cirkusen behärskar jag någorlunda. Men som liten aktör så går man helst runt de där processerna och säljer i kvantiteter som formellt är undantagna från LOU, t.ex. per förskola snarare än per kommun. Offentlig upphandling är ett casinohjul som man kan betta på lite vilt, men aldrig räkna på att man får ut nåt av.
Vad de som ansvarar för "20 gaphalsar" är beredda att betala, det diskuterar jag gärna med någon som jag träffat och som verkar vara en förnuftig person. Om vi bolagas tillsammans så kommer vi att dela kostnad och vinst lika i vilket fall.
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Äppelpaj: Du missar en mycket viktig sak när man diskuterar priser här på EF!
Enligt de flesta gaphalsarna (!) här skall ett pris aldrig överstiga materialkostnaden. Tar någon mer betalt än så är det dålig stil och för dyrt... Många här på EF verkar ha oändligt med tid och dessutom värdesätta denna tid till 0kr/h.
Att det inte fungerar så i den verkliga världen där det inte är hobbyister som är kunderna verkar det vara många som glömmer bort. Självklart skall ett pris i första hand sättas efter vad kunden är beredd att betala (så länge det priset är högre än omkostnaderna + minimivinst).
Enligt de flesta gaphalsarna (!) här skall ett pris aldrig överstiga materialkostnaden. Tar någon mer betalt än så är det dålig stil och för dyrt...
Många här på EF verkar ha oändligt med tid och dessutom värdesätta denna tid till 0kr/h.Att det inte fungerar så i den verkliga världen där det inte är hobbyister som är kunderna verkar det vara många som glömmer bort. Självklart skall ett pris i första hand sättas efter vad kunden är beredd att betala (så länge det priset är högre än omkostnaderna + minimivinst).
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Här blir det mer filosoferande om affärande i allmänhet, än om att få ändan ur vagnen för just det här projektet. Men jag gillar att argumentera när jag vet att jag har rätt, så okej då... 
elf, tack för ditt moraliska stöd! Det finns en utbredd inställning till det där med prissättning och vinsttjänande som är ganska negativ. Fast den upplöser sig otroligt enkelt för den som själv konkret ställs inför frågan om vad man ska ta betalt och hur många tusenlappar man vill tjäna!
Med den elektronikkompetens som finns representerad här kan man åstadkomma fantastiska ting. Man kan göra stor nytta för andra människor inom alla upptänkliga tillämpningar. Att de som åtnjuter nyttan delar med sig till producenten som skapar nyttan, i form av att betala ett pris för produkten, är bara rättvist.
Om man ska dra alla över en kam, så är förstås forummedlemmarna roade av tekniken i sig, och letar inte efter sätt att göra affärer av det. Men såna möjligheter finns i stora drösar. Och det bästa stället att leta, är i behoven hos personer som är rysligt otekniska (om man nu ska dra all förskolepersonal över en kam också...). De sitter med sina problem utan en aning om vad som skulle kunna göras för att lösa dem. Att komma till dem med en liten pryl till salu som "gör det", är som att vara en läkare som lyckats bota sin patient.
Egenföretagare har enligt min erfarenhet överraskande låg kompetens och IQ, men får förmodligen fler poäng i form av ADHD-diagnos. De kännetecknas framförallt av att de GÖR nånting, medan alla andra sitter med tummen uppstucken på ett otrevligt ställe och klagar på hur fel de andra gör. Man konkurrerar faktiskt inte med alla alternativ som är möjliga. Man konkurrerar bara med de alternativ som erbjuds av andra människor som GÖR nånting. Och det är ett överraskande magert utbud. För att återknyta till förskolemarknaden så är deras alternativ idag (såvitt jag vet) att betala sexsiffriga belopp för klumpiga grejer som kräver återkommande batteriladdning. Ingen här skulle skryta med att ha åstadkommit det, och det enda hindret är att ta initiativ till att göra det här på ett bra sätt. Inte för eget nöje, utan för andras nytta, och därmed för egen förtjänst som tack.
elf, tack för ditt moraliska stöd! Det finns en utbredd inställning till det där med prissättning och vinsttjänande som är ganska negativ. Fast den upplöser sig otroligt enkelt för den som själv konkret ställs inför frågan om vad man ska ta betalt och hur många tusenlappar man vill tjäna!
Med den elektronikkompetens som finns representerad här kan man åstadkomma fantastiska ting. Man kan göra stor nytta för andra människor inom alla upptänkliga tillämpningar. Att de som åtnjuter nyttan delar med sig till producenten som skapar nyttan, i form av att betala ett pris för produkten, är bara rättvist.
Om man ska dra alla över en kam, så är förstås forummedlemmarna roade av tekniken i sig, och letar inte efter sätt att göra affärer av det. Men såna möjligheter finns i stora drösar. Och det bästa stället att leta, är i behoven hos personer som är rysligt otekniska (om man nu ska dra all förskolepersonal över en kam också...). De sitter med sina problem utan en aning om vad som skulle kunna göras för att lösa dem. Att komma till dem med en liten pryl till salu som "gör det", är som att vara en läkare som lyckats bota sin patient.
Egenföretagare har enligt min erfarenhet överraskande låg kompetens och IQ, men får förmodligen fler poäng i form av ADHD-diagnos. De kännetecknas framförallt av att de GÖR nånting, medan alla andra sitter med tummen uppstucken på ett otrevligt ställe och klagar på hur fel de andra gör. Man konkurrerar faktiskt inte med alla alternativ som är möjliga. Man konkurrerar bara med de alternativ som erbjuds av andra människor som GÖR nånting. Och det är ett överraskande magert utbud. För att återknyta till förskolemarknaden så är deras alternativ idag (såvitt jag vet) att betala sexsiffriga belopp för klumpiga grejer som kräver återkommande batteriladdning. Ingen här skulle skryta med att ha åstadkommit det, och det enda hindret är att ta initiativ till att göra det här på ett bra sätt. Inte för eget nöje, utan för andras nytta, och därmed för egen förtjänst som tack.
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Systemet är inte helautomatiskt, utan man kan kräva en enkel handpåläggning t.ex. varje morgon. Innan ungarna tar på sig sina sändare (typ medan reflexvästerna som har dem insydda, hänger i hallen) så kan personalen ha som instruktion att kolla huruvida alla sändare finns inom räckvidd genom att trycka på en knapp på den bärbara terminalen och få en entydig feedback. Då vet man om ett batteri råkar vara urladdat.thepirateboy skrev:Batterinivån får man förstås mäta och varna innan batteriet tar slut, inte helt lätt att göra då spänningen på Lithiumbatterier inte sjunker nämnvärt under tid, men det går att göra.
Detta ställer höga krav på den bärbara frånvaro-terminal som kommer att vara den enhet som användarna främst kommer i kontakt med och som är den grej som kommer att varna dem om att en unge kommit undan deras uppmärksamhet. Det är väldigt viktigt att den prylen är tillförlitlig, lättanvänd och attraktiv. Det är främst den grejen som jag oroar mig för på den tekniska sidan.
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Vet inte om äppelpaj är här längre, men någon tycks ha kommit på detta tidigare...
http://www.dt.se/nyheter/borlange/article773655.ece
http://www.dt.se/nyheter/borlange/article773655.ece
Re: Frånvaro/närvaro-detektor
Hehe, nä det tror jag inte. I artikeln står ju att företaget - Momenta - delat ut ca 200 av dessa prylar sedan 2008.
Prylarna i fråga: http://www.momenta.se/modules/content/index.php?id=27
Haha, kolla in filmen, dagisfröken är ju värsta Pejlaren... 
Prylarna i fråga: http://www.momenta.se/modules/content/index.php?id=27
Haha, kolla in filmen, dagisfröken är ju värsta Pejlaren...
