Svenska ElektronikForumet

I ett anfall av städlust hittade jag i gömmorna en transformator med okända data. Den saknade helt märkningar, och det enda som jag kunde identifiera lindningarna med var deras diameter. Jag provkörde litet försiktigt med några tiotals volt in på lindningen med högst resistans (som var alldeles för hög för att vara primären) och gissade mig till vilka lindningar som var primärer.

Efter detta var det dags att försöka ta reda på vilken primärspänning trafon är avsedd för, så jag mätte upp ström/spänningskurvor för dels de två misstänkta primärlindningarna seriekopplade, dels bara den ena.

Med 230 V över de seriekopplade primärlindningarna drog transformatorn ca 40 VA. Huruvida detta är rimligt vågar jag inte säga. Lindningsresistansen är omkring 1 Ohm totalt, så kopparförlusten är inte mer än 200 mW. Efter 1.5 timmar på tomgång hade kärnans yttertemperatur inte stigit mer än några grader.

De identifierade lindningarna (efter bästa förmåga, i varje fall). Jag är inte helt säker på om primärerna är 2x110 V, men det verkar vara det rimligaste för tillfället. 120-voltslindningen är alldeles för klen för att kunna vara en primärlindning.

Mätuppställningen



Notera det höga säkerhetstänkandet: alla avisolerade ändar är på mint 2 cm avstånd från varandra, och 500 V-lindningen är gömd under bordet.

Resultatet



Jag gjorde två mätningar, en på de seriekopplade lindningarna, en på bara den ena.

Tilldelningen som den ser ut nu



Edit: det blev litet fel. Den delade primären skall vara 0--100--110 V (den ger exakt samma spänning som den odelade).

Att mäta skenbar effekt säger inte så mycket eftsrom trafon i princip bara är en induktans obelastad. Dock kan man antagligen se när kärnan blir mättad. Intressantare är att se på den aktiva effekten som snabbt skenar iväg då kärnan mättas.

Jo, precis. Dagens dumma: hur mäter jag den?

Om du inte har en effektmeter kan du ju kolla fasvinkeln på oscilloscopet och räkna ut den aktiva effekten.