Svenska ElektronikForumet

Jag bygger mest för att det är kul (det Skulle ändå ha kostat mig mer att bygga en bra transistorförstärkare än vad jag lagt ut på detta), men är ju roligt om det låter ok också...

Jo, det är ju naturligtvis så man måste resonera.

Och så slipper man massor av de konstiga distortionsprodukter som transistorförstärkare ger jämt den trista klippningen.
Sedan finns det bara en lag som gäller - En bra förstärkare låter alltid bättre än en dålig förstärkare, oavsett topologi.

Fast den där kompressionen får man allt även med en kisellikriktare och oavsett rör/transistorer, helt enkelt eftersom en vanlig nättrafo också "fjädrar" lite i spänning beroende på last. Vem har inte sett en transistorstärkare där ljusstyrkan powerlampan (eller skalbelysning på en reciever eller liknande) är omvänt proportionell mot hur mycket effekt man tar ut över nån slags "spela rätt högt"-gräns?

Rätt konstruerad så fungerar ett slutsteg fint vid varierande inspänning.

Vill man slippa detta får man ha stabbad nätdel. Om man nu inte har en switchad nätdel utan tittar på linjärreglerat så är det normalt bortkastat - det eldas ju bara upp effekt som lika gärna kunnat mata högtalaren vid de tillfällen då trafon+likriktaren+glättningen orkat.

Men visst, ett likriktarrör har kanske mer "fjädring" än vad själva trafon ger, och så är det ju normalt fråga om att likriktarrör och trafo fjädrar tillsammans så att säga.

(De enda fall man inte får "trafofjädring" även om man inte har primärswitchad nätdel är om man likriktar 230V-nätet direkt. Det används i allströmsapparater).