Re: Finns det någon laddbar batterikemi man kan göra själv D
Postat: 5 februari 2015, 16:06:55
Om jag mins rätt så är det ett par nickel-band med en massa hål genomstuckna på sidorna som en fin sil och ihopvikt runt aktiva massan så att det blev långa strips med aktiv massa inuti, som sedan byggdes i en ram till en komplett platta. och dom tidigare modellerna så hade man samma teknik på båda sidorna men med olika aktiva fyllnadsmassor och senare ersattes plattan som innehöll NiOOH med att man sintrade en nickelplatta med små nickelkulor så att det var 80% hålrum i volymen och därefter med upprepande doppning och med kemikalie fällde ut NiOOH så att utrymmet i sinterplattan i stor sett blev full med NiOOH.
Det är alltså inte de rena metallerna som gör jobbet utan metalloxidhydoxiderna - metallgrinden i olika former är 'bara' för att leda till och leda av elströmmen samt ge mekaniskt hållbar struktur.
NiFe i Edison-batterier så kan man säga att man i princip har rost i fickor på ena plattan och NiOOH i den andra plattans fickor, om man inte kör sintrad platta
---
Jag har stått och själv sett dom här nåldyn-maskiner som står och stansar hål på nickelremsorna samt när kadiumhydroxiden pressa på dessa med många ton/cm tryck i en remsa på den hålslagna nickeremsan och sedan falsas ihop, på det som nu kallas SAFT Nife AB i Oskarshamn - på den tiden var det också den enda godkända återvinningsfabriken för uttjänta NiCd-batterier och kadiumet i dessa batterier var alltså en eftertraktad råvara när kadiumpriserna var höga.
Idag i NiMh-batterier så används jordartsmetallen cerium med magnesium och lite järn för väldig specifik kristallstruktur som kan hålla vätgas i sina mellanrum i kristallen i stället för järn eller kadiumhydroxider och till en del kan man säga att den sidan fungerar väldigt likt LiIon-batterier - men istället för Lithium-joner som går in och ur kristallgittret så är det vätgas.
---
Vidhåller fortfarande att om man skall tillverka högklassiga batterier med bra kapacitet och livslängd så hänger det väldigt mycket på hur man klara sig i sporten "att rena upp ingående metaller och aktiva massor"
Det är alltså inte de rena metallerna som gör jobbet utan metalloxidhydoxiderna - metallgrinden i olika former är 'bara' för att leda till och leda av elströmmen samt ge mekaniskt hållbar struktur.
NiFe i Edison-batterier så kan man säga att man i princip har rost i fickor på ena plattan och NiOOH i den andra plattans fickor, om man inte kör sintrad platta
---
Jag har stått och själv sett dom här nåldyn-maskiner som står och stansar hål på nickelremsorna samt när kadiumhydroxiden pressa på dessa med många ton/cm tryck i en remsa på den hålslagna nickeremsan och sedan falsas ihop, på det som nu kallas SAFT Nife AB i Oskarshamn - på den tiden var det också den enda godkända återvinningsfabriken för uttjänta NiCd-batterier och kadiumet i dessa batterier var alltså en eftertraktad råvara när kadiumpriserna var höga.
Idag i NiMh-batterier så används jordartsmetallen cerium med magnesium och lite järn för väldig specifik kristallstruktur som kan hålla vätgas i sina mellanrum i kristallen i stället för järn eller kadiumhydroxider och till en del kan man säga att den sidan fungerar väldigt likt LiIon-batterier - men istället för Lithium-joner som går in och ur kristallgittret så är det vätgas.
---
Vidhåller fortfarande att om man skall tillverka högklassiga batterier med bra kapacitet och livslängd så hänger det väldigt mycket på hur man klara sig i sporten "att rena upp ingående metaller och aktiva massor"