Svenska ElektronikForumet

FormerMazda skrev:Så nu är TS fråga besvarad ett par gånger. Let the paj-kastning commence!

men kan vi inte starta en separat paj-kastar-tråd då?
(ursäkta OT.... kunde inte låta bli att skämta lite )

jesse skrev: Vissa köper en bil bara för att kunna köra med den hemifrån och till jobbet. De behöver aldrig lära sig rallykörning, byta oljefilter eller bli expert på olika bränsleblandningar. De kommer till verkstaden och undrar "jasså, tändstift, vad är det för något"... men man säger ju ändå inte åt folk att "om du inte kan allt om hur man bygger om sin bil i grunden så borde du inte köra bil". Bilföraren är lite som en Arduion-användare: Han sätter sig , startar och kör. Och är nöjd!

Njä.

"en bil bara för att kunna köra med den hemifrån och till jobbet." motsvarar väl snarare dom som köper en färdig produkt utan en tanke på att försöka bygga den själv.

Möjligen är väl arduinon mer dom som skriver på forum och frågar hur dom byter glödlampor för dom lessnar på att betala 800:- på verkstan för det, om nu en lös MCU är dom som inte bangar för att byta växellåda på bilen.


Jag undrar hur många arduinos det ligger och dammar i byrålådorna, det framstår som så enkelt, men i praktiken måste man ju ändå ha grundkunskaper i både elektronik och programmering, och har man det är det inte speciellt svårt att använda en lös MCU heller. Jag vet ett antal "ickefrälsta" som köpt en arduino (mot min rekommendation) efter att ha läst nån artikel på slashdot eller liknande
och sen gett upp ungefär mellan att ha laddat in det medföljande blink-a-led exemplet och fötrsökt få igång sitt första egna projekt..

Visst, det finns exempelkod och grundläggande ellära på nätet, men min erfarenhet är att det steget är stort om man inte har ett stort intresse, och har man ett stor intresse så, ja just det, kan man lika gärna köra med en lös MCU.

Och att försöka hjälpa någon IRL som vill att man förklarar pullup/pulldown, hur man läser motstånd eller vad ohms lag är för nåt, ja det är inte så skoj att jag lägger min fritid på det, låna en bok eller googla för f-n.

Förresten.

Folk tjatar om hur krångligt det är att etsa kretskort, vaddå, vad är problemet att bygga på breadboard ? eller microchips labbkort ? eller rasterkort ? ett breadboard med MCU är ju SÅ mycket enklare att labba med än det korkade kortet på arduinon som kräver lödning (målgruppen ovan har oftast nollkoll på lödning..) och har skumma ickestandardavstånd mellan stiftlisterna (vad var det för IDIOT som kom på att det skulle vara så ?) och väldigt liten labbyta ? ..visst, shields.. om man vill bygga in sej ännu mer..

Den som ledsnar på en arduino för det är svårt att komma igång kommer ALDRIG komma igång med nåt annat. Kommer man inte över den tröskeln så kommer man inte över de högre.
För det är vi väl ändå överrens om? Att tröskeln är högre till en "ren" processor?

Så visst finns det säkert arduinos som dammar hos folk.
Hos mig dammar inga PICar eller programmerare, det sålde jag efter en veckas fruktlösa försök att få liv i en PIC med ett blink-a-led.

Visst, det är ju inte lättare med en lös MCU, men det är inte mycket svårare

Ofta kan det vara en fråga om vad man vill uppnå.

Om man ska klappa ihop en "proof of concept" kan ett färdigbyggd labbkort á la Arduino eller liknande vara en enkel väg i mål men min erfarenhet är att dessa kort snabbt blir "tråkiga" då de passar lika dåligt till det hela. Och i detta ser jag Arduino som just ett färdigbyggd labbkort, det kan vara vilken processor som helst egentligen.

Att Arduino sedan tydligen skulle ha en egen variant av programmeringsspråket ser jag som en mycket besvärande faktor och alla dessa "fina" mjukvaru-extrafunktioner som erbjuds är inget man inte kan fixa själv och det är ofta ganska tydligt (tycker jag) att dom som använder dessa funktioner har väldigt lite koll på programmering i allmänhet och synnerligt lite kännedom om hårdvaran.

Men alla ska ju börja någonstans och är det jag som ska bestämma var man vill stega in? Skulle inte tro det, att jag satt och tråklade igenom hårdvaran i sin tid för att fatta vilka bits som styrdes av vilka portar och hur jag kom åt dom har bara varit min väg vilket inte betyder att det är den enda väg in i detta träsk.

Tyvärr är det ofta så att det är roligare att gå framåt istället för att titta bakåt och förstå var man står, alltså kan det lätt bli så att när man kan blinka en LED är det inte lika kul att kolla exakt vad som får den att blinka.

Ta exemplet med nedräkningstimern som skulle driva ett antal 7-segment display: varje segment styrdes med en rutin som fick pinnummer och SANT/FALSK som värde och sedan skulle slå upp i en tabell för att göra jobbet. Med lite kunnande om hårdvaran kunde den uppgift ha blivit löst mycket lättare och med mycket mindre kod.

> Att Arduino sedan tydligen skulle ha en egen variant av programmeringsspråket...
??? Det är standard C/C++.

I exemplet med nedräkningstimerna tycker jag det var det kunskaperna i C och programmeringsmetodik som var skrala, om 99% av klockcyklerna och 90% av minnet är outnyttjat är väl inte det mest logiska att optimera på assembler-nivå, utan då jobbar på förbättringar inom vad språket C med standardbiblioteken erbjuder. I det fallet hade jag satt som första prio att läsa ett kapitel om funktioner i C, inte att lära sig mer om AVR.

Man kan starta från 0, lektionerna och referensen som ligger på Aurdino-siten förklarar grunderna i digitalteknik, mikrocontrollers och C-programmering. Klarar man inte av att lära sig med det materialet klarar man inte av att lära sig någon annan typ av elektronik heller, då kanske man hellre skall skaffa sig en hobby som inte involverar hjärnan, fiske tex.

Du bör nog snacka med http://www.yrkesfiskarna.se/...

> ??? Det är standard C/C++.

Nästan, koden körs genom en C/C++ kompilator *efter* att en speciell
Ardunio-preprocessor har bearbetet det lite, lagt till funktionsprototyper o.s.v.
*Sen* är det "standard C/C++".

Men sen så är det ju alla "burkade" funktioner och där finns ju båda
uppfattningarna, d.v.s att det är väldigt praktiskt å ena sidan, men även
att det gör att man inte vet vad man håller på med...

Sen kan man komma väldigt långt utan att löda, det finns ett imponerande utbud av sensorer och annat att ansluta direkt.

Jag kan tänka mig att det är mycket attraktivt för tex programmerare som som vill göra något utan att lära sig massor om elektronik.

EDIT: Många saker som man vill göra med en mikrodator kräver inte extrema saker. Man kanske vill logga data eller mata fiskarna i akvariet via webben.

Jag har aldrig testat arduino, men den här revir-pinkartråden får mig att villja bilda mig en egen uppfattning.

Vad behöver man köpa, och vart?

Tja, du behöver ju inte köpa något till att börja med, det är bara att gå in på http://arduino.cc/en/Tutorial/HomePage och läsa och se om du gillar vad du ser jämfört med vad du har sett innan. Skall du köpa så kan tex: http://www.lawicel-shop.se/prod/Arduino ... 52/SWE/SEK vara en bra början.

sodjan skrev:Men sen så är det ju alla "burkade" funktioner och där finns ju båda
uppfattningarna, d.v.s att det är väldigt praktiskt å ena sidan, men även
att det gör att man inte vet vad man håller på med...

Jo, där är definitivt en poäng, där är nog en tendens till att de som inte har utvecklat på något mindre än 4 kärnor, 8 GB RAM och 500 GB HD inte ifrågasätter att deras "LED Blink++" kompileras till typ 1 MB, slukar 25 MB RAM och belastar 25% på en 2 GHz-kärna.

Men sedan så är det ju även åt andra hållet, jag har en kompis som är utvecklingsingenjör och anlitar en elektroingenjör för uC-jobben, han sliter ju sitt hår för att elektro-råttan inte bara kan göra den enkla lösningen kunden efterfrågan på en Aurdino för 150 spänn med 30 minuters C-programmering utan måste sitta och uppfinna hjulet på nytt med assemblerprogrammerade PICs på skräddarsydda kretskort.

> jag har en kompis som är utvecklingsingenjör och anlitar en elektroingenjör för uC-jobben,

OK. Men vem hade rätt? Om man utvärderade det hela i efterhand?

Min kompis naturligtvis, eftersom att han ansvarar för affären. Detta handlar då om enstycks, unika lösningar.

Handlar det däremot om en produkt som skall serieproduceras i 100-, 1000-tal ges elektroingenjören fria tyglar att utveckla och optimera hård- och mjukvara, det är han också väldigt duktig på.

OK. Då för din kompis fixa "muskler" att bestäma...

Nä, gungor och karuseller, killen är duktig på att optimera lösningar för massproduktion och därför kan man ge honom lite extra timmar på enstycklösningarna. Men, men, finns där ett missnöje så är det så inom affärsvärlden att saker kan ändras ganska snabbt...

Tycker inte man ska jämföra Arduino med PIC utan snarare tänka på den som en enkel PLC. Färdiga I/O, extramoduler att bara plugga in och enhetlig utvecklingsmiljö där man får fokusera på funktionen som skall tillämpas utan att behöva hålla reda på allt under skalet.