Svenska ElektronikForumet

detta är ett jäkligt bra dokument ang doppvärmare, notera att ni kan bläddra ner några sidor lite snabbt =p

Doppvärmar infon kommer först på sid 6

http://www.amazingstill.com/se/Plastbrannaren.pdf

Fritzell skrev:Fungerar gör det, men 10mils ledarbredd blir nog svårt

Pennan bör ta slut rätt fort, om inte annat.

Bos: Tur att jag inte ska betala räkningen på laminat eller penna/or.

Fritzell: Är det inte mill eller är det bara med ett "L"?? Låter lite konstigt om det är samma som mil (10 km).

//Daniel A

Henry, stub-filter, filter som dämpar en given frekvens, och dom där
funkar då som lågpassfilter.

För dom som tror att pdf'en med hembränning är ett skämt så måste jag säga läs delen om dopp värmare. Väldigt lärorikt.

1 mil = 0.001 Inch eller 0.0254 mm

se http://en.wikipedia.org/wiki/Thou_%28unit_of_length%29

Om jag säger så här. plastbrännaren fungerar mycket bra:)16kr/L och då är strömen inräknad:)

Hahahah... Fy på dig

Själv köper jag järnklorid på apoteket eftersom jag tycker att järnklorid etsar långsammare. Järnkloriden är inte så petig om det finns små hål i fotoresisten eftersom den inte etsar rakt ner i laminatet.
Järnkloriden behöver bara värmas upp när den blivit mättad.

Vadå inte etsar rakt ner i laminatet? Det ska ju bara etsas på ett sätt. Bort med all koppar som inte ska vara där.

helmut skrev:Själv köper jag järnklorid på apoteket eftersom jag tycker att järnklorid etsar långsammare. Järnkloriden är inte så petig om det finns små hål i fotoresisten eftersom den inte etsar rakt ner i laminatet.
Järnkloriden behöver bara värmas upp när den blivit mättad.

Det är sant, olika koncetrationer av järntriklorid ger olika etsningskaraktär i form av om och hur det underetsar. Hög koncentration ger mindre rörlighet i små ytor och hål och får en buffrande verkan med långsan reaktion som gör att det inte blir undertetsning. Det här var typograferna förr i tiden experter på att nyttja när man gjorde tryckplåtar för högkvalitativa boktryckeri med Bilder etc. - då gick plåtarna genom flertal bad med olika koncentrationer av järnklorid för att få exakt karaktär på djuptrycket med lagom mängd trycksvärta i skårorna/mönstret så att bilder blev bra från helsvart till helvitt utan kloggning etc. i gråskalan. (här kan man snacka om processkännedom...)

---

Min metod att refresha använd järnklorid är ta ungefär lika delar 35% saltsyra och stark Väteperoxsid i en spruta och skjuta in hårt i lösningen så att det blandar sig ordentligt medans det trycks i - det kan bli ett litet sky av bubblor om det görs rätt och lösningen värms upp åtskilliga grader. typ från rumstemperatur till 35-40 grader om järnkloriden är ganska utkörd, man bör göra det inför en etsning - inte efteråt.

Givetvis kläder som man inte är rädd om, oömt underlag och alltid skyddsglasögon vid ovanstående övning - speciellt första gångerna innan förhållandet väteperoxid/saltsyra är utprovat.

Det är viktigt att saltsyran överväger i lösningen i sprutan - annars jäser det fort som överkokande mjölk och i värsta fallet rinner över om det är för lite saltsyra då väteperoxid och oxiderad järnförening normalt inte gillar varandra alls - men är det tillräkligt med saltsyra närvarande samtidigt så går det bättre.

---

I prinsip med den här operationen så återställer man all järnII-klorid till järnIII-klorid igen (med oxidation av väteperoxiden) som det var ursprungligen när det var nytt - med tillägget en allt stigande halt av kopparklorid i lösningen ju fler 'refresh' man gör.


---

Man kan fälla ut kopparen igen genom att lägga i en näve järnspik i lösningen och låta det stå ett antal månader - mängden spik måste vara så stort att det helt neutralicerar ev saltsyra i lösningen och omvandlar alla järnIII_klorid till JärnII-klorid samt all kopparklorid byts ut till järnII-klorid.

Det hela förvaras i hyffsad lufttät behållar, men som ändå kan läcka lite om det blir över eller undertryck.

Slammet som finns i botten efter detta består till det mesta av utfälld koppar (och en del rost) - sila ut det här - och man kan därefter ladda om kvarvarande lösning med saltsyra och väteperoxid enligt ovan och det blir nästa som nytt igen -

på det sättet kan man få järnkloriden närapå outslitlig och bli i allt större mängd, speciellt om man fäller ut kopparen då och då.

Obs! järnklorid stinker alltid en smula saltsyra, vare sig man hällt i extra saltsyra eller inte - och skall förvaras gastätt (när man är säker att det inte fins någon kvarvarande väteperoxid om det är nyuppräscht) - annar brukar järnsaker i rummet att börja rosta - även i torr vinterluft...

Mmm hata saltsyra, hade missat att skruva på korken på en av flaskorna,
stod så några dar innan jag kollade igen... tamefan allt stål i rummet var rostigt,
alla verktyg, skruvar i apparaterna, tom alla lödtenssrullar vart helt gråa och kärva....
Efter det dubbelkollar jag alltid

Doppvärmare som klarar lite högre temperaturer finns här.

http://www.hembryggning.com/doppvarmare_fraktfritt.html

ashsama skrev:Mmm hata saltsyra, hade missat att skruva på korken på en av flaskorna,
stod så några dar innan jag kollade igen... tamefan allt stål i rummet var rostigt,
alla verktyg, skruvar i apparaterna, tom alla lödtenssrullar vart helt gråa och kärva....
Efter det dubbelkollar jag alltid

Näst värsta i 'misstag' i samma klass är nog att förvara bara lite använd amoniumpersulfat, typ en etsningsomgång och skall köra några omgångar senare på samma lösning, var det tänkt - ihälld i en petplaska eller glasflaska med _tät_ kork....

Man får inte bli förvånad senare om man måste skaffa ny diskbänksskåp (om det är av enklare ikeamodell i spånskiva) när man öppnar skåpet nästa gång några månader senare....

Är det kopparjoner i amoniumpersulfatlösningen så sönderfaller den sakta i ren syrgas och bildande av svavelsyra - så vätskan som skvätter omkring när flaskan/dunken spricker pga. hög övertryck från bildade syrgasen är inte snäll mot någonting och speciellt inte när det torkar och svavelsyrehalten blir hög, gärna uppsuget i sprickorna i spånskivan i skåpet...