MiaM skrev: ↑15 december 2025, 09:50:06
Om man inte hittar en isolationstrafo som är lätt att köpa och har vettigt pris så kan man möjligtvis använda två transformatorer där den ena omvandlar 230V till 115V, och nästa tillbaka till 230V igen. Klumpigt men chansen är kanske större att lyckas hitta detta i butik eller för snabb leverans för lågt pris. Dubbelkolla dock att minst en av transformatorerna är dubbelisolerad, eller möjligtvis att båda åtminstone är fulltransformatorer. Spartransformatorer ger ingen elsäkerhetsvinst jämfört med att ansluta direkt i vägguttaget.
Det kan också vara värt att kolla om man kan ställa om apparaten för 110-120V och köra en fulltrafo som ger 110-120V ut. Om man gör detta så byt gärna stickpropp till en som inte passar i svenska uttag.
En annan variant är att byta nättrafon och ev strömbrytaren, och givetvis även sladdstället. Om trafon ger en eller två spänningar, kanske symmetriska, där det är lätt att hitta ersättare som är dubbelisolerade, så är det tekniskt förstås ett bra alternativ. Det är dock mycket jobb och sänker antagligen andrahandsvärdet.
Byta till jordad nätsladd och ansluta skyddsjordledaren både till nättrafons chassi och även metalldelar som håller fast nätströmbrytaren är nog det enklaste sättet att lösa problemet på ett korrekt sätt.
Om man ändå bryter mot reglerna och byter till en jordad stickpropp så bör man åtminstone också använda jordfelsbrytare, och lämpligtvis på något sätt fast ansluta apparaten till jordfelsbrytaren. Detta är inte en godkänd lösning men förutsatt att jordfelsbrytaren faktiskt fungerar så ger det god säkerhet. Problemet är att jordfelsbrytare lär inte vara lika tillförlitliga som andra saker som används för att upprätthålla elsäkerheten.
Men också: En lurig grej är att före euro-stickproppen dök upp så förekom det apparater som i praktiken skulle ha uppfyllt kraven för dubbelisolerade apparater ifall dubbelisolerade apparater hade varit en kategori. Det är svårt att veta vilka apparater detta är.
Som påpekats så var det cirka 50-tal och äldre som t.ex. radioapparater hade strömförande chassi och t.ex. rattar och annat utgjorde isolationen. Dock var detta en grej på TV-apparater under många års tid, tror det faktiskt förekom sådana TV-apparater så sent som i början på 90-talet även om många TV-apparater slutat ha strömförande chassi redan i början av 80-talet eller kanske slutet av 70-talet. Så det förekom definitivt kunskaper om att göra apparater isolerade på detta vis hos hemelektroniktillverkarna.
En kvalificerad gissning är att ett antal modeller från Philips (och deras andra märken, i Sverige DUX, Radiola och ett kort tag Conserton) från sjuttiotalet nog skulle kunna uppfylla isolationskrav även ifall de hade strömförande chassi, sånär som på att in/utgångarna såklart är anslutna till chassit/signaljord, och att man t.ex. kan komma åt metalldelar om man petar inne i kassettfacket eller rör pickupen på en skivspelare. Med andra ord så är riskerna att felaktigt byta till jordad/platt stickpropp på en Philips allt-i-ett-apparat med skal och rattar helt av plast från mitten av 70-talet mycket mycket lägre än att göra det på en japansk/amerikansk apparat med aluminiumfront osv, speciellt om man har matchande/tillhörande högtalare med DIN-kontakt i ena änden och fast monterade i högtalaren i andra änden.
En reflektion är också att även om vi inte längre tillåter nyinstallationer med "isolerat rum" som säkerhetslösning, så har vi i praktiken hamnat där ändå. De få apparater som har skyddsjord anslutet istället för platt stickpropp är ofta datorer (med undantag bärbara med de klenaste nätaggregaten) och köksutrustning som drar minst några hundra watt (tänk t.ex. en vattenkokare, kaffekokare, våffeljärn, äggkokare och liknande). I övrigt så har de flesta apparater med klenare förbrukning platt stickpropp. Med andra ord så är risken i praktiken säkert inte särskilt hög att bara felaktigt byta till jordad/platt stickpropp, men problemet är att vem som helst kan ändra risken genom att ansluta någon skyddsjordad apparat i närheten. Tänk t.ex. någon slags högtidligt tillfälle där man kanske vill ha en enklare portabel spis på matbordet eller ett sidobord invid matbordet för varmhållning av mat som 20 gäster får själva ta av, utan att behöva ta upp plats på spisen. (Om folk slutade tro på myten att mikrovågsugnar på något sätt försämrar maten så skulle lösningen såklart vara att mikra mat som kallnat, men det går säkert inte för sig om man har gäster). Och då kanske nån håller i en kastrull eller en metallslev som riskerar att drunkna i en gryta, och sträcker ut andra armen för att sänka/höja volymen på stereon, och får en stöt. Extremt långsökt, men det går inte att förutsäga detta om man fuskar med reglerna.
(Jag är dock rätt säker på att det är ett gäng personer som tydligt beskriver vilka regler som finns och varför de finns, och sen ändå själva bryter mot reglerna. Men det är skillnad på att bryta mot reglerna själv och att rekommendera andra att göra detta, åtminstone utan att förklara riskerna).
Angående apparater importerade från Asien och USA så var det ju ett antal apparater som fick byggas om eller beställas i speciellt utförande för att kunna S-märkas då det begav sig, och det visar väl i princip att det knappast fanns någon extra säkerhet.
Men också: För att återgå till europeiska apparater osv så är en kvalificerad gissning att transformatorer fick samma förbättring som högtalare på sjuttiotalet. Jag har inte faktiskt forskat i det, men min anekdotiska erfarenhet är att högtalare från sextiotalet och kanske tidigt sjuttiotal verkar ha spolstomme och/eller isolation för trådarna som har klart sämre värmetålighet än högtalare som tillverkats en bit in i sjuttiotalet och framåt. Med andra ord så ifall en högtalare från sent sextiotal är märkt 20W så är det 20W som gäller - kör man full sula (utan klippning) med förstärkare på 40W så steker man högtalaren. Däremot om högtalaren är från mitten av 70-talet så kan den vara märkt 20W kontinuerligt, 30W max och ändå tåla att man spelar så att lamporna i huset blinkar av spänningsfallet av ens förstärkare som ger över 100W per kanal (praktisk anekdotisk erfarenhet, Philips klassiska tvåvägare med sluten låda med 8"-bas och AD0160-diskant).
Det är inte helt otänkbart att lackningen av koppartråden förbättrades så att risken att lacken skadas på en nättrafo minskade markant, och i praktiken lär lacken då fungera som ett isolationslager, och därmed är
kanske en trafo från den tiden i praktiken lika säker som en dubbelisolerad trafo även om den inte är dubbelisolerad.
Också: Jag har inget direkt minne av att ha sett det, men om apparaten har en kvadrat inom en annan kvadrat som symbol bland andra märkningar typ S-märke osv, så betyder det dubbelisolerad och då kan man antagligen byta till platt/jordad stickpropp. Jag vet inte helt säkert vilket som "övertrumfar" vad här - märkningen för dubbelisolering eller vilken stickpropp som är monterad?
Också: Om stickproppen är skruvad istället för gjuten så kan nån såklart ha bytt stickpropp.
Också: En del apparater hade jordat IEC-nätintag. Har sett det på några SONY och på Marantz från sjuttiotalet.
Det vore bra om trådstartaren berättar vad för apparat det gäller!