Svenska ElektronikForumet

m=meter inte milli. Kommer av en kvot mellan en area och en längd.

Iceberg verkar vara ett nordamerikanskt företag, nog inte så duktiga på SI-enheter alla gånger.
mK ska skrivas m K, dvs meter Kelvin

Om ekvationen för värmeöverföring mer specifikt skrivs för silikonduken, kanske det klarnar.

Q = λ⋅A⋅(T1 - T2)/d [W]
där:
Q = överförd effekt genom silikonduken, [W]
λ= värmeledningsförmåga silikondukskiktet, 13 W/(m K)
A= värmeöverförande ytan, dvs kontaktyta mellan transitor och silikonduk, 0,00034 [m²]
d= silikondukstjocklek, 0,0005 [m]
T1 = temp på silikonduken vid kontaktyta med transistor, °C
T2= temp på silikonduken vid kontaktyta med kylflänsen, °C

Q = 13⋅0,00034⋅(T1 - T2)/0,0005 [W] = 8,84⋅(T1 - T2)
Säg transitorn har en förlusteffekt på 100 W, och yttemperatur på 150 oC.
T2 = T1 - Q/8,84 = 150 - 100/8,84 = 138,7 °C.

Kylflänsen känner då att silikonduken är 138,7 °C varm.

Det behövs alltså 150 - 138,7 = 11,3 °C temperaturdifferens över silikonduken för att driva 100 W genom silikonduken.

Det bästa är nog att skriva Km precis som man skriver Nm och inte mN.

electrokit har silikonmellanlägg för för bl.a. kapsling TO-220 där anges dielektrisk styrka max 6,0 kV. Bra att det anges!
https://www.electrokit.com/silikonmellanlagg-to-220

Där anges detta mellanlägg vara 18x13 mm och har montagehål ∅ 3 mm och är 0,3 mm tjockt och ha termisk resistans på 0,4 K/W.
Mellanläggets area är alltså 18⋅13 - 3²⋅ϖ/4 = 227 mm²

Nu ska vi se om går det att få fram värmeledningsförmågan λ ur termiska resistansen 0,4 K/W?

Rtermisk= (T1 - T2)/Q [K/W] Ekv1

Där Q= överförd värmeeffekt, [W]
T1= silikonmellanläggets yttemperatur mot transistor, [K]
T2 = silikonmellanläggets yttemperatur mot kylfläns, [K]

Q = λ⋅A⋅(T1 - T2)/d [W] Ekv2

I Ekv1 och Ekv 2 bryts Q ut och sätts lika, ( T1 - T2) kan då förkortas bort, med litet ommöblering, fås:

λ = d/(A⋅Rth) = 0,0003/(0,000227⋅0,4) = 3,8 W/(m K) det var ju inte så högt som 13.

Jag såg på en silikontillverkaras hemsida:
Silikon hat typischerweise eine Wärmeleitfähigkeit von 0,1 bis 0,4 W/m·K. Dies ist niedriger als bei Metallen, aber höher als bei den meisten organischen Materialien.
Det är alltså en silikon utan speciella tillsatser för att öka värmeledningsförmågan.

Farnell har också silikon-värmeledningspad, som har värmeledningsförmåga 3 W/m K).
Jag börjar undra om den där firman Iceberg är skojare, eller totalt har räknat fel med SI-enheterna?
Hur kan de ha 13 W/(m K) när andra har bara ca 4 à 5?
https://se.farnell.com/multicomp-pro/mp ... dp/3267481

Jag hittar på internet ett företag Trumony Techs, som tillverkar silikon-värmepads med angiven värmeledningsförmåga från 1 till 12 W/(m K). 13 kanske inte är omöjligt?
https://www.trumonytechs.com/de/ist-sil ... itpad-gut/

Haralt skrev: ↑14 juni 2025, 12:27:11 Iceberg verkar vara ett nordamerikanskt företag, nog inte så duktiga på SI-enheter alla gånger.
mK ska skrivas m K, dvs meter Kelvin

Om ekvationen för värmeöverföring mer specifikt skrivs för silikonduken, kanske det klarnar.

Q = λ⋅A⋅(T1 - T2)/d [W]
där:
Q = överförd effekt genom silikonduken, [W]
λ= värmeledningsförmåga silikondukskiktet, 13 W/(m K)
A= värmeöverförande ytan, dvs kontaktyta mellan transitor och silikonduk, 0,00034 [m²]
d= silikondukstjocklek, 0,0005 [m]
T1 = temp på silikonduken vid kontaktyta med transistor, °C
T2= temp på silikonduken vid kontaktyta med kylflänsen, °C

Q = 13⋅0,00034⋅(T1 - T2)/0,0005 [W] = 8,84⋅(T1 - T2)
Säg transitorn har en förlusteffekt på 100 W, och yttemperatur på 150 oC.
T2 = T1 - Q/8,84 = 150 - 100/8,84 = 138,7 °C.

Kylflänsen känner då att silikonduken är 138,7 °C varm.

Det behövs alltså 150 - 138,7 = 11,3 °C temperaturdifferens över silikonduken för att driva 100 W genom silikonduken.

Aha, så 0,113 grader per watt.

Random sökning ger detta:
https://eu.mouser.com/c/thermal-managem ... ase=TO-220
532-56-77-10, databladet säger Thermal Conductivity: 0.528 Wm-1°C-1 (0.30 Btu/hr.ft °F)
Varför skriver de ett längdmått för yta?

"Aha, så 0,113 grader per watt."
Ja, det blir det men det är endast för silikonduken. De 100 W ska sedan övergå till rummets luft på något sätt. Värmeövergångs-motståndet metallkylfläns till luft är stort.


Mouser menar med "Wm-1 °C-1" tror jag egentligen W/(m °C) och det är samma som W/(m K), eftersom ett steg i °C-skalan är lika mycket som ett steg i Kelvin-skalan.
Det är riktigt det de skriver, men otydligt skrivet, tycker jag.

m-1 är ju m upphöjt till minus 1, dvs 1/m

Se här för termisk ledningsförmåga för engelsmannen, kanske skingrar dimmorna:
https://en.wikipedia.org/wiki/Thermal_c ... esistivity

Rédigé:
Javisst, konstigt engelsmannen har ft² dvs en yta, i täljaren för värmeledningsförmåga.
Men om man tittar vad Btu motsvarar i SI-enheter, och härleder och ersätter, så kommer man förmodligen fram till att det blir så.

Elektrolytkondensator C6007 och C6008 är Philips radial är märkta 68 μF 385 V.
Det är de 4 likriktardioderna som laddar dem.
I reservdelslistan står dessutom -20%+20%.
Storlek: diam 25 mm höjd 35 mm. Någon temperaturangivelse finns ej på dem.
Alltså stora saker.

Jag har för någon månad sedan lött bort dessa och uppmätt kapacitans och esr för dem(tidigare i tråden):
C6007: 65 μF, esr=0,00 Ohm vid 50 kHz.
C6008: 65,1 μF, esr=0,00 Ohm vid 50 kHz.

De uppvisar bra värden tycker jag, i stort sett sin märkkapacitans. ESR är väldigt låg, men är väl bra? Misstänkt lågt esr?
Kan de vara dåliga likväl? Uttorkade?
Enl. bruksanvisning för min ESR70-mätare, så är typisk värde för en elektrolytkondensator på ca 68 μF och 400 V, ca 1 Ohm.

Nya elektrolytkondensorer 68 μF, 400 V, 105 °C har storlek ∅18 x 26 mm höga, alltså betydligt mindre än de som sitter i mitt oscilloskop.
https://de.rs-online.com/web/p/aluminiu ... en/1701319

Tittar jag hos Mouser på en radial elektrolyt 68 μF 400 V, 18 mm x 20 anges den ha esr=0,570 Ω
https://www.mouser.se/c/passive-compone ... 6XwAppSwnf

Vad jag märker är att nya sådana 68 μF elektrolyter är mycket mindre till storleken jämför på 1995-talet. Är det tekniska utvecklingen under 30 år som gör att man kan minska storleken på dem? Volymen har minskat till 30 % jämfört år 1995.

Vishay tillverkar sådana bägar-elektrolytkondensatorer 68 μF, 385 V, och anger esr vid 100 Hz till 1,64 Ω. Så 0,00 Ω har den inte.
Dock, är de i stort sett lika stora som de 2 i mitt oscilloskop, nämligen ∅ 25 x 40 mm.
Enlig. Peak Electronis som tillverkar ESR70-instrumentet, är inte esr särskilt frekvensberoende, så mätt värde vid 50 kHz kan antas samma som mätt vid 100 Hz.

Jag har nog tjatat om detta till leda redan, men min erfarenhet är att Philips gjorde utmärkta kondingar. Och om de dessutom hade olika kvalitetsgrader så lär de i ett mätinstrument vara förträffliga, eftersom de som sitter i gamla relativt billiga konsument-ljud-prylar verkar hålla bra.