Svenska ElektronikForumet

Icecap skrev:Inte är det mycket bättre för att det är en 358. Dubbelt emmitterföljaresteg mot VDD, enkelt mot VSS.
VCC - 1,5V och VSS + 20mV.

Den drar alltså till VSS rimligt bra.

Aha, men då borde iaf transistorn garanterat strypa.


Men det finns väl iofs ytterligare en felkälla, men den borde snarast visa sig mitt på dagen och mitt i natten, och det är vad OP'n gör ifall ingångarna ligger för nära någon matningsspänning. Vissa OP kan väl få för sig att ge helt fel utsignal (även om den kopplas som komparator) ifall nån ingång bottnar/totalstryper något i OP'n som inte ska bottnas/strypas.


Det börjar väl bli dags för trådstartaren att ge sig till känna igen

Prottes fråga om enkel/dubbel matningsspänning är bra.

Avkoppling/stabilisering är en annan bra fråga. Även om kopplingen egentligen bör vara rätt immun mot störningar i matningen så kan man väl aldrig vara helt säker på vad som händer när reläet börjar/slutar dra ström.

Ett tips är väl att byta op mot en dedikerad komparator.
En billig LM311 kanske.

Icecap skrev:Inte är det mycket bättre för att det är en 358. Dubbelt emmitterföljaresteg mot VDD, enkelt mot VSS.
VCC - 1,5V och VSS + 20mV.

Den drar alltså till VSS rimligt bra.

Det förutsätter 10k last till jord.

Det finns dock en annan spec i bladet som säger att utgången kan sänka minst 12 µA (typiskt 50 µA) vid 200 mV utspänning. Så är hysteresmotståndet tillräckligt stort kommer det att fungera.

( http://www.ti.com/lit/ds/symlink/lm158-n.pdf )

Jag skulle misstänka att ingången plockar upp brum (i vilket fall kondensatorn som pratades om tidigare skulle kunna hjälpa) eller att det sker otrevligt återkoppling genom matningsspänningen pga. dålig avkoppling.

Eller så kanske det kan vara så att det händer något dåligt vid frånslag av reläet pga att frihjulsdiod saknas.

Att byta till en komparator lär inte göra någon skillnad. Jag är ganska säker att problemen kommer av en återkoppling på spänningsmatningen kombinerat med en total brist på reglering av ingångssteget.

Men TS är ju intensiv tyst i detta så antingen skiter h*n i råden eller har bara gett upp.

Jag använde en TL082 och tre motstånd, en pot och ett LDR. 5V från dator via ca 6-7 meter telefonkabel. Funkade klockrent. Har tyvärr inget schema.


Satt i en halv kabelrulle så jag skulle vara säker på att inga inifrån kommande ljusreflektioner i glaset kunde påverka.


Den där ligger nuförtiden i en låda nånstans. Kan leta fram den och kolla värdena om det är intressant.

Icecap skrev:Men TS är ju intensiv tyst i detta så antingen skiter h*n i råden eller har bara gett upp.

Varken eller. Verkligheten(tm) i form av min dotter har prioritet just nu, jag återkommer hit med kompletterande detaljer när tid finns.

Respekt! Den prioritetsordning har mitt fulla stöd!

Nu så, nu har jag tid över. Ser att det kommit väldigt bra tips trots att vital information har utelämnats. Ska försöka ta allt i ordning.

Trissans motstånd är 10k och jag har bekräftat att den både bottnar och stryps. R1 = R2 = 10k, R3 = 120k. All matning sker med 5V från en switchad strömkälla (gammal mobilladdare). Rf varierar mellan ~0 - ~1M, och Rp är inställt på ca. 500k. Minusingången hamnar därför på ca. 2.5V.

Jag hade inte avkopplat kretsens matning. Naivt trodde jag att laddaren skötte det, men efter tipsen här så avkopplade jag kretsen med 1uF. Jag kopplade dessutom in en frihjulsdiod på relät, och en kondensator över R3 som föreslagits här. R3-kondingen är 68nF. Det kanske är för lite? Jag har ingen aning om hur jag räknar ut den storlek jag behöver.

Inatt testkörde jag belysningen igen, men felet och beteendet kvarstår: Allt funkar prima vid solnedgång (lamporna tänds) men vid soluppgång blir det disco i ca. 20 sekunder innan lamporna släcks.

Jag tog in kretsen till labbet och verifierade att 358:an drar ner utgången till nästan 0V i mörker, så det är inte den. Däremot är jag helt på Icecaps linje; jag har slarvat med återkopplingen. Protte frågade om enkel- eller dubbelmatning. Eftersom det är enkelmatning kan felet mycket väl ligga här också, antar jag.

Men, borde inte felet vara "tvärtom"? Rent spontant tycker jag att felet borde uppstå när relät ska dras, i och med strömrusningen.

Det känns som ett ypperligt tillfälle att lära mig mer om analog elektronik här. Frågan är bara i vilken ände jag ska börja.

Letade fram min skapelse och praktiserade lite reverse enginering. Alltid lika intressant att studera gamla byggen jag gjort där jag inte ritat något schema först utan bara lekt runt lite på labbplattan tills det funkat.
Fråga därför INTE varför jag gjort såhär. Men det fungerade felfritt hela tiden den var i drift. Även om det funkar bör man inte använda vanliga operationsförstärkare till såna här saker utan de som har benämningen komparator, exempelvis LM311. Den har dock öppen kollektorutgång så där krävs en pullupresistor om man ska ha logiska nivåer. Men man får näst intill fullt spänningssving. Det får man varken med LM741 eller TL082. De håller sig upp till ungefär 1V från.

Intressant krets. Den får jag sno om jag måste gå över till plan B

Jag har nu tagit upp hela kretsen i Proteus för att simulera och se om det är något konstigt. Enligt simulatorn så bottnar inte transistorn (vilket den gjorde i labbet), så jag lurar på om det är detta som kan orsaka felet. Även om jag sänker transistorns basmotstånd till 10 ohm så blir den inte bottnad. Missar jag något trivialt här?

Kretsens plats gör det omöjligt att mäta med oscilloskop när den är i drift, och inne i verkstan kan jag inte simulera dimmerljus för att ta fram felet. Det är till min stora nackdel.
Grön - simulerat solljus (5V = fullt dagsljus)
Röd - utgången på komparatorn
Blå - spänningen på reläets jord, borde vara mycket närmare 0V än vad det faktiskt är.

Visst kan du simulera soluppgång: ett potentiometer.

Din simulering har ett fel: strömkällans inre motstånd är inte medräknad!

På simulering syns att hysteresen är ca 0,3 volt.
Om transistorn inte bottnar i simulatorn är det fel på simulatorn.

Protte

Nu har jag kört Icecaps tips om att ersätta ljuskällan med en potentiometer. Först körde jag med labbaggregatet som strömförsörjning, men jag lyckades aldrig återskapa "discot" hur fingranulerat jag än justerade potentiometern. Spänningarna var rena och fina, så jag testade med den strömförsörjning som ljusvakten använder, och där fick jag se lite spikar. Även med dessa spikar lyckades jag inte återskapa discot, men dessa tror jag definitivt är boven.

Se bild. Den gröna linjen är mätt direkt på utgången, den gula mäter minusingången. Spikarna på gul+grön sammanfaller, men varifrån är det tänkbart att den enorma spiken på den gula kommer från? De verkar upprepas ungefär varje 275µs.
EDIT: Bilden visar när relät har ström. När relät är strömlöst så syns inte spikarna. Den enda slutsats jag kan dra av detta är att relät har något med spikarna att göra, men mer än så vet jag inte.

Nätdelen är sannolikt en SMPS vilket ger spikarna.