Svenska ElektronikForumet

Utom lätt åtkomliga plana ytor så har jag visserligen aldrigt försökt med mera komplexa objekt än att polera borrhål i plexi, men har då använt Dremelen, i sista fasen med ett självtillverkat lamellslipstift. (Har inte hittat färdiga sådana med riktigt fint sand-/vattenslippapper.)

Sista slipningen med vattenslippapper måste göras med ett mjukt material bakom pappret (fingrar/handen, gummi typ neopren el. dyl.). Lamellstiftet fungerar bra för det.

Men som sagt, desto mera komplicerade former (rundade ytor, invändigt expanderande håligheter, T-spår eller så) har jag inte provat på.

Klarlack skulle säkert fungera om den är tunn nog. Väggarna i min "låda" är 4 tiondelar tjocka och måste vara så tunna för att det inte får plats med tjockare. Klarlackar man och det bygger 2 tiondelar så är måtten körda. 5 hundradelar skulle funka.

Jag är väldigt förtjust i den där kemiska ång-metoden. Men inte i giftigheten.

Nu har jag kört plexikörningen. Bilden är på en del av biten för att göra den lite mindre lätt att direkt känna igen. Som ni ser så är den ändå rätt så genomskinlig från början. Det är ingen polering gjort på det där, bara diskning.

Vissa områden blev lite sämre. Det härrör jag mest från diskmedlet jag sprutade på eftersom det skummade sig och skummet höll fast spånet så att det kunde kladda. Jag tror att det för som jag kan köra, är bättre att bara köra med tryckluft. Kan man dränka biten helt i diskmedelsvatten så kan det säkert bli bättre.