Svenska ElektronikForumet

Är det inte lite som diskussionen om humlan som egentligen inte borde kunna flyga
men som skiter i det och flyger ändå

Aluminium - t röd (eller något av de andra förlagen ovan)
Annat - olja...

Swech

Seroster skrev:

bearing skrev:Oljan kan ju knappast "sugas in" i metallen så att skäret smörjs när det skär en spåna. Oljan smörjer möjligtvis den lilla friktionen som blir mellan det redan bearbetade materialet och verktyget, men den friktionsvärmen måste ju vara helt försumbar i förhållande till värmen som blir av att skära ut spånor ur metallen.

Detsamma borde väl gälla stål?

Därför använder man normalt inte olja till stål, utan olika former av vattenemulsioner.

Man har det bästa av två världar.

Swech: Fast det finns ju studier om hur och varför humlor flyger. =P

TomasL: Oljeemulsion borde ju inte heller sugas in i arbetsstycket, precis som oljan?

Om såpavatten fungerar bra, varför står det T-sprit i böckerna jag fått av skolan? Hade det inte vart smartare att ta den mindre brandfarliga kemikalien om man har valet? =P

Nä, men det kyler, och bildar en film på verktyget, samt oljetillsatsen ser till att arbetstycket inte rostar, gissar jag.

Det är något speciellt med sprit.
I synnerhet vid extremt kladdiga aluminiumkvaliteter.

Störst skillnad har jag märkt vid avstickning i svarv.
Det verkar som att problemet där är att aluminium "svetsar på" på spånsidan av stålet.
Det är möjligt att spriten förhindrar denna diffusion.

Hur som helst, spriten verkar föra mycket gott med sig.

Hur som helst, spriten verkar föra mycket gott med sig.

I alla lägen

Kan man undvika användandet av T-dojja så bör man gör det, 'vitamin' berikade ångor/gaser vid upphettning som man mår illa av samt ytterst lättantänt. Man ser heller inte lågan, en brandsläckare i närheten rekommenderas.

Får man en "lösegg" på svarvstålet vid aluminiumsvarvning så får man
ändra på skärvinklarna. Aluminium ska ha rätt stor vinkel.
(Se tabellverk för mer exakta uppgifter.)

Någon som har testat sånt där "förtjockat" spisbränsle gjord av etanol
vid bearbetning av aluminium? Den rinner inte lika lätt i alla fall.

tror en av de viktiga delarna med sprit är att den har väldigt låg ytspänning vilket gör att den hinner delvis in i spånets sprickor medans det skär samt att den har mycket stor förångningsvärme som gör att spånet håller sig på rätt sida av klibbningstemperaturen.

substitutet är som nämnt vatten med tensid (såpa) där tensidens roll är att sänka ytspänningen så att vattnet sprider sig fort över ytan istället för att kula sig. vatten har ännu större förångningsvärme än sprit, men för att göra nytta så måste den vara just där spånet bearbetas sas. och därav kravet på låg ytspänning, dock tror jag inte att vatten med såpa uppnår riktigt samma låga ytspänning som sprit och därför upplevs sprit 'bättre' om man inte anpassar verktygshastigheter med dom förutsättningarna som ges av vatten med såpa - kort sagt man kan vara slarvigare som i fallet handjagad bearbetning med sprit men för yrkesmässig produktion så är spritens brandfarlighet inte acceptabel och därför används vatten med såpa och noggrannare styrd bearbetningsprocess.

TomasL skrev:

Seroster skrev:

bearing skrev:Oljan kan ju knappast "sugas in" i metallen så att skäret smörjs när det skär en spåna. Oljan smörjer möjligtvis den lilla friktionen som blir mellan det redan bearbetade materialet och verktyget, men den friktionsvärmen måste ju vara helt försumbar i förhållande till värmen som blir av att skära ut spånor ur metallen.

Detsamma borde väl gälla stål?

Därför använder man normalt inte olja till stål, utan olika former av vattenemulsioner.

sagt ur egen erfarenheter så brukade vi använda emulsion för maskinskärning i tex stora fräsar och liknande, men skärolja till borrmaskiner och liknande då skärmedel krävdes (however, vid extremt stora borrdimmensioner är emulsion vanligt pga att man då lättare kan hålla cirkulerande kylning ).

Jag vet inte om det är generellt, men så tycker jag det var enklast.
Gjutjärn kan ta åt sig olja, men kan inte tänka mig detta påverkar skärningsverktygen, dock kanske man vill undvika oljeförorening om man behöver svetsa efteråt och liknande, men gjutjärn svetsar man ju normalt ganska sällan pga att det är relativt svårt att svetsa. Stål tror jag inte tar åt sig annat än på ytan så detta spelar ingen roll. Gjutjärn har jag inte tillräcklig erfarenhet av (i samband med skärande bearbeting ihop med svetsarbeten), för att kunna säga mer exakt. Menb jag vet att detta är ett problem på tex gamla maskiner och liknande som unde rlång tid utsatts för stora mängder olja, detta är riktigt svårt att svetsa och kräver en del förarbete med urbränning osv. Stål gör det som regel inte vad jag märkt.

I fräsarna på jobbet använder vi vattenemulsion (blasocut) när vi borrar rostfritt, eller om man använder korthålsborr som vi i 99% av fallen använder.

Skärolja använder vi när man kör fin planing i svart, då blir ytan finare men hjälper även om ett skär är dåligt.
Finns en bra "gegga" som heter Rocol som vi använder vid gängning i rostfritt, inte så bra att andas in då den är cancerframkallande men förlänger livet på tapparna.

Mmm... Den miljövänliga norska vax versionen är inte alls lika bra enligt min erfarenhet, den har betydligt sämre grepp men verkar funka hyfsat till rörfasning och liknande enklare grejer, har i och för sig bara testat den i motordrivna handjiggar och liknande men tyckte den smälte och flöt bort efter en stund till skillnad från rocol klegget (tror det är de som gör oljan med, är int4e som vanlig olja, mer sirapsliknande konsistens dyr som stryk tror jag men oerhört dryg, räcker med ett par droppar per gång vid borrning, en liter räcker nog i många år även för normalt verkstadsbruk om man endast har den till sådant)), men kanske funkar bättre för planfräsning jag vet inte.
Edit, vi använde vaxklegget till kallkapning och fogberedning av rostfria rör, man lägger enklast på det tunnt med en pensel (Edit, det är dock mycket noga att man får bort allt fett med sprit eller motsvarande på en trasa om man tänkt svetsa rostfritt sedan, eljest kan svetsfogen bli förstörd).

När jag gick verkstadstekniskt gymnasium i Ljusdal fick vi lära oss att ändra skärvinkel vid bearbetning av olika material. Tycker det är särskilt tydligt vid borrning av vissa aluminiumlegeringar som nästan är omöjliga att ta sig igenom med ett "stålslipat" borr.

Nu var det typ 1000 år sedan jag gick i Ljusdal och jag kommer inte ihåg alla "settings" men i alla fall.

Mmm... Det låter ju rimligt, kom osökt att tänka på hur värdelös en betongborr är i trä tex trots att de visuellt sett är väldigt lika men arbets sättet skiljer sig ju mycket för resp. material.