Svenska ElektronikForumet

Boken Praktisk analogteknik använde jag mig av en hel del i början. Bra samling med symboler och olika beteckningar på komponenter vad jag kan minnas. Oscilloskops kapitlet var också väldigt tydligt och lärde mig hantera det mest grundläggande. Tror även att Praktisk analogteknik kompletterar Elektronik för alla angående beteckningar och mätutrustning.

Hans Lundqvist hade jag som lärare i gymnasiet. Han har givit ut ett par böcker både inom analog- och digitalteknik. Dock är väl dessa författande under 80 och 90-talet.

På vilket sätt blev det fult? o_O

Jag hittade http://openbookproject.net/electricCircuits/ någon som har läst? Kan det vara något att använda?

Klockren sida!

Mitt tips är också att läsa gymnasieböcker och köpa en liten labplatta där du kan koppla upp komponenter och experimentera steg för steg
när du läser boken. Jag har möljat igenom massor med teoretiskt och inte hunnit latcha så mycket med det praktiska under tiden.
Nu när jag väl ska göra något praktiskt så sitter jag som en mupp och har glömt massor och missat väldigt pinsamt grundliga saker.
Läser man de där elektronikböckerna som ni nämnde tidigare så har man nog nästan nåt förbi min nivå på några veckor.
Tricket är nog att inte ta för många steg i taget utan rikta in sig på en sak tills man har koll på den.

mina grundtips:

gymnasieböcker med ohms lag och spänningsdelningar och vise versa.
sen testa det med att få en lysdiod att lysa och kolla om den brinner upp eller inte, och mäta spänning och ström och kollat att det blivit som man räknat ut.
Sen läsa om förstärkarkopplingar och testa dessa om de brinner och mäta.
Sen fortsätta så tills man dör.

Det är första gången jag kan försöka hjälpa någon på det här forumet (att berätta hur man själv borde ha gjort;)

Det bästa som finns är att bygga något som fungerar och som har en lampa som lyser när man knäpper på den!!

Kör hårt!!

psynoise: Trevligt att du gillade mina böcker. Använde du alla tre delarna?

zebeard: Det blev fult att lära sig teknik när den nya gymnasieskolan satte igång. Då blev det mycket viktigare att kunna springa fort och hoppa högt. Det startade en rad olika gymnasier med olika idrottsliga inriktningar, men när man skulle starta ett gymnasium med inriktning på matematik och naturvetenskap blev det tvärstopp. Det ansågs vara segregerande, alla kunde ju inte bli antagna. Men det var inte segregerande för de som inte kunde springa fort och hoppa högt. De fick bara hålla sig till det vanliga gymnasiet.

Jag läste endast Praktisk analogteknik då den innehåll det jag behövde veta för att komma igång med mitt labbande. Sedan hoppa jag nog på en kretselektronikbok direkt, Analog elektronik av Bengt Molin. Den var bra angående operationsförstärkare. Dock är min nuvarande favorit Microelectronics circuits av Sedra/Smith som förklarar det mesta på ett mer strukturerat sätt. Men innan sådan läsning bör man ha kretsanalys och ellära klart för sig.

psynoise. Och att komma igång med att labba, det var en av dess främsta avsikter. Andra var att lära sig hur olika komponenter fungerar, hur grundkopplingar och mindre system fungerar. Det var många som använde den just för att komma igång och sedan använda tyngre litteratur precis som du gjort.

Lite har också med vilken typ av inlärnings-process som passaren bäst.

En del lär sig bäst genom att bygga, labba. Andar (som i mitt fall) gillar
att läsa mycket. Och sedan bygga, labba.

Jag läste igenom "Elektronik för alla", alla 8 delarna. Dom fanns att låna
på vårt bibliotek här i Kalmar.
Dom två första har jag köpt "beg och billigt" och 3 till 6 ligger inscannat
i min burk.

Men jag vill samtidigt passa på och lyfta fram detta forums förträfflighet.
För även om man läser och bygger så är det mycket mycket man inte
förstår. Och här på forumet finns "proffsen".

"Elekrtonik för alla" är mycket bra nybörjar böcker.
I synnerhet om man vill lära genom att rent "handgripligt"
skaffa sig kunskaper.
Har man goda kunskaper i matte från grundskolan eller hällre
ett betyg i Matte-A, är det inga problem ned att förstå
beräknings gången.
När man väl kan sina "Elektronik för alla - delarna", kan man
lätt fördjupa sina kunskaper via artiklar på webben och inte
minst diskutera här på forumet med "proffsen".

På bilden ser Ni mina "alltid till hands", "Elektronik för alla".

En fantastisk bra sida som interaktivt beskriver grunderna för olika typer av komponenter. En online-simulator av exempelkretsar.

http://www.indiabix.com/electronics-circuits/

Visst, på Internet finns allt, men mycket utspritt och mycket är snuttefierat. Om man råkar hitta något, så gäller det att ta vara på det om det är möjligt. Nästa dag kan det vara försvunnet.

I ett bokverk finns det en mindre eller större del. Det är väl samlat mellan pärmar och du kan göra egna anteckningar. När boken blir gammal blir den först omodern och värdelös, sedan antik och värdefull. Det gör inte Internetsajterna.

Därför gillar jag böcker för sådan litteratur.

Böcker är oumbärliga!

Internet är lite mer "fördjupande".

I mina pärmar har jag lite "fördjupande stoff"
från "webben" och manualer. Du vet, sådant
som alltid ska finnas inom en armlängds avstånd.

Kul att det är fler som vill ha "svart på vitt"!

Jag håller med, böcker är mycket trevligare än nätet.

För min del är det främst för att jag tycker att de flesta böcker är mer välskrivna än vad det mesta är på nätet samt att jag mycket hellre sitter ner i lugn och ro med en bok och läser än att sitta framför datorn och läsa på skärmen.

Att man sedan kan ha boken liggande nära till hands med "hundöron" vikta på särskilt bra sidor och understrukna stycken att använda som referens är ju också en bonus. Mycket bättre än att plocka fram det på datorn.

Framför allt tycker jag märka desto mer man är påläst inom ett ämne desto mer konstigheter upptäcker man ute på nätet.

Senaste skräckexemplet är VHDL-kod från diverse Internet forum. Folk postar friskt utan att veta vad de egentligen gör och diverse principer för bra kod verkar långt borta. Audioscheman är också skräck på Internet. Oftast har hobbykonstruktören tänkt på komponenterna individuellt och inte hur hela systemet fungerar.

Med en bok känner jag mig mycket mer trygg. Oftast är den någon professor som undervisat i ämnet under många år som är författare. Med strukturen som finns i en bra bok kan man lära sig innehållet på ett enkelt sätt. Tillslut lär man sig känna sina böcker och ett privat bibliotek kan vara mycket effektivt för att lösa nya problem.

På Wikin finns en sida med samlad litteratur framför allt på svenska

• http://www.elektronikforumet.com/wiki/i ... Litteratur

För er som är intresserade av audio finns en gedigen litteraturlista i följande tråd

• http://elektronikforumet.com/forum/view ... 10&t=51772