Svenska ElektronikForumet

>Så, spelar längd roll? Köper jag en 110 ohms kabel och kapar den på mitten. Är den fortfarande 110ohm då?

Ja, kabelns karakteristiska impedans är enbart en funktion av konstruktionen.
För att krångla till det spelar dock längden en roll för den impedans som uppvisas vid in- och utgång om kabeln _inte_ är avslutad korrekt, d.v.s. ser något annat än 110 Ohm i ändan.

Min dumma fråga är om detta verkligen spelar roll i ljudsammanhang? Eller är det en kabel för digitala signaler? (Jag sträcker mig redan efter dumstruten )

AES/EBU är digitalt, den kanske mer kända standarden S/PDIF är släkt.

Syd_Barrett:

35 Ω låter mycket, du har säkerligen dålig kontakt någonstans. Tänk på att även vid avbrott i en kabel kan växelspänning gå fram via kapacitivkoppling.

hcb - det är säkrare att dyka i en krokodilsjö än att ta upp frågor om kablar med ljudnördar ...




För att återgå till första inlägget - det som förvirrar är att både "likströmsmotståndet" och "växelströmsmotståndet" har samma sort - Ohm. Å andra sidan kan man i vissa fall blanda dessa båda sorters "motstånd", t ex om man ska dra en fix ström från en växelspänningskälla.
Säg att du ska ha en nattlampa med lysdioder. Du vet vilken ström lysdioderna ska ha och vet vilken spänning som hamnar över dem, räkna fram ett lämpligt "motståndsvärde - Ohm", räkna baklänges (Z=1/2*pi*f*C) och få fram ett kondensatorvärde som ger just den här "resistansen". En kondensator behöver inte bränna bort massa effekt och funkar kanonbra. Ett exempel alltså.

I ljudsammanhang spelar kablarna större roll än vad man tror. Jag har lyssnat på dåliga kablar och jag har lyssnat på bra kablar. Det går inte att jämföra dom olika ljuden...
Klarare ljud, krispigare, lägre noise flood, bättre signal to noise ratio, varmare och tjockare ljud.

Det är dom här digitala kablarna jag inte riktigt har koll på AES/EBU. Det var när chefen satte in en sådan och det började knäppa och ha sig i låten som han gav den till mig och bad mig kolla upp vad felet var. Han fick en av mina AES/EBU kablar och knäppandet försvann... Så nån skillnad var det. Men vet inte riktigt vilken.

Han sa att hans kabel var 75ohm. Min var antagligen 110ohm...

Som alltid måste man kolla på hela systemet för att avgöra vad som är flaskhalsen. Har man en utgång med väldigt låg utgångsresistans vill jag påstå att vilken skit kabel som helst duger. Men med dåliga utgångar (t.ex från passiva kretsar) blir allt mer känsligt för störningar.

Varmare ljud upplever man när lägre frekvenser är förstärkta med någon decibel och de allra högsta frekvenserna dämpade med någon decibel. Finns nog många studioapparater som har fått sitt varma ljud via denna signalbehandling. Tyvärr skulle jag nog tro att en kabel som ger varmt ljud har hög kapacitans mot skärmen och dämpar de högsta frekvenserna på detta sätt.

Angående signalbrusförhållande kan det endast handla om störningar utifrån. Eftersom en ledare är passiv kan vi endast ha med termiskt brus att göra. Då resistansen i ledaren är väldigt liten blir bruset extremt lågt jämfört med vilken apparat som helst med något aktivt element såsom operationsförstärkare eller transistorer.

Man kan väl säga så här?

Kabelns impedans är en funktion av dess induktans och dess kapacitans.

Både kabelns induktans och kabelns kapacitans är direkt proportionell mot längden.

Det innebär att om du kapar kabeln så påverkas båda lika mycket och impedansen blir därför oförändrad.

Det kan inte stämma. Dock borde den karaktäriska impedansen visa sig för en oändligt lång kabel.

En modell utan resistans för en skärmad kabel skulle kunna vara nedan stående figur.

Vad skulle inte stämma, menar du? Kabeln har ju, precis som Nerre säger, både kontinuerlig kapacitans och induktans, och kapar man kabeln så minskar båda.
Du rätt i att en oändligt lång kabel skulle uppvisa sin karakteristiska impedans vid mätning i ändpunkten (om den är oändligt lång antar jag att den praktiskt sett bara har en sådan )

Det innebär att om du kapar kabeln så påverkas båda lika mycket och impedansen blir därför oförändrad.

Att impedansen blir oförändrad om man kapar kabeln invände jag mig mot. Därför ritade jag mot modellen ovan där det sker parallellkoppling in i det oändliga.

Men eftersom dina diskreta element är oändligt små kommer en förändring av kabelns längd inte att spela någon roll. Det är ju inte så att du kapar av först en induktans, sedan en kapacitans o.s.v. Det du ritat upp är en förenklad modell av en reell transmissionsledning.

Ni har så rätt så. Instinktivt kändes det helt fel bara. Typiskt är att jag själv brukar förespråka att det som känns som sunt förnuft inte alltid stämmer. Tack för uppmärksamheten.

Tog mig friheten att räkna på modellen ovan med kretsanalys. Med en rekursiv funktion ställdes impedansuttrycket Z(s) upp med seriekoppling mellan den infinitesimala induktansen dL och den infinitesimala kapacitansen dC parallellt med Z(s) sig själv. Där både dL och dC är per längdenhet.

I valet mellan "sunt förnuft" och det ovanstående tar jag "sunt förnuft" när som helst

Skämt åsido, som jag tidigare påpekade är en sak som kan ställa till det om kabeln inte avslutas med sin karakteristiska impedans. Då kommer den att fungera som transformator och uppvisa en längdberoende impedans på ingången. I ett sådant missanpassat fall spelar alltså kabellängden roll.