Svenska ElektronikForumet

Alltså, en led är synnerligen olinjär och kan definitivt inte benämnas med några av de linjära begreppen. Att man har linjära egenskaper i en specifik arbetspunkt är nog ganska troligt, men den arbetspunkten är ganska smal. Man får till exempel inte variera mellan positiv och negativ spänning, pga diod-egenskaperna.

Den exponentiella U-I-karakteristiken gör ju dock att man inte kan kalla den resistiv iaf, för annars hade det funkat att använda den utan strömbegränsning. Dessutom har den, i likhet med bjt-transistorer, negativ temperaturkoefficient, så det ekvivalenta motståndet minskar när strömmen blir högre, vilket är anledningen till att de inte går att parallellkoppla.

Oavsett vad är det egentligen ganska ointressant att referera till lysdioder som reaktiva, resistiva eller kapacitiva eftersom den huvudsakliga applikationen inte är någon där man behöver dessa egenskaper. Vet man spänning och frekvens ordentligt, och är säker på att strömmarna inte blir för stora så går de sannolikt att använda som kapacitiva eller reaktiva element (vilket beror av frekvensen), men varför göra så egentligen?

Frågan man bör ställa sig är kanske: Har 45pF någon betydelse för frågeställaren?

Hrmf

Så länge som man ska använda lysdioden som en lampa så kan man säkert bortse från både kapacitans och induktans. Om man däremot vill använda den för optisk kommunikation vid kanske 100 Mbit/s så kommer definitivt kapacitans och induktans att vara de begränsande faktorerna.

> Ska den lysa konstant så är den väl mest en resistans.

Jag hoppas att vi är överens om att det där är helt fel, eller hur ??

Det beror ju på vilken egenskap man syftar på. Med kostant ström så ser det ju ut som en resistiv belastning. Men det gör ju alla laster.

> Med kostant ström så ser det ju ut som en resistiv belastning.

Och vad vinner man på att beskriva något som inte alls är resistivt
på ett så felaktikt sätt ? Förrutom att röra till det kanske ?
Ingen är hjälpt av sådana konstiga "förenklingar"...

Skit samma, konstigt att alla LED-trådar omedelbart medför så mycket
konstiga och felaktiga inlägg för något som är ganska enkelt igentligen...

Den absolut enklaste "modellen" av en LED är en konstantspänningskälla.
Inte perfekt, men ligger mycket närmare sanningen än en "resistans".

Jag håller helt med. Jag får rekomendera trådskaparen att bara läsa Sodjans inlägg. Hoppa över resten.

Sådärja, äntligen är vi fullständigt överens !!

Jag tycker nog inte det är fel att säga att se lysdioden som en (olinjär) resistans, på samma sätt som t.ex. en varistor.

Om man skulle beskriva lasten som induktiv, kapacititiv eller resistiv är ju (olinjärt) resistivt närmast sanningen. Lysdioden skapar ju ingen nämnvärd fasförskjutning mellan spänning och ström.

Jag vill ju påstå att beroende på frekvens, spänning och andra driftparametra kan man få en LED till att vara i vilken grupp man vill.

Jag antar dock, med tanke på frågans utformning, att det avses "normal drift" och där är sodjans beskrivning exakt.

Att jämföra den med en VDR (varistor) eller liknande är även det ganska fel, en LED är polariserad.

Den är alltså varken induktiv, kapacitiv eller resistiv, den är halvledare, under förutsättning att vi utgår från "vanlig drift".

Ganska meningslöst att diskutera vilken av tre felaktiga beskrivningar som är minst felaktig. Det är inte information som någon har efterfrågat.

> Om man skulle beskriva lasten som induktiv, kapacititiv eller resistiv...

Det är möjligt att man kan hitta något som är "minst fel", men varför ?
Det är ju väldigt enkelt att beskriva hur en LED fungerar...

Och återigen är vi överens.

Det kanske kan vara bra att läsa detta.

http://www.ece.arizona.edu/~ece570/session4.pdf

Sedan kan ni ju också titta på denna Spice modell av en Luxeon diod. Jag tycker både R och C är ganska betydande.

.model LXHL-BW02 D(Is=4.5e-20 Rs=0.85 N=2.6 Cjo=1.18n Iave=400mA mfg=Lumileds type=LED)