Jo man får svar från AI som man frågar.
Man kan inte blanda koppasulfat med en stark syra om det ska bli någon kopparplättering värd namnet.
Det fungerar att elektroplättera de flesta exotiska metaller men givet måste man ta hänsyn till metallens egenskaper.
Det är snarlikt kemin att legera två metaller.
I fallet med rostfritt är det en legering av flera metaller som gör att det finns en mängd fallgropar och när evt. plätteringen lyckas vet man inte varför om man inte har viss grundkemi med sej.
Exempelvis är allt rostfritt inte lika legerat och kan kräva lite olika behandling för bäst resultat.
Bland det viktigaste när man lär sej gaslöda, att få saker att kemiskt binda ihop, det som kallas att diffundera metallerna, är att använda rätt flussmedel och lödtenn vid rätt temperatur relativt metallerna man vill sammanfoga.
Att mura med tenn som inte flyter ut, ej diffunderar, är bortkastat tenn och duger inte som tillförlitlig långvarig varken mekanisk eller elektrisk förbindelse.
Det är vettigt med att man tar reda på sådant i förväg, innan man påbörjar lödning mha random flussmedel. Det sparar tid i långa loppet och man slipper gör usla arbeten i onödan.
Av någon anledning gäller inte det när man istället för gaslöder använder lödpenna och är hobbyist. Finns inget behov att lära sej om fluss, temperatur och lödmaterial. Bara kleta på med lödtennet och inte ens veta hur en god lödning ska se ut.
Fungerar dåligt och ser ut sopigt men duger kanske för eget bruk.
Det finns mycket att vinna på att löda även vanlig koppartråd på bra sätt och kan man det kan man höja ribban efter hand.
Pushar för att lära sej lite om hur lödning fungerar så att man förstår lödverktygens roll liksom tar reda på varför det finns olika typer av fluss och lödtenn,
Rstfritt består i huvudsak av järn som ofta går bra att löda utan större problem med milda flussmedel och de flesta typerna av lödtenn.
Det är i huvudsak att det finns krom som del av legeringen av rostfritt som ger lödproblem då krom bildar en hårt skyddande kromoxid-yta.
Den skyddande ytan gör att rost, järnoxid utvecklas ytterst långsamt, då syre inte kan nå järnet.
Den ytan skyddar också mot diffundering utifrån, dvs det blir ingen lödning värd namnet att försöka löda på oxid.
Oxid-ytan syns inte så väl men det är i princip som att försöka löda på riktigt rostig järnyta.
Ett sätt att underlätta lödning är att ersätta kromoxiden med koppar genom elektroplättering.
Det kräver två steg:
1. Etsa bort kromoxiden genom syrabad eller elektrolys
2. Diffundera koppar mot järn, genom elektrolys.
Finns andra sätt att belägga en yta med god bindning av annan metall men detta är nog enklaste stegen och kan göras rätt snabbt och enkelt på labbänken.
En viss grad av plättering sker om man går direkt på steg 2 utan mer än simplare ytlig rengöring/slipning men sådan plättering går ofta pilla bort i tunna flak i efterhand och ofta syns det att det inte är en jämn koppar-beläggning. Det sker då ingen bra kemisk bindning då oxidlagret skyddar mot direkt kemisk förbindelse och elektriska förbindelsen är reduceras till mikrotungor av tillfällig förbindelse. Sådan mikro-förbindelser avslöjas om man mäter övergångsresistans.
Vid elektrolys behöver man först lösa kromoxid men om man använder fel elektrolyt kan man få sexvärt krom i elektrolyten vilket är mycket giftigt. Är man osäker, börja med en elektrolyt innehållande NaOH, skölj sedan i vatten och ta nästa bad i kopparsulfat.
NaOH kan för vissa rostfria material vara otillräckligt. Man kan då använda svag HCl under omröring i stället för elektrolys. När det slutar bildas bubblor är ytligt krom upplöst. När det gäller små metallytor kan man bara fukta med saltsyran.
För att lägga på syra använder jag ett nylonstraps som klipps upp 5 mm på längden så det bildas en springa som kan hålla lite syra att måla med. Låt verka en stund, skölj i vatten och gör om tills det slutar bubbla.
Det är inget komplicerat men bra om man vet vad som fungerar i olika sammanhang.
Kromoxid återbildas i luft så fortsätt efter första badet direkt med kopparsulfat-elektrolysen för att skydda ytan.
Kör med låg spänning, 1-1.5V. Börja med 30 sekunder i badet, kontrollera tills ytan är tydligt kopparfärgad och jämnt belagd.
Tjockare lager går bra att lägga på men ger inte bättre lödegenskaper. Rätt utfört går det inte gnida bort kopparytan med finger.
Nu är det åter samma problem. Koppar oxiderar i luft. Då kopparskiktet är tunt bör man därför förtenna omgående även om nybildad kopparoxid är rätt så lätt att lösa med det vanliga flussmedlet avsett för kopparlödning.
Denna processen i två steg används även industriellt när man vill belägga lödytor på exempelvis rostfria ytor med den skillnaden att man ofta belägger med fosforkoppar som steg 2. Då behålls lödbarhet längre i luft och denna fosfor är i sej ett slags flussmedel som senare underlättar lödning.
Är man hobby-lödare så är det så mycket enklare att lära sej använda rätt verktyg och t.ex. inte använda flussmedel som ej fungerar på rostfritt och löda rostfritt med. Det misslyckas att få god förbindelse och lödningarna får usel kvalitet.
Det är så mycket enklare att använda rätt flussmedel för rätt metall. Räcker ju med att man kan läsa innantill på flussmedelburken.
Det finns en mycket god anledning att det står på beskrivningen av flussmedlet om det är avsett för rostfri metall.
Är inte rostfritt med i beskrivningen, är det god chans att det blir usla lödjobb på rostfria material och vilket ju blir rätt uppenbart om man ändå försöker löda med fel lödtenn och flussmedel.
Har man höga krav på lödningen, arbetar mot medicin eller flyg-kunder, så bör man även använda bättre lödtenn att förtenna och löda med mot rostfritt.
Vanligen är det lödtenn med några procent silver typ n96Ag4. Det är alltså när man löder med fluss avsett för rostfritt på rostfri yta, inte när man löder på kopparplätterad yta. Smälttemperaturen är ca 220C men flussmedel med fosfor typ S26 är optimalt betande vid 300C vilket ger bästa spetstemperatur.
https://soldersandfluxes.co.uk/product/ ... ess-steel/
När man våglöder industriellt med denna typ av lödtenn och flussmedel är temperaturen ca 260C på lödbadet men man förvärmer rätt bra för att flussmedlet ska fungera väl.
När man använder flussmedel med starka syror som S26 innehåller, löder man en kabel med sådant flussmedel finns risk att flussmedlet kryper in under kabelisoleringen och blir kvar där trots IPA-tvätt. Följden kan bli att kabeln fräts upp efter någon tid.
Därför använder man gärna i detta fallet flussmedlet endast vid förtenning av den rostfria pinnen och sedan tvättar väl innan man löder fast kabeln.