Det finns många varianter på fiber beroende på vad man ska använda den till.
Toslink- billig men höga förluster och låg bandbredd.
Kallas singlestep multimode vilket innebär att det är en enda ljusledande fiber med ett enda brytningsindex. Får därför kraftigt ökade läckage när fiberns böjs och överföringsförluster ökar.
De mest avancerade fibrerna för långa överföringsavstånd är av glas.
I huvudsak två varianter, enklaste billigaste som bl.a används till drönare är sk multimode graded index.
När den tillverkas börjar den som en kort grov stav. Staven beläggs med ett nytt lager glas men med större brytningsindex än innersta lagret. Det förekommer att man lägger på 30 lager ovanpå varandra med successivt större brytningsindex.
Slutligen drar man ut den kanske meterlånga staven till en 100 km lång tråd.
Fibern ges mekaniskt skydd genom olika lager av isolering om den ska förläggas. För drönare lindas den upp oskyddad på spole.
Tack vare de olika lagerna av index kan ljus inte reflekteras ut utan koncentreras till att färdas mitt i ledaren även vid skarpa böjar.
Trots komplicerad tillverkningsprocess är fibern mycket billig.
Fibertypen kalls multimode graded index.
En annan typ av fiber är fibern så tunn att ljus får bara rum att lysa i en riktning. Kallas därför "singlemode". Fibern är för smal för att medge reflektioner i fiberns väggar. Man använder ultrarent glas som dämpar minimalt. Fibern blir kritisk att terminera och svår att skarva utan större förluster men medger långa överföringsavstånd med små förluster och med stabil hög bandbredd. Sådan glasfiber har en diameter på ca 10 um vilket är typ en hundradel av ett hårstrå.
Eftersom ljuset som färdas i den fibern inte får utrymme nog att kunna reflekteras mot väggarna behövs inga ytterligare reflekterande lager förutom mekaniskt skydd,
profiles.png
https://www.thefoa.org/tech/ref/basic/fiber.html
Att överföra enkel lysdiodindikering eller ljuskällor inom en apparat, där kan det vara svårt att fokusera så att lysdiodens avgivna ljus verkligen trycks in i ljusledaren utan allt för mycket spill. Enkel variant är att ta 5 mm lysdiod som man skär av toppen mha Dremel och ssedan limmar på en 5 mm glasfiberstav med klart lim eller om avanccerat, en droppe silikonolja som övergång. Det finns halvflexibla glasfiber-ledare för ändamålet och det är relativt billigt:
https://www.aliexpress.com/item/1005003364975624.html
Både för enskilda fiber och när man buntar samman flera, se fiberändarna som små optiska linser. När de är klippta med avbitartång är det rätt usla linser med stora ljus-förluster.
Man kan planslipa ändar till optisk kvalitet men beroende på fiber-typ och egna funktions-krav kan det duga att hetta upp ändarna med cigarettändare och trycka de mjuka ändarna mot en slät yta.
Då det är plast-fiber är de mycket mer lätthanterligt än fiber av glas.
Som påpekats är de riktigt tunna fiberbitarna som kan uppstå när man arbetar med glas
väldigt lätt att få i fingertoppar. Man blir öm men det är svårt att se orsaken.
Det är ungefär som att vara lite svettig om armarna och isolera hus med vit glasfiber-ull utan att skydda sej med rymddräkt.
