>skenbara effekten
Jo det är ju det man lever på för slippa lokala värmeproblem. Reaktiv kapacitiv skenbar effekt som inte värmer komponenten. Det är tanken med kondensators reaktans istället rör resistiva effekten som värmer lokalt, som man får med vanliga motstånd.
Beroende på koppling dras bara ström varannan halvperiod, vilket lättar lite av värmeförlussterna över tid.
Värre brukar vara att hantera höga DC-spänningar över små motstånd och kondensatorer.
Blir det ett överslag pga för dålig spänningstålighet så får man hoppas att någon annan komponent offrar sej och brinner av.
Det är naturligtvis inte optimalt om det är en indikeringslampa med viktig funktion.
De enklaste kopplingarna har nackdelen med att det ofta blir påtagligt flimrigt ljus då halvågslikriktad drivning av lysdioden gör att den släcks 50 ggr i sekunden.
Helvågslikrining och DC-avkoppling minskar problemet men helvågslikriktningen kräver fler komponenter och medför möjligt högre effektförlust.
Bleeding-motståndet finns normalt i alla nätanslutna ledlampor med serie kondensator. Det är snålt i överkant att inte kosta på det från början.
En lysdiod tål inte hög backspänning men det spelar stor roll vilken kemi lysdioden är byggd av. Detta då vid backspänning kan lysdioden få ökad läckström som är mycket skadligt, dödar eller degenererar lysdioden men om den är kraftigt strömbegränsad kan den överleva åtminstone för en tid. Degenerering kan leda till sämre ljusutbyte eller att lysdioden lyser sporadiskt/blinkande.
Kan mycket väl tänka mej att man i billiga indikeringslampor kör med seriellt motstånd och seriell diod typ 1N4007 i serie med lysdioden.
Dioden begränsar läckströmmen genom lysdioden och minskar värmeförlusten för motståndet. Seriell kondensator 400VDC skulle vara att fördra ur effektförlust-synpunkt men blir oftast för stor för att få rum i huset till en liten indikatorlampa.
Det fins många alternativa sätt att ge lysdioden bättre arbetssituation mha tyristor eller transistor-reglering men det det kostar mer även om det går göra fysikt smått.
Om inikatorlampan måste drivas av 240VAC och det är en indikator som är viktig att den fungerar, ja då ska man inse att lysdiod inte är en kvalitetslösning. Fel typ av komponent att matas med 240VAC på alla sätt. Det är en lågspännings DC-komponent som inte alls gillar höga väcelspänningar och inte alls gillar de kilovolt-transienter som kan förekomma. Dessa transienter lastar inte glödtrådlampor på samma sätt då de själkva har termisk tröghet i glödtråden.
Det är lite tråkigt då det gått mode i detta att lysdioden ska användas vid situationer som den inte riktigt passar till och där den som designar inte förstår eller vill ha en för lysdioden anpassad drivkrets.Är det bara för dekoration och där ändå kanske inte livslängden är viktig så spelar det kanske ingen roll
Något som däremot passar bättre, är enkel att driva med små värmeförluster är neonlampor. De fungerar på växelspänning så det blir mindre flimmer och livslängden är lika bra eller bättre. Vanligaste glimlamporna finns inte i så många färger. Här ett antal varianter:
https://www.indicatorlight.com/neon-ind ... -10mm-led/
https://www.alibaba.com/product-detail/ ... 03605.html
Denna typ av indikatorlampa är väldigt snabb och enkel att byta om den fallerar men den är driftsäker även i störd och industriell elmiljö.
Det finns indikatorhus i många utföranden och även med kombinerade vred mm.
Då glimlampan saknar glödtråd så är den mer skaktålig än glödtråds-baserade glödlampor och den går sällan sönder. Gamla glimlampor brukar främst tappa i ljusstyrka men livslängden är minst lika bra som en lysdiod under normala driftsförhållanden.
Om nu lysdioden är vad man vill ha och man tål flimret så går det oftast med tre komponenter: ett motstånd en seriediod och en lysdiod.
Man får inte rum med så mycket fler komponenter i ett indikatorhus som ska ha små ytterformat om komponenterna ska klara spänningen och värmeförlusten.
LED_R.png
Värmeförlusten är i paritet med hur starkt man vill lysdioden ska lysa. En lysdiod kan lysa fullt tillräckligt vid 0.1 mA om omgivningsljuset är dämpat och i solljus behövs skuggskärmar om lysdioden ska synas vid 20mA.
Finns utrymme kan man bygga något bättre:
240v ac led Google.png
Notera att komponenterna ska tåla grund-spänningen och man får hoppas transienter inte gör svart konfetti av komponenterna, men rasar en komponent pga av överslag eller att den börjar kola vid 240VAC, så kan mycket annat hända.
Värmen för resp komponent måste dimensioneras och värmespecen är oftast för en fritt placerad komponent, inte något invirat i krympslang.
Det är inte mycket mer komplicerat med den typiska lågprisledlamapn drivkrets. Dels minskar då flimret pga helvågslikriktning och en kondensator försöker utjämna ytterligare.
Led_lamp.png
Det finns IC med snarlika funktion med det mesta integrerat, helvågslikriktare och ställbar lysdiod-ström och funktioner för att minska flimmret ytterligare.
Många av dessa lösning skapar i sej skräp på matningslinan i form av övertoner. I synnerhet med seriekondensator så kan även små laster lätt ge tillräckligt med störningar för att förstöra för någon som försöker ratta in Radio Moskva. Det finns enkla IC som hanterar det ochså och förbättrar nätfaktorn. Naturligtvis så kan man låta fler indikatorlampor dela på delar av nämnda kretsar eller göra mer påkostade lösningar med transientskydd mm.
