Havstulpaner har ett hårt kalkskal. Sätter sej fast med egentillverkat lim. Efterhand växer skalet men blir sällan mer än 10 mm men kan bli så många att de överlappar varandra.
Havstulpaner är ingen överraskning utan förekommer på liknande sätt runt hela svenska kusten, så detektorn detekterar vad varje båtägare förmodligen ändå är medvetna om.
Detektorn tjänar som bäst som en extra påminnelse.
Det är lätt att detektera färska havstulpaner som ett ökat motstånd när en skrapa når fastsittande havstulpaner enligt min beskrivning ovan. Ingen tulpan->inget motstånd alls när skrapan löper någon tiondels mm över båtskrovet och sitter det en tulpan sitter den som limmad bokstavligen och ger tydligt motstånd mot en rak eller roterande skrapa. Inte ens nödvändigt att ha mer än bladet på utsidan om man använder magnetisk koppling genom skrovet.
Går givetvis även med optisk detektering men det är att försöka lösa ett problem med allt för över-avancerad teknologi med allt för många tekniska led och en lång rad problemkällor.
Det behövs inte mycket analys för att inse problemen men här kommer några av de hinder som man måste lösa:
Förmodar att många vet hur havsvatten ser ut och därmed begriper lite om hinder som möter en kamera? Är ju sällan kranvatten. Efter blåst och vid olika algblomningar så kan sikten vara nära noll utöver annat som grumlar vatten typ humus och plankton. Ostkusten har sådan problem stor del av året medan vattensikten ofta är bättre på västkusten. Alger växer på några dagar på en kameralins och det bildas mineralavlagringar och kring båten finns sjögräs, småfisk maneter så utöver själva teknikens behov, vattentäthet, batteri och signalöverföring är det en hel del möjliga störmoment att lösa innan det blir ett tekniskt duglig apparat.
De möjliga kunderna till en sådan kamera-apparat begränsas ytterligare till de som har svart skrov eftersom havstulpaner är vita och syns mycket dåligt mot ljusa skrov.
När havstulpanerna nyligen satt sej på skrovet är det inte ens lätt att se dom med blotta ögat, däremot känns de väl när man stryker handen efter skrovet. Känns som massa gruskorn som sitter fast. De kan vara svåra att skrapa loss ens med tumnagel och när de växt till sej lite behövs stål-skrapa för att rå på dom.
Tillkommer att de tekniska leden, funktion, driftskrav batteri, kommunikation för optisk kamera med någon form av bildanalys kan tappa funktionen med en faktor 100 fler skäl än att detektera problemet med mer robust teknik och vattenskydd och mekanisk robusthet att sitta fast monterad på båten ger lite utmaning att lösa.
Det är rimligt antagande att maxkostnaden fritids-båtägaren vill kosta på för en havstulpan-detektor ligger på max 1kkr, då det trots allt bara är en detektor, den löser inte huvudproblemet att undvika påväxt och avlägsnar inte havstulpanerna, det problemet återstår för båtägaren att lösa. Dock kommer båtägaren förvänta sej tillförlitlig funktion för det priset för en sensor ur dennes synvinkel enkel detektor.
En produkt som kan säljas till konsument för endast 1kkr och ha vattensäker kamera med självrengörande objektiv och bildanalys genom grumligt vatten, objektbelysning kommunikation och batteri-lösning i det priset kan bli hårt sett från producent-sidan.
Havstulpaner är kanske okända för många men grundproblemet med övertekniska lösningen med kamera-detektering är lite som att meta fisk vilket kanske fler är bekanta med. Vid metfiske detekterar man möjligt napp med ett flöte som jippar eller dyker.
Alternativt kan man använda bildanalyserande kamera för detektering om någon fisk nappar. En kamera med behövd kringutrustning sänks ned tillsammans med kroken med bete.
Fördelen med flöte är att det har fördelen att det fungerar även i grumligt vatten, inget behov av vattentäta förpackningar med strömförsörjning och trådlös larmöverföring. Det ena systemet kostar 10kkr och har inte i närheten av funktionssäkerhet jämfört med ett flöte för 1kr. Flötet kan man som producent sälja med förtjänst men värre att hitta fritidsmetare som vill köpa dåligt fungerande kamera som måste flyttas med när man vill byta fiskeplats och som kostar mer än en roddbåt.
Det kan alternativt ingå i funktionsvillkoren att instruera båtägaren att måla en yta svart och att denne själv måste hålla kameralinsen fri från hinder och påväxt och det kan framgå i instruktionen för kameran att funktion uteblir om vattnet inte är klart och den vattentäta kameran måste bytas batteri på varannan vecka. Går naturligtvis inte sälja ett sådant system.
Havstulpanen är ett kräftdjur som avger värme så värme-kamera för några 10kkr kan vara ett alternativ att detektera och lösa samma problem som går lösa med en vindrute-tork?
Det rör sej om ytterst små temperatur-skillnader då skalet isolerar och vattnet ger snabb termisk utjämning av utsidan av skalet så det blir höga krav på att kameran ska kunna detektera skillnaden. Addera att vattnet kan variera flera grader bara med centimeter-avstånd pga av strömmar när vattnet värms av solen eller kommer i skuggan av båt-skrovet och vatten rör sej ständigt kaotiskt intill båtskrov ungefär som luft rör sej kring en ytan på en bilkaross även om den är stillastående. Även de fasta partiklarna i vattnet som blockerar optisk sikt blockerar även IR-kameror. Havstulpanerna är bara mm-stora från början vilket minskar optisk och termisk signatur för en viss analyserad yta. Det är rimligt att anta att IR-kamera kommer ge mer problem än vad den löser.
Därmed inte sagt att avancerad teknik inte kan göras bättre fungerande än en skrapa som känner skrap-motstånd men en kamera är nog ett dåligt val av typ av detektor? Kamera är dessutom svår teknik med tanke på miljön och det kameran ska detektera.
Det är inte bara över-komplicerande med kamera, det är även över-fördyrande och tydligt under-presterande.
Det är rimligt om tekniken för att detektera havstulpanerna är billigare än kostnaden för att avlägsna havstulpanerna. Att stryka med handen utefter skrovet är förhållandevis billigt detektor-teknik som produkten måste konkurrera med.
Inte ens en enkel skrapa kan mäta sej där och en svaghet med skrapan är att även den är en mekanisk lösning med rörliga delar. Aldrig bra för driftsäkerheten. Den kräver strömförsörjning. Ström tar slut och sista strömmen hade kanske bättre använts till länspumpen.
Behöver båtägaren veta även när båten ligger förtöjd i veckor om att det växer saker på utsidan av skrovet? Om båtägaren när denne finns vid båten, ska denne hellre lita till en kamera-analys än att själv känna efter med handen alt. se vid vattenlinjen om det syns någon påväxt? Kanske. Bilägaren får ju besked från staten när det är behov av vinterdäck.
Fördelen med tidig detektering är att man då kan tvätta bort havstulpanerna med borstar eller högtryckstvätt. När de blir mer än mm-stora sitter dom för hårt och måste skrapas bort. Tidigare har man löst problemet med att använda bottenfärg med olika gifter som löses undan för undan så att man måste nymåla varje år. Koppar, bly och silikon-olja är vanliga ingredienser. Tyvärr försvårar det livet för mer än havstulpaner och är i de flesta fall förbjudna tillsatser. Somliga lär ha provat lägga ett lager skidvalla blandad med chilipeppar på utsatta delar med gott resultat enligt egen utsago men om det är effektivt kommer ökade användningen göra att det säkert inte är bra om strömmingen får vax och peppar-smak blandat med mikro-plasten.
Havstulpanerna gör ingen större skada på båten, som t.ex. skeppsmask, men ökar strömningsmotståndet vilket kan kosta drivmedel eller fart på segelbåten.
Med utgångspunkt från ovan problem och möjliga lösningar, går det utveckla en produkt som tillför båtägaren någon nytta till ekonomiskt försvarlig kostnad?
På detektor-sidan finns många andra tekniker, t.ex. radar, mäta inducerade strömmar, mäta skrovtjocklek inifrån båten där havstulpanen antas tillföra tjocklek eller variera temat till något funktionellt enklare och smartare.
En uppenbar variant är att, som Palle ovan nämner, ha en svart platta sittandes på båten i en hissanordning som metas upp för daglig analys av ytbeläggning eller friktion med sensordelen placerad ovan vattnet istället för att dränka en vattentät kamera varje dag.
Jämför oljestickan på en bil. Den är lättare att avläsa om man fiskar upp den, istället för att sänka ner en kamera i oljetråget.
Det är även den metod som
http://www.batmiljo.se använder, dvs detektering genom att studera plattan först när man fiskat upp den.
Bättre vore att istället för detektor ha något som löste själva problemet, förhindra påväxten av havstulpaner.
Infra eller ultra-ljud i skrovet kanske gör att havstulpanen skyr platsen? Den typen av skydd lär inte fungera till sorkar och möss, så det kanske kan fungera här istället?
Troligen är hörseln begränsad hos havstulpaner så ljud-effekter kanske inte fungerar så bra, fast nog kunde det vara intressant att testa med ett antal piezo-transdusesr på någon kW av typ som används för ultraljuds-tvätt monterade på insidan av ett plåtskrov. Kanske flyter det upp massa död fisk kring båten? Kanske blir skrovet så rent att inte ens bottenfärgen blir kvar.
Elektrolys är inte bra för metallskrovet men en kortare stund med några kV högspänning i skrovet kanske kan få havstulpaner att ogilla stället.
Sådan saker är lätta att testa genom att ta en plåtbit med påväxt och doppa i ultraljudstvätten eller utsätta plåten för en stund kraftig elektrolys.
En helt annan vinkel är att se problemet från biologiska sidan. Inget lim fäster på en yta där det inte får grepp. Gäller även havstulpaners lim. Men allt lim fäster inte av samma anledningar. Analysera havstulpanens lim så vet man om båtens yta, om den görs slät på rätt sätt på mikro-nivå, kanske inte havstulpanen hittar fäste. Den fäster sällan på fisk eller säl. Om det beror på pälsen eller fiskens yt-slem kan det ju ge bidrag till förståelse hur båtens skrov kan skyddas. Vilka andra typer av ytor hittar man inte havstulpan på? Om den inte fäster på vass, varför inte?
Vanlig målarfärg, bottenfärg, ser mer ut som en tvättsvamp under mikroskåp så där är lätt att hitta fäste. Ovan vattnet används silikon och metalloxider för att göra ytor så hala att de blir kraftigt vattenavstötande, typ självrengörande bilar fönster och vattentäta kläder. Det går kanske lära av detta för bättre ytbeläggning av båtskrov där inte ens vattnet fäster? Borde ge än mindre strömningsmotstånd med vattenavstötande skrov.