Analys av svårlött blyhaltigt tenn från Marta
Postat: 28 mars 2020, 11:18:52
Marta hade för länge sedan en fråga om grått och styvt tenn som var svårlött. Jag lovade att ta en närmare titt på det. Tyvärr dröjde detta av många anledningar rätt länge, men när jag var på kontoret sist fick jag äntligen tagit litet bilder och kört analyser på det. Tyvärr hade jag inget annat blyat tenn med mig, utan den enda jämförelsen är med blyfritt tenn jag hittade i serviceverkstaden.
Bilderna är tagna med ett elektronmikroskop. Observera att två olika detektorer används (se dataraden längst ned i bilderna). SED är sekundärelektrondetektorn. Den "ser" elektroner som slagits ut från de översta ≈10 nm i provet, d.v.s. man ser ytstrukturen. Kontrastmekanismen är i första hand topografi och vinkel till detektorn. De flesta bilderna är dock tagna med "backscatter"-detektor (BSD). Den "ser" elektroner som sprids tillbaka från provet. Effektiviteten på spridningen är proportionell mot atomnumret, d.v.s tyngre grundämnen är ljusare i bilden än lättare. Eftersom de bakåtspridda elektronerna har högre energi än sekundärelektronerna ser man också elektroner som trängt in längre i materialet. Inträngningsdjupet beror på materialets sammansättning och accelerationsspänningen men är typiskt 1--10 um.
Så här såg tenntråden ut i låg förstoring med SE-detektorn: Jämnt och fint, och tråden håller 0.5 mm.
I backscatterbilden ser det dock annorlunda ut: Här anar man en inhomogenitet med ljusare små partier.
Detta blev tydligare på ett ställe där jag tryckt till tråden med en pincett: Går man in litet närmare på ett oskadat område på trådens topp blir det tydligt att tråden har domäner med olika sammansättning. De ljusare partierna innehåller mer av tyngre grundämnen än de mörkare. I nästa inlägg gör jag en analys av materialet.
Bilderna är tagna med ett elektronmikroskop. Observera att två olika detektorer används (se dataraden längst ned i bilderna). SED är sekundärelektrondetektorn. Den "ser" elektroner som slagits ut från de översta ≈10 nm i provet, d.v.s. man ser ytstrukturen. Kontrastmekanismen är i första hand topografi och vinkel till detektorn. De flesta bilderna är dock tagna med "backscatter"-detektor (BSD). Den "ser" elektroner som sprids tillbaka från provet. Effektiviteten på spridningen är proportionell mot atomnumret, d.v.s tyngre grundämnen är ljusare i bilden än lättare. Eftersom de bakåtspridda elektronerna har högre energi än sekundärelektronerna ser man också elektroner som trängt in längre i materialet. Inträngningsdjupet beror på materialets sammansättning och accelerationsspänningen men är typiskt 1--10 um.
Så här såg tenntråden ut i låg förstoring med SE-detektorn: Jämnt och fint, och tråden håller 0.5 mm.
I backscatterbilden ser det dock annorlunda ut: Här anar man en inhomogenitet med ljusare små partier.
Detta blev tydligare på ett ställe där jag tryckt till tråden med en pincett: Går man in litet närmare på ett oskadat område på trådens topp blir det tydligt att tråden har domäner med olika sammansättning. De ljusare partierna innehåller mer av tyngre grundämnen än de mörkare. I nästa inlägg gör jag en analys av materialet.