Svenska ElektronikForumet

Om man seriekopplar två sekundärlindningar på en transformator får man ju högre spänning.
Parallellkopplar man så får man mer ström.

Gäller detta alltid?

Vad händer om jag t.ex parallellkopplar (eller seriekopplar) två sekundärlindningar där
den ena ger 20V 5A och den andra ger 6V 0.2A ?


Blir det "samma sak" som om jag haft två lindningar med likadana spänningar och strömmar?

Parallellkopplar du två sekundärlindningar med olika utspänning kommer du bränna upp transformatorn. Ska du parallellkoppla måste de ha samma utspänning och samma uteffekt. Du måste även koppla "rätt", så att de hamnar i fas med varandra.

Du kan seriekoppla två sekundärlindningar med olika spänningar, men du kan inte ta ut mer ström än vad den svagaste lindningen kan ge.
Ditt exempel skulle ge 26V och max 0,2A.
"Rätt håll" gäller även här.
Det brukar anges i schemat över trafon med svarta prickar. Man kan tänka på dem som + och - på ett batteri när man ska koppla ihop dem.

Nej, vid seriekoppling kan du koppla "baklänges" för att få en lägre spänning.

Aha, då är det därför transformatorn brände hål i bordet..
*Skämtar bara*


Hade för mig att det krävdes två "likadana" sekundärlindningar. Blev lite fundersam när det inte stod något om det på den här sidan. En sidan som annars är mycket bra.


Tack!


rehnmaak: Hm, det var ingen dum idé.

Ja, det stämmer att du måste ha två likadana lindningar. Är dom det minsta olika kommer det att gå en massa ström vid parallellkoppling.

Att koppla ihop lindningarna är något man använder för att utnyttja en transformator på olika sätt.
Databladet berättar hur färgerna ska kopplas.

Är det 2 st transformatorer så ska de vara så lika som möjligt, precis som inläggen här säger.

rehnmaak skrev:Nej, vid seriekoppling kan du koppla "baklänges" för att få en lägre spänning.

Det har du rätt i... men det är fortfarande den svagaste lindningen som begränsar strömuttaget.

Man kan parallellkoppla två eller flera lindningar så länge dom har samma varvtal och fasläget blir rätt. Trådtjockleken har ingen betydelse. Man kan visst använda en nätrafo som negativ spartrafo. Det är primärlindningen som bestämmer hur mycket ström som kan tas ut. I princip levereras det mesta av strömmen direkt från nätet. Om sekundärspänningen är t. ex 10% av 230 V kan den läggas till eller dras ifrån.

Det sista hängde jag inte med på

Inte jag heller... Janne, kan du förklara lite?

Antag en standard nättrafo 230 V till 24 V. 230 V lindningen kopplas direkt till nätet. Nu kan 24 V lindningen kopplas i serie med primären på två sätt. 1) Så att utspänningen ökar till 230 + 24 = 254 V. 2) Eller så att utspänningen minskar till 230 - 24 = 206 V. Jag kallar båda alternativen för att "sparkoppla" trafon, dvs. det finns ingen isolation mellan primär och sekundär längre. Har man en liten skillnad mellan primär- och sekundärspänningen får man en mindre transformator även vid stora effekter.

Janne skrev:Det är primärlindningen som bestämmer hur mycket ström som kan tas ut.

Det är väl kärnans massa som bestämmer hur mycket ström man kan ta ut?

Jaha, så man kan inte ta ut mer än vad trådarna klarar, så man bränner av dem?

Och sen var det inte frågan om att seriekoppla primär och sekundär, utan seriekoppla båda sekundärlindningarna på samma trafo.

Det är magnetflödet som bestämmer hur stor kärna man behöver. Ni harkanske tänkt på att trafon i en mikrougn är förhållandevis liten i för sin effekt? Det beror på att den är konstruerad för att aldrig drivas olastad. Gör man det så blir den mättad och kommer att överhettas. Därför kan man inte ta en sådan trafor till t.ex. ett amatörradioslutsteg.

Skall man parallellkoppla lindningar skall dessa helst "vara lindade bifilärt, d.v.s. med dubbla trådar som löper intill varandra hela tiden. Annars kan man få ganska så stora oönskade trömmar. Det är bättre att parallellkoppla efter likriktning. Det allra bästa då är att ta tre trafos och koppla en på varje fas om an kan, då krävs det betydligt mindre filterkonding eftersom frekvensen tredubblas. Dessutom blir ripplet även utan fltrering relativt litet. Applikationer som behöver stor ström men klarar sig med gaska "rå" spänning gör på det sättet, som t.ex. svetlikriktare.

Hej!

Har rätt kassa kunskaper om elektronik - hoppas på Er hjälp!

Har en gammal Beomaster 4000 (receiver) från 70-talet (INTE RÖR-förstärkare).

Vill byta ut den befintliga transformatorn (som har kraftigt mekaniskt brum) till en moderna toroidtransformator.

I dagsläget matas receivern med två växelspänningar:
48 volt till slutstegssidan
24 volt till radiodelen.

Min fråga:
Jag har köpt en toroidtransformator med två sekundärspolar = 2 * 24 VAC.

Kommer att seriekoppla de båda sekundärspolarna för att få 48 VAC till slutstegssidan. Har lärt mig i denna tråd att jag måste koppla rätt "plus" och "minus" när jag seriekopplar dem genom att kolla på vilken ledning som har en svart prick på databladet till toroidtransformatorn. Så långt tror jag att jag har koll. (och tack för den utbildningen...)

MEN - kan jag med SAMMA toroidtransformator även ta ut 24 VAC från den första av de två seriekopplade sekundärspolarna
- för att driva radiodelen? Eller blir det totalknas?

Skulle vara skönt att slippa ha en ytterligare - separat - 24 VAC transformator till radiodelen.

Henrik