Svenska ElektronikForumet

I en äldre lagerbyggnad (kanske 1920-1945 nåt sånt) har jag hittat en gammal telefontråd.
Jag undrar vad kabeln har för beteckning och hur gammal den kan tänkas vara?

Den som kommer utifrån består av två dubbelt silkesomspunna ledare och ett stålband för dragavlastning.
Paret är omvirat med ett tygband. Paret är inte skruvat utan rakt förlagt.
Stålbandet är omvirat med ett tygband.
Paret och stålbandet är omvirad med ett tygband till.
Allt i en blymantel. Inne i byggnaden ligger en tunnare blymantlad enparskabel isolerad med nåt gummiaktigt, numera rätt skört.
Paret är oskruvat här också. Ute och innekabeln är snyggt och prydligt skarvad. En väldigt stilig dragavlastning för inkommande luftledning.

Omlindade stålbandet och förmodligen att ledarna också var i stål var förmodligen för att öka induktansen efter ledaren för att kompensera lite för den dominerande kapacitansen som annars snabbt dämpade diskanten - dvs. en mer distribuerad version av 'pupinisering' då det var väldigt viktig uppfinning för att möjliggöra användbara telefonsamtal över långa sträckor. - dvs. det som fungerade på bara 3 km i tvistat trådpar nu kunde nå åtskilliga mil med användbar styrka och kvalitet - skulle man komma längsta möjligt så var det blanktråd på stolpe med viss avstånd mellan parets ledare och diameter så att det blev ca 600 Ohm i karaktäristisk impedans och fick rak i frekvensgången ända ned till under 300 Hz.

Det var när man började med kablar som det blev problem på riktigt då ledarna kom närmare varandra med ökad kapacitans, isolering som ökade kapacitansen ännu mer och induktans som nästan försvann helt när ledarna las intill varandra. Kör man telegrafiformeln på det så ser man att det blir katastrofalt när det gäller signalöverföring på talfrekvenser så fort det börja bli lite längd på det hela...


Eftersom dessa kablar kom runt och under WW2 så är det förmodligen kristidskabel och helt kemiskt fritt från koppar utan baseras på järn och motsvarande gissar jag (kolla med magnet om ledarna är magnetiska) - det är också från den tiden som gjorde att våra linejekvivalenter (som beskrevs kabelns impedans på olika frekvenser) inte stämde med resten av Europa och import-telefoner så sent som 1980-talet kunde fungera direkt dålig med mycket egenljud tillbaka till talarens öron eller lät illa från andra ändan (eko pga. hög reflektion i telefonen pga. missmatchning) då vi använde mycket tunnare tråd än vad som var etablerat i andra länders telefonisystem och därmed annan karaktäristisk impedans av just anledningen att spara på metall...

telefontråden vi "tattade" var ståltråd, förvisso partvinnad.

Jag tänker på hur dyr en sådan kabel måste ha varit på sin tid. Bubbel silke, plåtremsa, tygremsa, bly.
Kanske med dagen pris, ett meterpris på 100 kr eller mer????
Men klart att telefoni var en fantastisk sak som var med och byggde Sverige.

Hur lång sådan kabel fann du?
Är den värd att spara?
Eller bäst att återvinna?
Knappast något att försöka använda.

Roy

Sån där innekabel är det här i huset fram till första jacket. Byggt 1948.
Återanvänd blyet och gör sänken till fiske.

Bjaellerud skrev:Jag tänker på hur dyr en sådan kabel måste ha varit på sin tid. Bubbel silke, plåtremsa, tygremsa, bly.
Kanske med dagen pris, ett meterpris på 100 kr eller mer????

Det klart att kabel var mycket dyrare än nu relativt sett, men på den tiden var ju arbetskraft billig och material dyrt.

Ledarna i kabeln är av koppar.
Jag undrar om stålbandet har nån krarupeffekt? Det är inte så starkt kopplat till ledarna, ligger på distans på ena sidan.
Vid krarupisering lindade man ju stålbandet kring ledarna.
Ett alternativ är att stålbandet bara är bärlina.

En säker tidsangivelse, tack för den, 1948 nyinstallerades blytråden fortfarande.

Jag tog ner ungefär 25m kabel, tänkte spara dom finaste bitarna som kuriosa.

TomasL skrev:telefontråden vi "tattade" var ståltråd, förvisso partvinnad.

Försvarets 10DL var blandad koppar och ståltråd.

Jag har den där enklare kabeln i mitt hus från 1946.

På husritningen framgick det att man kunde komma i kontakt med husleverantören Assi genom att lyfta luren till sin telefoniapparat och säga "skogsindustri". Jag har testat, men det verkar inte funka längre. De kanske har bytt anrop nu när de heter Sveaskog?

Wirewrap skrev:

TomasL skrev:telefontråden vi "tattade" var ståltråd, förvisso partvinnad.

Försvarets 10DL var blandad koppar och ståltråd.

10DL.jpg

Nu tänker jag snarare på den partvinnade två-ledaren, som vi sprang runt i skogen med, 500m (eller om det var 1000m) rulle eller nått sånt monterad på en bärmes, vilken man bar på ryggen, efter kom de andra med linjestängerna.

Så här ser grejorna för 10DL ut. Ett kvalificerat tortyrinstrument.
Jag har några kilometer inklusive mes och linjestång om nån vill återuppleva gamla minnen.

Jag har några kilometer inklusive mes och linjestång om nån vill återuppleva gamla minnen.

Om du säljer veven så är jag intresserad, saknar just bara den.

Alternativt så tar jag tacksamt emot ett bra foto på veven, gärna med lite mått, så kan jag tillverka en egen vev.

De flesta känner nog till hur det gick till efter att ha sett dokumentärfilmen "repmånad"

Enligt xxargs uppgift att det är kristidsmateriel och en verifierad installation 1948 så är det iallafall förtiotalet som måste gälla.

Jag ögnade igenom dokumenten jag har från min mors farfarsfar runt år 1900 men hittade inget
som stämde prick med bilderna.

"Många sökte lösningar på långdistanstelefoni innan elektronröret gör sitt intåg som förstärkare i telefonöverdrag. Egnér och Holmström gjorde lyckade försök 1909 mellan Stockholm och Berlin samt mellan Sundsvall och Paris, ett avstånd på 2851 kilometer. För att deras mikrofoner skulle fungera som tänkt måste ledningarna vara helt felfria och välisolerade. De måste också vara ”skruvade”, dvs att ledningarna bytte plats mellan stolparna så att de inte gick parallellt, för att undvika överhörning mellan ledningarna."

http://blogg.tekniskamuseet.se/det-var- ... och-paris/

Lite nördgodis om dåtidens teleteknik: