Svenska ElektronikForumet

Kameran i reprostativ, kameran laddad med ortokromatisk film.
Original ritat med tusch i skala 2:1 har jag för mig, på transparent ritfilm (A3) med milimeterpapper bakom.
Därefter åkte den framkallad filmen in i förstoringsapparaten, och kopierade i rätt storlek på lithfilm.
Detta var nog runt 77 eller nått sånt, det var tider det.

Ja inte är du ensam om detta, har gjort så i min barndom. Men jag har även tejpat 1:1 men klart bättre med 2:1 eller 4:1.

Det var mycket LITH jobb på den tiden. Vi byggde ett par speciella exponerings lådor med lång strålgång för att få så skarpa kanter vi kunde vid kontaktkopieringen till ortokromatiska lith filmen. Det var en enklare punktljus variant vi labbade fram med optik från förstoringsapparat.

Jag använde gnuggisar för DIL komponenter, lösa paddar för övrigt och kurvtejp.
Har slängt rubbet

Protte

En litet udda metod vi använde för ett skolarbete för snart 30 år sen, var att köra med ett vasst stålstift i plottern. Stiftet ritade konturerna på den röda sidan av en dubbel plastfilm. Därefter kunde man riva bort det röda så det blev helt genomskinligt där det var meningen. Det här 4:1 originalet fick "Tant Frät", som gjorde svartvit film i normalstorlek och frätte kortet i Duroid. Det blev en 12 GHz förstärkare, som till och med fungerade ...åtminstone i början av mätningarna.

Det var härliga tider... Mönstret skapades på rutpapper med blyerts och sudd. Raka linjer för kopparsidan och vågiga för ovansida.

Sedan Ritfilm, gnuggisar från Meccanorma och kurvtape. Med symboler på bärfolie för fotografisk överföring skala 2:1 var det riktigt snabbt och enkelt. Fick köra till Telko i Malmö för att handla sådana. Lokalbutikerna (ja, det fanns flera i L-krona på sin tid) hade bara tjocka styva för direktetsning. Hade tillgång till reprokamera så det var lätt att göra en film.

Därefter var det dags att såga till en bit laminat, gnugga bort lösa föroreningar och lägga på Agfa fotolack. Hette Copyrex GN20, kanske någon mer här som känner igen det? Var helt fantastisk. Etsade i peroxid/syra på under minuten utan minsta genomslag. Helt perfekta kort. Tyvärr upphörde tillverkningen p.g.a. miljömaffian.

Korten var mycket snyggare på den tiden med fina mjuka linjer. Blev det trångt i någon hörna gick det att tweaka till det utan gnällig cad som kämpade emot. Den sista perioden av mitt kortslabbande tyckte jag vanlig vektorgrafik var bättre än specialcad just för friheten det gav. Med en stor skärm var det faktiskt bättre än Meccanorma förutom när hörnet på en pad skulle skrapas av, men de mjuka linjerna saknade jag.

Korten var mycket snyggare på den tiden med fina mjuka linjer.

Så här ser korten ut i mitt ASEA NC-system.
De måste väl vara framtagna med liknande metod?

Det var annorledes förr!

Måste varit lite svårt att skilja vad som var på över/undersida med raka/vågiga linjer.
Jag använde röd/blå ”rättningspenna” rött för komponentsida, blå för lödsida.

Protte

Gnuggisar, kretskortspenna och järnklorid var det som gällde här. Eftersom kretskortspennan var dyr för min ynka veckopeng "lånade" jag svart overheadpenna i skolan som visade sig vara minst lika bra. Laminatet var överblivet industriavfall från en lokal skrothandel. Kretsarna kom från skrotade gamla transistorradioapparater och tv-apparater mm. Växer man upp fattig så lär man sig vad återbruk kan generera, vi var egentligen inte fattiga men det stod klart vid bouppteckningen av farsan var pengarna tagit vägen, bättre spela bort dom än satsa dom på en "oduglig son som ändå aldrig blir nåt".

Samma här, vanlig märkpenna (kallades för spritpenna).
Däremot så var väl kanterna inte knivskarpa. Men vad gjorde det.
Känslan att man har lyckats första gången var ju enorm

Kretskortspennan kommer jag ihåg. Testade en sådan i början av mitt kortslabbande. Den hette Dalomarker och innehöll en lila färg som rann ut när spetsen trycktes mot kortet. Såg väldigt påkostad och avancerad ut med blanka metallhylsor i ändarna och en reservspets i toppen. Fick det aldrig att funka, etsningen slog igenom. Hade nog gått bättre med annat etsmedel än peroxid/syra.
En tunn pensel och cellulosalack fungerade däremot fint. Fortsatte med detta efter att ha provat pennan. Riktig lack givetvis, inte alls som dagens vattenbaserade miljösurrogat.

Vi fick göra kort i plugget med hjälp av gnuggisar och kurvtjep, sen laminat färdigbelanda med fotoresist, exponering, etsning, borra i fräsen nere på tekniken, montera komponenter och löda.

Det är dock enda gången ajg gjort allt "manuellt" så att säga..

"Back in the days" ritade jag en hel del mönsterkort (1:1) med RotRing Rapidograph tuschpennor, ritbräda, linjaler, maller osv. Använde speciellt ritpapper som fanns hos bokhandeln, var halvgenomskinligt.

Lyckades med att dra 2 ledare mellan ett par IC-ben (hålmonterat 2,54mm pitch).

Använde sedan Positiv 20 fotolack.

Det var roligt något år, men sen försvann lusten av någon anledning.
Men det kan bero på att sedan så kom det en hel del byggsatser med
färdiga kretskort o komponenter. Men idag är byggsatser dyrare än en färdig produkt

Lasp skrev:Det var annorledes förr!

BRAVO! Gillar gamla fina ord; som att lyssna på sjörapporten.
Det var "annorlundare" i alla fall ... (Tror det var den varianten jag såg på ett helt annat forum)

På RIFA tejpade vi 1:2 och körde i vår reprokamera, vilken vår chef hade sabbat genom att köra sönder skalinställningen varför skalan fick justeras med skjutmått. Därefter slabb med kemikalier och givetvis negativfilm som fick exponeras två gånger för att få det hela positivt.
Jag hade tom hittat rutad plastfilm med 0.2"-rutor i ljusblått.