Svenska ElektronikForumet

Hade en gammal pinoneer-stereo, fjärren till den fungerade från angränsande rum, behövde inte ens rikta den mot stereon, vanlig lysdiod-fjärr, numera verkar de vara mycket klenare, hur kan det vara så? Den var inte heller särskilt batterislukande utan räckte snarare längre än dagens fjärrar.

Det är inte sändaren som är klenare nu för tiden, det är mottagarna som nog har mer filter osv i och därmed är mer okänsliga.

Det är lite både och, de snålar ofta lite på sändardioden, och vill man få ut bra effekt så måste också batteriet kunna lämna de rätt kraftiga pulser som krävs och kan det inte det så behövs bra kondensatorer som orkar driva dioderna under pulsandet. Det går ofta trimma en fjärr så att man iaf fördubblar räckvidden om man byter till bättre sändardioder, sätter en konding över matningen och minskar serieresistorn till dioden.

Sen skiljer sig kvallitén på mottagarna också, väljer man no-brand mottagare gentemot lite dyrare specillt sharps mottagare så skiljer det hel del i räckvidd. Att koppa av matningen till mottagaren kan också det öka på räckvidden.

Jag har en "gammal" (tidigt 90-tal) Bang & Olufsen-TV med en ganska sjyst fjärrkontroll. Man kan rikta den åt nästan vilket håll som helst utan att funktionen försämras, och batteriet har dessutom räckt i snart 1,5 år! (Det är två IR-dioder, vilket gör batteritiden ännu mer märkvärdig).