Svenska ElektronikForumet

Har försökt hitta vettiga fakta om tantalkondensatorn men är inte helt nöjd. Min fråga är helt enkelt: Finns det några fördelar med att använda tantalkondensatorer i ljudelektronik? Vanliga elektrolyter ska ju ha blivit mycket bättre under senare år, men är det någon skillnad i ljudsammanhang där man vill ha så lite brus som möjligt. Jag menar nu när man använder de i signalvägen.

Ingen på forumet tycks ha svaret jag sökte. Vad jag har förstått är tantal mindre brusig än elektrolyt. I så fall är det väl det som är fördelen när man använder den i signalvägen.

Både vanliga elektrolytkondensatorer och tantal är polariserade.
Det är vanligt att man i delningsfilter användare bipolära kondensatorer, åminstone de få jag har pillat med.
Annars brukar man försöka att undvika kondensatorer i signalvägen.
Du beskriver inte var i signalkedjan du har funderingar om kondensator.
Förstärkaringång/utgång, filter?

Tantaler från "förr i tiden" har gett tantalkondensatorn ett dåligt rykte som är svårt att bli av med, att de skall vara brusiga och kortslutas när helst de känner för det.

Moderna tantalkondensatorer lider inte av de problemen, de har dock ett kvarstående problem som inverkar i ljudsammanhang,
de kan vara väldigt mikrofoniska, en mikrofonisk kondensator vill du inte ha i signalkedjan.
De kan ju däremot användas utan större problem som avkopplingskondensator eller bootstrapkondensator utefter signalkedjan.

Varifrån kommer uppgiften att tantalkondensatorer har mindre brus än andra elektrolyter, och
att detta skulle vara ett problem?

Kondensatorer är i princip brusfria, sånär på den serieresistans och läckström de har.
Dessa bruskomponenter är så små så det är nog svårt att ens detektera dem.

Däremot kan det finnas andra små störningar som ibland kanske kallas för brus.
Som abrupta förändringar i läckström eller kapacitans, eller mekaniska förändringar (mikrofoni).
De torkar med tiden och förändrar sina egenskaper. Färskvaror kan man säga.

Jag har aldrig hört talas om att man väljer kondensatorer efter deras brusegenskaper, men
självklart finns det mycket som är okänt för mig!

Man använder ju kondensatorer i både förförstärkare och filter på in och utgångar. Att tantalet skulle vara bättre för att de har mindre "brus" är något jag läst på nätet. En sida rekommenderade tom att man skulle ersätta alla elektrolyter i signalvägarna på en gitarrförstärkare med tantaler. Jag har dock inte fått någon riktigt vettig förklaring till varför.

Råd när det gäller gitarrförstärkare brukar väl komma från musiker och inte elektronikingenjörer... Det finns väldigt mycket myter inom "ljudbranchen" och mindre initierade personer har en tendens att både sprida myter och missuppfatta dem.

Jo jag börjar nästan misstänka att det är lite så Nerre .Jag är definitivt ingen audiofil, finns ingen mening att jaga sådant som bara syns på mätinstrument men som inte kan uppfattas av örat. Dessutom lägger man ju till en stor portion "smuts" till gitarrljudet just för att det är så det ska låta

Tack förresten till alla som svarat och kommenterat. Jag blev nog lite klokare

När det gäller avkoppling så finns massor av info på nätet.
Här är en läsvärd artikel: http://www.ultracad.com/article_bypass.htm

Tack, älskar avkoppling!

Sorry för min wall-of-text nedan men jag behövde få det ur mig

HiFi, eller perfekt återgivning, är inte detsamma som musikalisk återgivning.
Lika mycket som instrumenten har en personlighet har, i mitt tycke, även en bra stereoanläggning en personlighet.

Jag bygger mycket egen audioutrustning och njuter i fulla drag av det, en del blir bra, annat låter skit..
ibland gräver jag ner mig alldeles för mycket i någon enskild komponent men de erfarenheter jag dragit av komponenter är att ett datablad aldrig kan ens antyda om en komponent har ett positivt eller negativ inverkan på den upplevda ljudbilden och dynamiken, ja, utöver vissa basala saker förstås.

Det går helt enkelt inte till fullo att förutspå, varken simulerat i mjukvara eller mätbart med instrument hur en audioutrustning kommer att låta,
Vissa saker är förstås enklare än andra men det krävs ändå att man lägger ner mycket energi, till exempel på att välja hyfsade komponenter och kunna identifiera och placera de komponenterna på de viktigaste ställena, göra avkoppling och designa nätdelen på rätt sätt, se till att instabiliteter undviks oavsett hur komplex lastimpedans man har, se till att hålla in- och utimpedanser likväl som signalnivåer på ett branschmässigt sätt.

Det finns väldigt ofta god anledning till att förstärkaren från finare hifi-märken kostar sin modiga slant och att boomboxen man kan köpa billigt på närmsta stormarknad kostar lika mycket som en omgång pizza till familjen.
Finmärket låter lika bra och fungerar fortfarande efter 20 år medans boomboxen du köpte på stormarknaden pajade år två och hamnade på elektronikåtervinningen
prisskillnaden avspeglar komponentvalen och att det finns en utvecklingsavdelning som lägger lite energi på att hitta välljudande lösningar och givetvis samtidigt till varierande grad hålla nere kostnaderna.

Hörseln är ett exceptionellt känsligt instrument och hjärnan är även väldigt adaptiv så därför uppfattar vi ljudbilder, övertonsblandningar och intermodulationsblock som inte repeterbart kan påvisas med mätinstrument utan faller ofta inom instrumentens missvisning, upplösning eller tolerans.

Ett exempel, en mikrofonförstärkare med omoderna rör och en likaledes omodern ingångstransformator

En kompis "tvingade" mig att byta kondingar i hans high-end förstärkare för många år sedan. Så kan det gå om man slukar audiofilinformation. Den lät "mycket bättre" sedan. Tillåt mig tvivla. Men jag fick bra betalt.

Om man lyckas få till en tekniskt bra förstärkare
med lågt brus bra linjäritet osv. så kan man väl
alltid sedan plussa på filter och dylikt så man få
ljudet som man vill ha det.