Svenska ElektronikForumet

Förutsättningarna är att ett bistabilt relä med 2 spolar skall manövreras från en kraftkälla som endast kan lämna tillräcklig ström under en kort puls. P.g.a. dess fysiska storlek skall kondensatorn hållas på ett lågrt värde. Det är även i övrigt snålt med plats, ytmonterat på enkelsidigt kort. Reläet blir troligtvis ett Omron G5RL.

Jag har otroligt nog ännu ingen praktisk erfarenhet av bistabila reläer. Första tanken var: Två spolar, en diod tvärs över som vanligt. Dessvärre är det nog två spolar på samma kärna. När den ena jordas vill den andra upp och en skyddsdiod kommer att sluka en del av pulsens energi. Är där ett problem, eller ser jag spöken mitt på ljusa dagen? Hittar ingen data på hur mycket pulstiden längs om den andra spolen är kortsluten.

Första tanken var att sätta dioderna mot jord istället för över spolen. Alternativt en zener mellan skyddsdioder och matning. Är där fast magnetisk koppling mellan spolarna så fungerar detta. Vad säger Ni andra?

Har givetvis googlat, tyvärr utan att hitta något bra svar. Har sett exempel på både dioder över spolen och dioder mot jord, men inget vettigt resonemang kring alternativen.

Ett icke-polariserat sätt är ett RC-nätverk som snubber. Ett motstånd i serie med en kondensator och placera dom över spolen.

Jag har testat detta med 12V bilreläer och det fungerar utmärkt.

Sätt en varistor över vardera spole. Den påverkar inte manövreringen men clampar så fort spänningen sticker iväg.

Finns många sätt, men det är nog också fler saker som kan hända än man tänker på i första taget. När pulsen slutar så vill den andra lindningen ner och det bör nog vara något annat än bas-kollektor på trissan och vidare genom ett motstånd till MCU'n som håller emot. Dioder mot jord är nog ett måste. Kanske tillsammans med ytterligare två dioder och en zener mot B+.Då är där en hård begränsning åt alla håll.
Nåväl, jag kanske gör en höna av en fjäder, men hellre det än något som går sönder.

Det här är ju en jätteenkel sak, men tycks vara svårt att googla fram ett riktigt schema på en veklig applikation. Alltså inget skolboksexempel, utan ett där alla de där komponenterna utanför grundprincipen som gör kretsen redo att möta verkligheten finns med.

Tillägg: En zener på drygt dubbla reläspänningen mot jord är den självklara lösningen! Den klipper spänningen uppåt över trissan och hindrar att spänningen kommer under noll så mycket att det kan orsaka problem. Allt utan att bränna av energi från pulserna. Skulle jag tänkt på direkt. Börjar definitivt bli för gammal...

Tack till alla som har svarat!

Anledningen till att man brukar sätta varistorn (har helt ersatt dioder i låsbranschen) nära spolen är att då har man nytta av kabelns induktans för att minska spänningen över transistorn ytterligare en aning.