Svenska ElektronikForumet

Behöver hålla i gång en NMEA-logger så länge efter att strömmen går att jag hinner stänga loggfilen. Vad tror ni om följande:
Med reservation för att PGOOD zenern skall vara 3V och regulatorns 4,3V.

Det kan vara värt att minimera framspänningsfallet över D4. Får du ut den prestanda som du vill ha?

Frågan är om det är värt det, dvs att köra med en idealdiod. Srömförbrukningen är minimal. Typ någon milliamp, plus vad SD-kortet tar. behöver inte länge heller för att stänga filen.

Men 22mF får jag 0,7s före spänningen börjar falla.

Du behöver inte en idealdiod utan en vanlig schotthydiod med ett spänningsfall ~300mV lär ge dig snudd på dubbelt så lång tid.
Med en större kondensator, 1000uF kanske, efter D4 och D5 ger dig flera sekunder.
Men utan att simulerat det, klarar du dig inte med bara en schotthydiod och en större kondensator, ~2200uF, före regulatorn?

Nu kollade jag inte ditt schema så noga, men min erfarenhet av SD-kort är att de kan dra rätt mycket ström momentant vid skrivning.

MVH: Mikael

Jo. Sd kort kan dra en hel del. Bra tips att sätta en schottkydiod i stället.

Edit: Genom att byta 1N4148 till BAT754 (Vf=340mV @10mA) så steg tiden från 590ms till 1,42s.

På gamla FAT-tiden betydde ofta en öppen fil att det var en förlorad fil (dvs _hela_ filen förlorad - inte bara det som skulle skrivas) om strömmen snöptes innan filen stängdes.

Med journal-filsystem så är det förmodligen tåligare men ändå inte skottsäkert.

Om det hade varit snurrdisk så hade jag öppnat filen - skrivit det som skall skrivas (med flush om möjligt) och sedan stängt filen fortast möjligt igen i lämpliga intervaller så att tiden med öppen fil hålls så kort som möjligt - och intervallet mellan skrivningarna ungefär den antal sampel man kan tänka sig att förlora vid ett plötsligt strömavbrott utan att det svider för mycket.

med SD och SSD så får man tänka lite noggrannare för att minska slitaget på flashdisken om man öppnar och stänger filen ofta - eller byta SD då och då, då en 8GB är inte speciellt dyrt idag

Att låta datorn skriva med hela färdens alla samplingar och tömma alla buffrar på SD med 0.7 sekunders förvarning är kanske väl mycket att hoppas på, och som sagt när SD-skriver så går det åt ström och skriver man kontinuerligt så fort det går så blir SD ofta rejält varm - vilket indikerar att den hinkar i sig ganska duktigt med ström.

Med andra ord håll efter så att det är väldigt lite data att skriva om man får indikation att det är 0.7 sekunder kvar innan spänningslöshet - eller så skippar man hela den sista skrivningen helt och hållet för att inte riskera korrupta aktuella filen eller tom. filsystemet helt. - är man lite lyxig kanske man skriver på två filer med samma data men skrivningen sker efter varandra, att första filen skrivits färdigt och stängts innan man öppnar och skriver på andra filen och om strömmen går och man har fingrarna i ena filen och rotar så klarar sig den andra filen utan skador.


lite så tänkte jag när jag gjorde mätprogram och en enda mättur kunde kosta 200 papp och hade bara en chans - att i det läget upptäcka att windows sedan slarvade bort mätfilen pga. något som en oren avstängning eller glapp i någon sladd (tänk på att man var DOS-skadad) var inte att tänka på och gjorde vad man kunde att det skulle finnas något räddningsbart även om det otänkbara hade hänt.

Precis. Jag tänkte i detta skede en kompromiss: Att köra flush en gång i timmen. Initialt använder jag buffringen i FatFS, men inget hindrar mig att implementera egen buffring. Det data som skrivs per "punkt" är i storleksordningen 50 byte.

Supercapbackupen är mest tänkt för att göra systemet än tåligare.

Länk till min NMEA-logger

Edit: är det någon som vet om det är uppgiven ESR (vid 1kHz) som man skall använda då man beräknar "inrush" eller ngt annat?

Det viktiga är att öppna filen före och stänga filen efter skrivningen - inte att bara köra flush då och då på en konstant öppen fil, då det är väldigt sårbar i det läget och med stor sannolikhet förlorar alltihop om datorn gör reset eller får strömavbrott medans filen hålls öppen - FAT är inte bättre än så...

Med risk för att låta sanslöst dum-i-huvudet (lata hatten är på nu, med inställning för KISS):

Kan du inte ha 5V på spänningsaggregatet som toppfyller en bank av 5,5V supercapacitor, kanske ett motstånd in för att inte få rusning vid påslag.

Sen en sådan här: http://www.ebay.com/itm/181767972531

Så ger den 3,3V tills kondensatorbanken är från 5V ner till 1,8V ... sen dör den.

xxargs: Ja, i princip, men FATFs skriver ned en sektor åt gången och borde uppdatera FAT då jag gör flush, så om ngt händer, så borde jag (i teorin) kunna få tillbaka filen, även om jag måste köra chkdsk.

netrunner: Ja, men då börjar vi nästan prata overkill.

Funderade dock litet vidare och den lagrade energin är ju proportionell mot kvadraten på spänningen. Enklare då att ta en vanlig konding och ladda upp den till säg 10V. Då kan jag ha en mindre konding.
Vidare är det smartare att dela ned en högre spänning som PGOOD. Har testat med 4300u och då funkar det klockrent även då drivspänningen inte försvinner helt abrupt.

Borde inte en stor kondensator lösa hela problemet? Billiga supercap är inte direkt dyra numera och om man nöjer sig med "bara" 0.47F eller så, då ger det också en rätt ordentlig skillnad.

I exemplet ovan har jag en vanlig alumniumlyt. Fördelen är även att jag kan ladda till högre spänning.

Varför "laddningskrets" till kondingen? Varför inte bara sätta den direkt på ingången till spänningsregulatorn (efter dioden D5 alltså)?

Om man laddar kondensatorn med högre spänning med hjälp av t.ex en dc-dc boost konverter kan man trycka i mer energi i kondensatorn och därmed få ut mer drifttid för en given storlek på densamma .