Svenska ElektronikForumet

Här är ett kretsschema på ett enkelt primärswitchat nätaggregat, har nån tid och lust att förklara hur det funkar i detalj så får dom hemskt gärna göra det!
D5 ser ut att vara felplacerad eller felvänd på schemat, eller? Jag tror jag fattat så långt att det skapas en pulsmodulerad fyrkantsvåg med högre frekvens än AC-matningen i primärsteget + man får en återkoppling utifrån sekundärspänningen via tl431+opto som i sin tur påverkar pulslängden på fyrkantsvågen och därmed den totala effekten som induceras i primärspolarna. Men hur i detalj sker detta? Varför behöver man två primärlindningar?

Jag ska försöka förklara det med min något begränsade kunskap, jag hoppas jag har rätt, annars påpekar någon säkert felen.
Förklaring av oscillatorn:
Det är den nedre lindningen på vänster sida som får oscillatorn att svänga, detta genom så kallad positiv återkoppling.
När till kretsen slås på börjar transistorn Q1 leda på grund av basspänningen ökar till följd av att R7 sitter där den sitter.
När Q1 leder börjar strömmen flöda genom övre lindningen på vänster sida. Strömmen genom denna lindning ger upphov till ett växande manetfält i transformatorn. Detta magnetfält inducerar en spänning över den undre lindningen, som är 180 grader fasförskjuten i förhållande till spänningen över den övre lindningen, med andra ord en negativ spänning på övre sidan av den undre lindningen. Eftersom denna ände är ansluten till Q1s bas så slutar Q1 leda. Efter ett tag har magnetfältet i transformatorn växlat, då blir spänningen vid övre änden av undre lindningen istället positiv. Q1 börjar leda igen och allt återupprepas gång efter gång.

Förklaring av återkopplingen:
D5 är vänd åt fel håll, om jag inte tänker helt fel dvs...
R12 och R11 bildar en spänningsdelare. När spänningen över utgången(den likriktade signalen från högra lindningen) är så hög att spänningen mellan R12 och R11 är 2,5V eller mer så leder U2. Lysdioden i optokopplaren börjar då lysa, vilket i sin tur får fotodioden att leda.
Nu kommer den delen som jag inte är helt säker på.
När fotodioden leder kan positiva strömpulser (positiva pga D3, och strömpulser pga C2(blockerar likström))att ledas från Q1s bas till Q2s bas. Q2 börjar då leda, då sänks de positiva strömpulserna på Q1s bas, då minskar maxströmmen genom den övre spolen. Magnetfältets styrka minskar därför och spänningen över utgången minskar, detta är alltså istället negativ återkoppling.
Hoppas förklaringen stämmer, annars kan jag ju skylla på klockslaget...

Lindningen mellan T1's pin 4 och 5 är ingen primärlindning, det är återkoppling till transistor Q1's bas, som får den att självsvänga (Q1 är kopplad som en enkel förstärkare, med R7 som basmotstånd). Man likriktar också utspänningen från denna lindning (via D3 och C4) så man får ström till regleringen via optokopplaren. När utspänningen är tillräckligt hög, börjar TL431 (U2) ge optokopplaren ström, som då ger ström till Q2's bas, så Q2 börjar leda och stänger av strömmen till basen på Q1.

BTW: både D1 och D5 är felvända.

Aha tack! Då blev saker och ting lite klarare!

Jag är inte världsbäst på switchat men är verkligen D1 felvänd?
Jag ser det som en olämplig typ av diod iaf då den är för långsam i switchade sammanhang.

Protte

D1 + C3 + R4 är en snubber: när Q1 slutar leda får man en hög positiv spänningsspik, som i sin tur kan förstöra Q1. Hade transformatorn varit helt perfekt hade sekundären med likriktare tagit hand om hela spiken, den tar upp det allra mesta, men riktigt så tight kopplade är inte lindningarna, så man måste på något sätt se till att spänningsspiken på primären inte blir för hög.