Hmm. jag ligger knappast i audiofilkanten när det gäller ljud - det har inte uppgraderats på snart 30 år och det var länge sedan jag köpte en tidning om HiFi....
Dock - när det gäller horn...
Jag har 2 st en-fullregisterelements-horn, kallad smackhorn (70-tals radio och television-ritning) där elementet är baklastad för bas och radierar mellan och diskant framåt - inga filter mellan element och förstärkare utan det är rakt på. Equlizer för ljudkortet i datorn är inte ens inkopplad, det behövs inte, det räcker till ändå i basväg för att få ut störningsjouren om jag kör mer än 0.25 W peak mer än enstaka gång...
Förvisso så finns risk för tvåvägsutbredning vid frekvensövergången från horndelen och direkt från elementet och därmed risk för utsläckning när horndelen för bas slutar att arbeta vid 250-300 Hz men är inget som märks i praktiken med mina öron mätt.
Elementen bör vara av högkompressions-typ - dvs. stor motor, liten (i jämförelse med motorstorleken) och ganska hårt spänd membran och en fördel om mebranet är väldigt lätt (typisk 10 gram aktiv vikt för 8" kon) - typisk resonansfrekvens i luft 50 -70 Hz, monterat i hornkabinett (min...) kan gå ned till 18 Hz (dock ej hörbart akustiskt), så mycket inverkar kabinettet på driverns/elementets egenskaper.
En av de mer kända tillverkarna är Lowther, men jag tro det finns mer prisvärda element avsedda för horn om man vill prova på att bygga - Lowther är lite väl långt gången in i audiofilvärlden numera med ganska väl tilltagen prislapp IMHO - mina PM6 (tror jag) köpte jag när det fortfarande var rimliga pengar på slutet av 80-talet - typ tusenlappen styck.
Dock börja de visa renoveringsbehovstedenser såhär snart 30 år senare (börja skrapa vid vissa frekvenser vid lite högre nivå och på horn så hörs sådant _mycket_ ) och vet inte riktigt hur jag skall lösa det då prislappen för nya eller fabriksrenoverade dito är lite väl häftigt. Med andra ord öppet fönster för annan tillverkare om det är ungefär samma korgstorlek och hålbild.
---
Hornens fördel förutom högre känslighet - är ofta högre transientrespons på slagverk då dessa i regel har ganska stor bandbredd (avser bashorn) över flera oktaver och tom. över dekad(er), vilket är bra för transientresponsen och har låg Q-värde och 'sjunger' inte efter en eller två dämpande halvperioder efter en transient som de flesta mer vanliga högtalare gör med Q-värde runt 0.7 och ännu mer lågfrekvensringning som en subwoofer ofta ger.
Det här är inget man kan fixa med dyrare slutsteg på en högtalare med hög Q-värde oavsett hur bra dämpfaktor det är på slutsteget - resistansen i högtalarelementet, delningsfilter och kablar samt för låg kopplingsgrad mellan 'motorn' och mekaniska delen i högtalaren står i vägen för detta och till detta när man är i området där delningsfiltret skär mellan elementen så har man nästan ingen dämpning alls mot slutsteget och det är ett område där membranen kontrolleras dåligt och man får dålig membrankontroll och dålig impulssvar.
Ytterligare fördel med horn är att membranrörelsen är mycket mindre för samma ljudnivå - de rör sig knappt synligt alls på samma ljudnivå där en tryckkammarhögtalarbas i samma storlek slår nästan cm - man pratar om 10-20% av en ordinaries högtalares membranrörelser och man kan nästa säga att verkningsgraden har ökat i motsvarande grad med kvadraten av membranrörelsens minskning i amplitud (dvs. har den minskat med 1/3-del i rörelse så har verkningsgraden ökat 9 ggr eller ca 9.5 dB, 1/10-del motsvarar 100 ggr bättre eller ca 20 dB förbättring... och när membranen knappt rör sig alls så är det väldigt lite reaktiv energi som lagras in i rörelsemängd och senare behöver tas om hand av slutsteget då den reella akustiska lasten är stor och systemet blir ganska okänsligt för resistans i elektriska slingan - dvs. mindre beroende av förstärkarens dämpfaktor och det är därför horn har rykte att passa bra till rördrivet med låg dämpfaktor och fungerar även på klen kabel (hög resistans), då horn är en snäll last - i stort sett resistiv.
nackdelar då?
Horn som fortfarande får plats i rum för att gå lågt i frekvens är ganska svårartade kompromisser och det massor av olika lösningar eller snarare experiment på detta med olika för och nackdelar - det finns dom med en hornbygge i garderobmodul och en högtalare från typ en klockradio, kan spela ut vilken subwofer som helst när det gäller ljudtryck och löjligt lite förstärkareeffekt i jämförelse - nackdel? väldigt smalt bandbredd och föga mer användbart än subwoofer... det är kompromissens förbannelse...
Man skall vara försiktig med högkomprimerade horn, som förvisso kan öka verkningsgrad och minska lite på dimensionerna för samma frekvens - men vid högre ljudtryck kan ge hals-dist av rent fysikaliska orsaker - inte alltid en nackdel musikaliskt enligt vissa men vi börja kliva bort från audiofil-hifi och hornet börja bli ett instrument i sig i återgivningen och passar bättre i ett musikband som högtalare med karaktär än återgivning av dito.
Hornhögtalare är stora och kinkiga på placering i rum och trivs ofta bäst i hörn eller allt för ofta i dörren till köket om man skall få bra basgång - och allt det här besväret - om man får till det - förlåter man när man kör första gången musik med mycket slagverk på hög ljudnivå och efter detta så är inte ens djup lågbas så viktigt längre och reserveras för filmmusik med dess multimedia-ljudanläggning i mer modest prisnivå...
...och bygg inte en hornhögtalare, utan minst två...